Neil Gaiman's journal in Swedish

2006 års bästa film var…

2007-01-09T15:50:00.000+01:00

Tisdag 9 januari, 2007

2006 års bästa film var…
postad av Neil 02:39

Har fortfarande deadlines. Har gått ner en massa i vikt nu, hurra! Nu måste jag gå dit där jag är nöjd med att inte äta lika mycket, samtidigt som jag äter mer grönsaker, äter grapefrukt som snacks, dricker mer vatten, allt sånt. Jag försöker helt enkelt gottgöra för ett år ute på vägarna. (Det finns fyra högar med jeans i min garderob, olika midjemått i varje. Jag hade nått till högen längst bort och de började bli tajta. Nu är jag på högen före den. Jag har en storlek kvar innan jag är tillbaka på min riktiga BMI. Som jag lärde mig för ett par år sedan, om jag kommer till jeansen i den tunnaste högen i hörnet, påpekar folk att jag ser mager ut. Och det här är antagligen det sista inlägget om vikt för att a) det är tråkigt och b) om man nämner viktminskning i en blogg börjar folk skicka e-mail där de säger att man bidrar till den nuvarande epidemin med anorexia och förstör de ungas självbild.)

Hursomhelst, det här är ett inlägg om Pan's Labyrinth -- som har setts och diskuterats i http://www.neilgaiman.com/journal/2006/09/sunday-morning-cinema.html -- och det är för att gratulera Guillermo för att han vann Critics Prize.

Guillermo del Toro's gotiska fantasy har utsetts till 2006 års bästa film av National Society of Film Critics.

Guillermo är exekutiv producent på DEATH-filmen, vilken verkar börja att möjligtvis börja tänka på att kanske återuppstå, kanske, så jag ska snart gratulera honom personligen.

Men det är trevligt att göra det här.

Och jag vet att jag att tänkte länka till det här blogginlägget om Charles Vess, som visar utvecklingen av skulpturerna till Stardust som han har jag jobbat med, men jag tror inte att jag gjorde det. Massor av bilder… http://greenmanpress.com/news/archives/98

Hamnade efter

2007-01-09T15:49:00.000+01:00

Massor av jobb, barn och julledigheten fick mig att hamna ohjälpligt efter med översättningen. Så nu tar jag nya tag fr.o.m. idag...

/niklas

Sälj din övertygelse och köp förvirring…

2006-12-11T15:28:00.000+01:00

Tisdag 5 december, 2006

Sälj din övertygelse och köp förvirring…
postad av Neil 18:09

(Ursäkta till alla som hade problem med gårdagens .m4a-fil. Den borde fungera i iTunes eller Quictime. På den helt nya http://www.neilgaiman.com/works/audio/stardust har de en mp3-fil av samma del.)

Dave McKean har gjort 33 nya Mirrormask-teckningar till de utgåvorna av den signerade och begränsade Mirrormask Script book. Man kan se alla teckningarna här gratis (fast det kostar pengar att köpa boken med själva teckningen i). Klicka på tumnaglarna för att se hela bilden.

Och på ämnet mr McKean, är jag glad att kunna berätta att på torsdag 11 januari 2007, 19:00 på Walker Art Center, 1750 Hennepin Avenue, Minneapolis, kommer Dave och jag att ”samtala” Free Verse-tillställningen "hyllar 20 år av duons artistiska samarbete--Gaiman och McKean gör båda en kort presentation av sitt eget arbete, och följer sedan upp med ett scensamtal om de estetiska utmaningar de möter tillsammans och på egen hand.”

På http://raintaxi.com/readings/ får vi veta att “även om tillställningen är gratis, krävs det biljetter. Biljetter finns tillgängliga på Walkers biljettkontor från en timme före föreställningen. Tillställningen sänds också live på nätet och arkiveras på channel.walkerart.org.”

...

Det är alltid konstig när man läser kritik som inte säger något annat än att personen som skriver inte vet vad han eller hon pratar om. Ett typexempel, en recension nyligen i New Yorker av pjäsen Mary Poppins (som jag såg i London för några år sedan, och som på många sätt var fel ute, mest med dess önskan att var en del av P.L. Traves värld fast utan att ta steget bort från den Disney-ram den var byggd i, och många saker, många av dem var Disney-saker, var helt rätt med den). Men kritiken i New Yorker verkar handla om något helt annat. Till exempel: Efter att ha läst P.L. Travers böcker eller ha sett filmversionen från 1964, med Julie Andrews, undrar vi om Mary Poppins gör barnen hon tar hand om till bättre personer genom att var, som hon sjunger i början av den här föreställningen, “praktiskt taget perfekta,” eller om hon är en Pied Piper-liknande fantast som lever på sina skyddslingars eskapistiska önskningar. Handlar det bara om henne eller bara om kärlekens känslomässigt förvandlande effekter?”
och givetvis funderar vi inte, om vi har läst böckerna, eftersom det är uppenbart att det inte handlar om något sådant. När författaren klagar att Mary Poppins smutsar aldrig ner händerna i en balja med Dickenskt diskvatten, börjar jag fundera över exakt vad den aktuella kritiker tror att edvardianska barnsköterskor eller guvernanter faktiskt gjorde. De var inga tjänare. De var en del av familjen fast ändå inte en del av den. Det var liksom poängen.

Och givetvis är Mary Poppins inte -- i böckerna -- i själva verket “praktiskt taget perfekt”, fast det är så hon ser sig själv. Hon är inbilsk, farlig, oförsonlig och en naturkraft. Hon lär inte barnen Banks något så banalt som moraliska läxor, och jag tror inte att någon förvandlas känslomässigt i böckerna, förutom en handfull lyckliga personer i berättelserna som får förmågan att fly från sina liv eller frigörs från någon slags fysisk fångenskap (och det inträffar mer i historierna Mary Poppins berättar för barnen än i själva böckerna).

(Konstigt nog finns det en utmärkt artikel från ifjol i New Yorker om P.L. Travers och Mary Poppins och Walt Disney -- http://www.newyorker.com/fact/content/articles/051219fa_fact1-- som är mycket vettigare och påpekar att:

Den literära Mary Poppins är inte alls en tydlig karaktär. I slutet av det första kapitlet i den första boken - där hon anländer som en skepnad kastad mot ytterdörren under en storm, tar formen av en kvinna, tvingar Mrs Banks att anställa henne, fräser åt barnen och drogar dem med en mystisk dryck efter att hamnat ensamma med dem i barnkammaren - får hon bara en en reserverad bekräftelse: ”Och även om de ibland längtade tillbaka till de lugnare, mer vanliga dagarna när Katie Nanna styrde över hushållet, var alla, i stort sett, glada över att Mary Poppins kom dit.” Hon är, i själva verket, väldigt ofta ”arg”, ”hotande”, ”hånfull”, och ”skrämmande”. Hon kallar barnen kannibaler, knuffar dem nerför trappan och tvingar dem att äta så fort att de tror att de ska kvävas. Hon har till vana att rädd barnen från fasaväckande övernaturliga händelser, det är sant, men det skulle vara en större välsignelse om hon själv inte hade orsakat dem som en hämnd för elakheter. Ofta framstår hon som någon som inte tycker så mycket om barn.”)

Och jag började funderat på detta eftersom jag läste den extremt idiotiska recensionen i New Yorker samma tag som jag fick mina ex av Myth, Symbol, and Meaning in Mary Poppins - The Governess as Provocateur, en underbar och lysande boklång studie av Professor Giorgia Grilli om Mary Poppins karaktär i böckerna och om magi och shamanism och vad barnflickor och guvernanter var, och hur precist och djupt nedbrytande Mary Poppins är som person.

Av någon anledning låter inte Blogger lägga upp en bild på omslaget här. [redigerat för att tillägga, men det gick med Blogger Beta], men man kan se det på http://www.amazon.com/Meaning-Poppins-Childrens-Literature-Culture/dp/0415977673. Den är antagligen för dyr för privatpersoner, men om ni är intresserade kan ni beställa den från ert bibliotek. (Den har också en introduktion av mig, men låt inte det avskräcka er.)

Liten presentsakgrej

2006-12-11T15:27:00.001+01:00

Måndag 4 december, 2006

Liten presentsakgrej
postad av Neil 15:39

Det slog mig precis att det vore en god idé att ge folk ytterligare ett smakprov av ljudboken Stardust än vad man kan höra på Audible.com. Det finns ingen sida för ljudboken här på Neilgaiman.com än.

Så det här inlägget är provisoriskt, och det kan försvinna snart…

1-02%20Stardust%20Chapter%20One.m4a

Inte riktigt så sablans faktiskt

2006-12-11T15:26:00.001+01:00

Inte riktigt så sablans faktiskt
postad av Neil 11:32

Telefonen ringde precis och det var Brendan från Final Draft, som aktiverade min auktorisering och var förbryllad över varför eller hur det hände (“Det finns flera skäl till varför man förlorar auktoriseringen. Ditt passar inte in på nåt av dem.”) Så jag kan öppna manuset igen, och jag påminns om varför jag fortsätter med dem. Massor av folk skrev in och föreslog olika manusprogram, och det tackar jag för, men för tillfället är jag mer eller mindre nöjd.

Långt efter med ungefär fem olika saker, men nöjd.

Och det snöar.

Sablans Final Draft

2006-12-11T15:25:00.000+01:00

Sablans Final Draft
postad av Neil 03:01

Om jag någonsin skulle göra ett program för manusskrivande, skulle jag se till att den jäkla prylen inte strulade, slumpmässigt “förlora auktoriseringen” och sluta fungera när en författare har en deadline. Och om den plötsligt bestämde sig att den inte var auktoriserad skulel jag åtminstone ha ett sätt att fixa det om det hände sent på kvälen, när snälla supportpersoner ligger hemma i sängen och författare har en deadline.

Förlåt. Ville bara klaga. Final Draft är inte billigt. Jag tycker att det borde fungera.

Undanrensing

2006-12-11T15:23:00.000+01:00

Lördag 2 december, 2006

Undanrensing
postad av Neil 15:47

Jag kom aldrig till testvisningen av Stardust i Pasadena, och kan inte närvara på visningen i Sherman Oaks om en timme, men de första recensionerna har redan börjat dyka upp från den första visningen, och de ligger upp på ain’t it cool…
http://www.aintitcool.com/node/30863. Det är inte många spoilers, men det finns ett par.

[Redigerad för att tillägga -- nu finns det en mycket längre recension på http://www.aintitcool.com/node/30866 ]

(Genom de här visningarna får de veta saker som påverkar klippningen och så vidare. Än så länge är nog det största de fått veta är att alla verkar älska Robert De Niro.)

...

Jag älskar när underground blir mainstream på underliga sätt. Här är den experimentella fotograf jag tycker bäst om, Joel Peter Witkin, som gör en modefotografering av hattar för New York Times. På sätt och vis önskar jag att han hade haft fler kvinnor med tre bröst eller extra huvuden, men bilderna är vackra, och äkta Witkin.

...

Det är en intervju med mig i Minneapolis City Pages på http://www.citypages.com/databank/27/1356/article14921.asp, och i den här recensionen från City Pages (http://citypages.com/databank/27/1356/article14926.asp) fick jag veta att Susanna Clarke ”utnyttjar sin begåvning till att skapa små uppdiktade paket av fruktan, en hon slipade under åren hon skrev episodiska berättelser till Neil Gaimans mästerliga serie Sandman,” vilket är den sortens sak som får mig att påpeka att hon bara skrev en berättelse, ”Stopp’d Clock Yard” i novellsamlingen Sandman: Book of Dreams, och den är mycket bra, men den var inte särskilt episodisk.

...

På hemsidan The Comics Journal, gör Art Spiegelman en fantastisk lista över presenter -- http://www.tcj.com/index.php?option=com_content&task=view&id=470&Itemid=48-- och jag ska försöka att föreslå en del coola presentböcker de kommande dagarna.

Tills jag gör det, en liten present till alla som läser. Daniel Pinkwaters senaste roman, The Neddiad, är helt fantastisk. Jag vet eftersom hans förläggare skickade den till mig och jag läste den. Jag gillade den verkligen (Jag är svag för Pinkwater, och detta är bästa sortens Pinkwater) och jag nämnde den i Forbes Magazine.

Mr Pinkwater publicerar den just nu som följetong på internet, innan den ges ut. Vi är nu inne på kapitel nitton, och ett nytt kapitel läggs upp varje tisdag. Det börjar bli spännande. Gå och läs de första nitton kapitlen. Mysterier! Resor! Skosnören! Shamaner! Sköldpadda! Spännande kapning i luften gäckad av simpelt trolleritrick! http://www.pinkwater.com/theneddiad/

Att ersätta något som inte finns

2006-12-11T15:20:00.000+01:00

Fredag 1 december, 2006

Att ersätta något som inte finns
postad av Neil 10:21

Insåg precis att det långa inlägget jag gjorde igår kväll om Maddys tendens att lämna kvar lappar om sig själv vart hon än har suttit (”Det här är en postit-lapp” “Maddy Gaiman skrev det här” och, på ett notblad “Hej. Det här är Maddy. Jag älskar notblad. De ser väldigt officiella ut när man skriver på dem.” De kan också innehålla hennes namn, övningssignaturer, lyckönskningar i förbigående till personen som läser lappen som “ha en magnifik kväll”, och, då och då, teckningar av en flickas ansikte), och som också berättade om visningen av Stardust för en fokusgrupp igår, aldrig laddades upp. Det var nog sista gången jag använde Picassas bloggfunktion -- den har kraschat eller misslyckats för många gånger. (Jag använde den för att ladda upp ett kort på whiteboardtavlan som Maddy hade täckt med teckningar igår när jag pratade i telefon med Tarquin-från-Stardust, vilket roade mig eftersom det i grunden var en av lapparna, bara mycket mer.)

Det som gör att inläggets försvinnande är ännu mer frustrerande är att jag hade kopierat texten från Picassainlägget, eftersom jag visste att det kraschade ibland, men inte att det kraschade allt jag försökte kopiera innehållet till. Kom ihåg: blogga inte Picassa. Gör det bara inte.

Det kan vara datorns fel, som precis har bestämt sig för att den inte längre har ett ljudkort på grund av vad readme-filen beskriver som ett “välkänt problem” som den säger att man ska lösa genom att helt enkelt avinstallera och ominstallera programvaran, nämnda programvaran är enligt datorn omöjligt att avinstallera.

Och som jag skrev i det borttappade inlägget, om några år glömmer Maddy att hon någonsin har existerat i ett gäng lappar om sig själv, och jag kommer också att glömma. Och ibland är den här bloggen bara en dagbok, eller en påminnelse. Man glömmer de saker man var säker på att alltid komma ihåg, särskilt de små sakerna, och alltför ofta är de sakerna som betyder något.

Det är en kaffeperkulator som låter “wheeee”

2006-12-11T15:16:00.000+01:00

Onsdag 29 november, 2006

Det är en kaffeperkulator som låter “wheeee”
postad av Neil 11:54

Bara ett kort inlägg för att berätta att vår flitiga web-elf just nu ser över www.neilgaiman.com för att göra det till ett palats fyllt av outhärdliga njutningar, eller åtminstone ett ställe som är bättre planerat och där det är enklare att hitta saker.(Vårt nya motto: mindre trä, fler träd. Eller nåt liknande.) Det är ett arbete som fortfarande pågår, men vi har nu ersatt ett myller av länkar med http://www.neilgaiman.com/works/films/ som behöver mer information, men den är snygg och enkel att förstå sig på.

Och bara så att ni vet, jag får inte den här låten och videon ut ur skallen.

Och den här Galactus Jack Chick-broschyren fick mig att le. Inte riktigt lika mycket som den här perfekta parodiska användandet av Jack Chick-broschyrer för att varna oss för de Äldre Gudarena, som det krävdes ett par sekunders googlande för att hitta. (Hoppsan. Borta. Testa den här: http://esr.ibiblio.org/index.php?p=135)

Ingen riktig fråga, mer en observation efter att jag läste nyligen. Efter att jag köpt ”Fragile Things” som ljudbok på itunes(inläst av dig själv), som jag antagligen lyssnade på för mycket istället för att göra mina läxor, och därefter rusade iväg för att köpa och läsa “American Gods” innan jag lyssnade på berättelsen, har jag nu insett när jag läser något som du har skrivit, roman eller annat, att det verkar låta som din röst inne i mitt huvud. Det är intressant, lite läskigt, aningen lugnande, men alltid trevligt. Så, tack.

Högaktningsfullt,

Will Swan

Ingen orsak, tror jag.

(Jag upptäckte precis att Iamplify.com erbjuder gratis nedladdningar med mig som blir intervjuad om Stardust och ljduboken av Stardust och (den väldigt rara) intervjun som Maddy gjorde med mig som klipptes ner till Neil Gaiman Audio Collection -- de finns i avdelningen Downloads på första sidan, och umgås lite ängsligt med ljudböcker om viktminskning och att övervinna ens flygrädsla.)

Hej Neil,

På eBay har jag sett en Sandmansamling, hela serien, på en DVD med en programvara för att läsa serier, som man installerar på datorn och läser på skärmen.

Priset är skrattretande lågt, så jag ville fråga om den är officiell? Det ser verkligen inte ut så, men det är alltid bäst att kolla!

Nej. Alla versioner på DVD/CD av serierna som jag har gjort är piratkopior. Personligen önskar jag att DC kunde göra legitima versioner, eftersom det uppenbarligen finns en efterfrågan, och vi kunde göra det bättre än piraterna.

Hej Neil,

Ville bara berätta att Rocketship i Brooklyn ska vara värd för en signering/mottagning för “Big Fat Little Lit” som inkluderar, som du vet, ditt samarbete med Gahan Wilson. Dina läsare i New York kanske vill besöka tillställningen (den öppna vin/öl-baren kanske kan vara ytterligare ett lockmedel).

Information om tillställningen:
"Big Fat Little Lit" signing and reception with Art Spiegelman, Francoise Mouly, Kim Deitch and David Mazzucchelli
Friday, December 1 at Rocketship
208 Smith St., Brooklyn (F or G to Bergen St.)
20:00
gratis

affärens hemsida: http://rocketshipstore.blogspot.com
bokens hemsida: http://www.little-lit.com

--Bill Kartalopoulos.

Det kan bli en bra julklapp till barn också -- Gahan Wilson och jag gjorde en berättelse till den tredje delen (It Was A Dark and Silly Night) som finns i nytryck i Big Fat Little Lit.
(http://www.little-lit.com/bfll_artists/gaiman_wilson.html)

Lite copyrightbryderier…

2006-12-11T15:14:00.000+01:00

Tisdag 28 november, 2006

Lite copyrightbryderier…
postad av Neil 08:54

Jag är lite förbryllad av en artikel på BBC:s hemsida och copyrightperioder i Storbritannien för inspelad musik som verkar påstå att dagen efter att perioden går ut, får personerna som gjrode musiken inte längre betalt för den.
http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/6186436.stm

Musikjournalisten Neil McCormack sa till BBC Radio Five Live att den här slutsatsen skulle bli ett hårt slag mot industrin. ”Det här bestämdes före ankomsten av, den stora uppsvingen, för rock’n’roll - uppsvingen inom populärkultur som har lett till att ett stort antal personer lever på dessa royalties.

"Du kan ha gjort en skiva 1955 och har fått royalties,” sa han. ”Plötsligt är de borta.”

...

men om man får royalties som en skiva som man gjorde får man, förmodar jag, fortfarande pengar från skivor som säljs genom det skivkontraktet. Skillnaden är att andra nu kan ge ut eller använda materialet utan att betala en licensavgift till skivbolaget som inte skulle betala dig.

å om Beatles material ska bli allmängods i Storbritannien om fem år, som det står i artikeln, kan någon ge ut en skiva i Storbritannien med Beatleslåtar från 1961. Och efter ett par år efter det kunde de inte sälja sin CD med Beatleslåtar från 1963 som “Please Please Me”, eller använda foton eller omslag från den ursprunliga LP:n. Fast EMI kan ge ut en serie med antingen billiga Beatlesskivor, eller nyutgåvor med extra material på Beatlesskivor, som skulle säkerställa att de kvarlevande Beatlarna fortfarande skulle få betalt av EMI…inte sant?

The Good News! Post

2006-12-11T15:12:00.000+01:00

Måndag 27 november, 2006

The Good News! Post
postad av Neil 16:37

Jag blev nog inte speciellt överraskad när jag fick veta att Anansi Boys var recenserad på myspace books. Å andra sidan blev jag ganska överraskad när jag fick veta att Anansi Boys har en egen sida på myspace --http://www.myspace.com/anansiboys. Den har åttio vänner när jag skriver det här och är, uppenbarligen, tjugo år och stenbock.

The Absolute Sandman, jag blev förtjust när jag fick veta det, toppar Detroit Free Press lista över Best Spiritual Books 2006. Jag betvivlar att den blir en av Anansi Boys vänner på myspace, och jag skulle tro att den nu antagligen börjar umgås med The Tibetan Book of the Dead och Chestertons Orthodoxy, och skulle bli väldigt förlägen om den fick vet att Jessa Crispin har beskrivit den som "the ultimate comic book fetish object" .

Med tanke på de dåliga nyheterna på bloggen på sistone, vill jag gratulera mina vänner och grymma rockare Thea Gilmore och Nigel Stonier för deras barns Egans ankomst. Theas myspace-sida finns på http://myspace.com/theagilmore och hon har 4607 fler vänner än Anansi Boys har. Nigels hemsida är http://www.nigelstonier.co.uk/ och enligt http://www.nigelstonier.co.uk/free_cd.html skickar han en gratis CD med smakprov till alla som ber om en. Eftersom två av hans låtar ”Tricks” och ”Me and St Jude” är två av mina favoritlåtar någonsin, borde ni kanske skicka honom ett frankerat kuvert med er egen adress och se om ni gillar det ni får.

Och hon är lika mycket värd en gratulation, min vän Anna Sunshine Ison har nyligen gift sig med sin Mr Cavin i Las Vegas. Detta är trevligt och för att fira det får ni en länk till Lexington Herald Leader's två minuter långa audio-visuella inslag om Sunshines pappas konst. Han är en kriminalantromorfolog.) Den får mig att le:
http://www.heraldleaderphoto.com/multimedia/cecil/ison.html

Jag träffade Yunyu på Continuum 3 i Melbourne och hon gav mig en CD -- hon har precis skickat hennes senaste CD, Spiked Soul, och jag gillade den verkligen. Man kan titta på två hennes videos på http://www.yunyu.com.au/home/music#videos.

Matt Cheney har upptäckt Skrivandets Regler, och förklarar dem för oss. Äntligen.http://mumpsimus.blogspot.com/2006/11/rules-for-writing.html

Och slutligen vill jag formellt välkomna mr Eddie Campbell till bloggosfären. Han finns på http://www.eddiecampbell.blogspot.com/ och tar emot besök.

Dave Cockrum

2006-12-11T15:10:00.000+01:00

Söndag 26 november, 2006

Dave Cockrum
postad av Neil 21:20

Jag skrev det här för två år sedan, till en bok till förmån för Dave Cockrum:

Till Dave Cockrum

De tecknade serierna gyllene ålder är när man är tolv. Silveråldern är runt fjorton, femton - den dunkla zonen när tecknade serier fortfarande betyder något, men det gör rockmusik också, och flickor skulle också göra det om man kunde komma tillräckligt nära en för att faktiskt göra något annat än att rodna och stamma. Efter det kommer den långsamma perioden då de faller i ondå, och alla åldrar rinner samman i en mörk malström. Inget skapar magin på samma sätt som tidigare, på den tiden när somrarna varade för evigt och grannflickan fortfarande hade en en trubbnäsa och flätor (hennes säkerhetsnål i näsan och mohikanfrisyr kom först flera år senare.)

Jag föll aldrig för Superhjältar (TM Marvel och DC och hur skumt är inte det?) som liten. Jag gillade dem, men de framstod alltid som en aning problematiska. De gjorde inte de viktiga sakerna.

Det viktiga, som jag såg det, var att superkrafter kunde göra att man överlevde skolan på ett lättare sätt. Om jag i hemlighet var Den Snabbaste Mannen skulle jag aldrig mer komma för sent till skolan någonsin igen. Om jag var osårbar (och kunde stava till det och visste vad det innebar) skulle jag inte vara förtvivlad och frusen ute på en arktisk fotbollsplan, på nån defensiv position där jag kunde göra minst skada. Till och med Aquaman verkade inte ha det så illa: de helvetiska pliktbelagda simlektionerna i den iskalla utomhuspoolen övertygade mig om att jag skulle vara perfekt för att drunkna utan hans krafter, även om jag inte kunde kommunicera telepatiskt med några av de lokala spiggarna.

Jag tror att det var därför jag älskade Legion of Super Heroes, under min egen gyllene ålder. Det fanns gott om dem. De levde i framtiden. Och deras krafter verkade som gjorda för att överleva skolan med. (Jag fick skolmåltider som bara Matter Eater Lad kunde ha gjort sig av med.) De hade ett klubbhus. De slogs inte heller mot bankrånare. (Mestadels verkade de bråka med varandra, även om de hade hjärntvättats av intergalatiska ogärningsmän, och hade kommit till slutsatsen att bankrånare inte dök upp lika ofta som i serierna.) Och, allra mest, under en kort tid - konstigt nog, när jag var tolv - hade de Dave Cockrum.

Jag väntade på att en tidskapsel skulle dyka upp och att jag skulle bli tillfrågad om att ansluta mig till Legionen. Jag hade inga särskilda krafter, inte vad jag hade märkt, men ändå, man vet aldrig, man kan ha tur.

Jag borde googla och ta reda på vilken den första berättelsen om Legionen som Dave skrev var: å andra sidan, jag minns fortfarande vilken den första av hans berättelser som jag läste. Den hette ”Blodkristallernas förbannelse”, och den målades av Murphy Anderson. (Jag har alltid varit svag för Murphy Andersons färgläggningar.)

Och, nästan genast kändes det som, hade Superboys serie blivit Legionens, och Dave Cockrum låg bakom Legionen (Cary Bates skrev), och plötsligt var den cool…

När Dave började teckna nya X-Men, kändes den redan som min egen, på ett sätt som bara serieläsare kan tycka om tecknare vars arbete de älskar. Jag ägde Dave Cockrum, precis på samma sätt som jag ägde Neal Adams och Berni Wrightson och Jack Kirby och Jim Aparo. Han var en av mina, och han ägde en liten del av min själ.

Jag blev löjligt glad, flera år senare, under Sandmans första år, på ett konvent i New York, när jag fick höra av Paty Cockrum att hon och Dave gillade det jag gjorde. Och, någonstans inom mig, fröjdades en tolvåring: om jag inte kunde gå med i Legionen, var det här lätt det näst bästa, och, en kort stund, var jag tillbaka på den gyllene åldern…

Neil Gaiman

5 mars, 2004

...

Dave gick bort idag, efter komplikationer av diabetes.

http://www.nightscrawlers.com/forum/viewthread.php?tid=6539 http://www.newsfromme.com/archives/2006_11_26.html#012477

Nyheter och svar om filmen Stardust

2006-12-11T15:09:00.000+01:00

Nyheter och svar om filmen Stardust
postad av Neil 12:28

Det finns ett kort av Michelle Pfeifer som tänker göra lite get-förvandling i Stardust på http://www.michellepfeiffer.us/images/magazines/1206premiere.jpg -- det finns också en artikel under det…

Under tiden, på http://www.stardustmovie.com/ har de första livstecknen synts till. Om ni går dit får ni se ett kort av mig från inspelningen, och ett formulär att fylla i om ni har några frågor om Stardust. För tillfället blir det jag som svarar på frågorna.

(Nästa vecka är det den första testvisningen, när vi får veta vad en publik tycker om filmen, vad den tycker om och inte tycker om. Jag har aldrig varit inblandad i en sådan tidigare. Håll tummarna.)

Sur(tacksägelse)realism

2006-12-11T15:07:00.000+01:00

Torsdag 23 november, 2006

Sur(tacksägelse)realism
postad av Neil 12:05

Gårdagen var lång -- Holly landade två timmar efter mig, Mike två timmar efter henne, så vi lämnade i stort sett aldrig flygplatsen, förutom för att få i oss lite mat och plundra Apple-butiken i Mall of America (som ligger väldigt nära Minneapolis flygplats). Just nu har hela min familj Macbooks, förutom jag.

Det bäst med att komma hem (familjen inte inräknad) är sakerna som väntar i plastkar på köksbordet, som jag kan läsa, titta på, leka med, se på, signera eller inspektera.

Den här morgonen, med en raspig-av-för-mycket-resande hals och hår som ser ut som nån slag galen barberarbläckfisk, tog jag på mig min morgonrock och gick ner och tittade på sakerna som anlänt under tiden jag var borta.Det är saker jag ser fram emot att läsa -- John Clute’s bok The Darkening Garden, med undertiteln A Short Lexicon of Horror, trettio ämnen från “affekt” till “vastation” som antagligen kommer att påverka den kritiska diskussion om skräck under en lång tid, och del 1 av den nya samlingen Fantagraphics Segar Popeye, -- och det är saker som jag redan har läst, typ, som den tecknade kvartalstidningen av Tove Jansen Moomin volume 1 (man kan läsa mumin varje dag på D&Q-hemsidan, på http://www.drawnandquarterly.com/moomin/), som är en av historiens raraste, underligaste surrealistiska serierna, som jag läste tidigare i år, eftersom jag ville skriva introduktionen till den, och sen fick jag ont om tid och det var något jag inte skrev i år, men folket från D&Q verkar ha förlåtit mig, för de skickade ett ex ändå, och ni borde läsa den ändå, för den kommer att göra er glada.

(För att läsa serien om Mumin i rätt ordning på nätet, bör ni börja med #1, http://www.drawnandquarterly.com/moomin/index.php?id=1)

Det är saker som jag måste lyssna på (nu spelas återutgåvan av Lou Reeds CONEY ISLAND BABY, med tre låtar som aldrig tidigare har släppts), och se på (en hög olagliga Torchwoods, Mighty Boosh Live DVD, och sånt).

Och det är en didgeridoo.

Den är betydligt längre än jag.

Någon skickade en didgeridoo till mig.

Jag antar att jag måste ta didgeridoo-lektioner nu.

Jag har gjort tranbärssylt också.

Med grumlig blick och aningen restrött

2006-12-11T15:06:00.000+01:00

Onsdag 22 november, 2006

Med grumlig blick och aningen restrött
postad av Neil 01:25

Det här borde vara ett inlägg om allt jag har gjort och rest de senaste dagarna, jag avslutade med att see WOLVES IN THE WALLS i Oxford igår kväll, men alarmklockan började precis ringa jag har sovit för lite och ska springa till tåget om 20 minuter för att ta flyget för att komma hem till thanksgiving, så det här bara en slags vinkning innan jag hektiskt börjar packa och åka vidare igen.

vink.

vink..

Vad jag gjorde idag, mer eller mindre

2006-11-21T16:18:00.000+01:00

Lördag 18 november, 2006

Vad jag gjorde idag, mer eller mindre
postad av Neil 17:51

Då ska vi se… tog Gatwick Express till London (läste den underbart underbara serieromanen Jokes and the Unconscious av Daphne Gottlieb och Diane DiMassa på vägen), åkte till hotellet, jobbade glatt i hotellets bibliotek tills rummet var klart, träffade Mitch Benn, diskuterade Mystiskt Projekt, och brände sju referensskivor med mp3-låtar angående Mystiskt Projekt till honom, träffade dotter Holly och hennes vän, åt transportbands-sushi med dotter Holly och Mitch Benn och dotter Hollys vän, träffade berömde filmregissören T.V. Gilliam och köpte whiskey sours åt honom eftersom han var förkyld och trodde att whiskey sours antagligen innehåller vitamin C, för att inte tala om inlagda körsbärs förkylningsbekämpande egenskaper, och vi pratade allesammans (jag, T.V. Gilliam, d. H och d H:s v. men inte Mitch Benn för han hade redan åkt för att göra ett gig) och sedan, när kvällen nästan var slut och alla hans whiskey sours var urdruckna, vinkade jag farväl till T.V.G. (efter att ha påpekat att han är skyldig mig och Terry Pratchett en groat-mynt vardera) och jag gick vidare med d. H. och d H:s v. för att se Mitch Benn göra sitt andra komediframträdande för kvällen på Chuckle Club, som av något underligt sammanträffande drevs, upptäckte jag, av Paul Jay (alias Eugene Cheese), som jag hade träffat för runt tjugo år sedan på Society of Strip Illustrators möte, och gjorde en serie som hette George, The Toad and the Rock, som jag älskade som tonåring och jag anser fortfarande att det är en av de bättre surrealistiska serierna.

Och i morgon bitti lämnar jag London och vet inte om det finns något internet på platsen jag ska till. Det får visa sig i morgon.

Vad jag gjorde härnäst

2006-11-21T16:17:00.000+01:00

Vad jag gjorde härnäst
postad av Neil 04:56

Som jag har sagt här tidigare, problemet med att blogga är att när saker blir intressanta, får man inte tid att skriva om det. Så det räcker med att säga att jag åkte till Little Rock och vidare till Conway där jag svarade på frågor från studenter, läste en dikt, höll ett föredrag och läste en berättelse och svarade på frågor och signerade fram till midnatt och hamnade sedan med Writing Professor Terry Wright och hans fru Cindy på en Denny’s i Arkansas ett på natten där vi åt frukost under ett åskväder som var så våldsamt att ledningarna gav ifrån sig knastrande ljud när blixten slog ner (ägaren hade ett fantastiskt minne och den minst övertygande peruk jag någonsin har sett), och därifrån åkte jag till San Jose, där jag intervjuades av språkprofessor Mitch Berman, åt sushi, läste sedan en novell och ett kapitel ur The Graveyard Book, svarade på en handfull frågor och signerade än en gång till midnatt. Sen gick jag upp för tidigt, flög till Minneapolis, åkte direkt in till DreamHaven Books där jag signerade massor av saker åt dem (däribland, fick jag veta, en kvarts ton Absolute Sandmans), tillbaka till flygplatsen för att checka in, iväg på en hastig middag med Mary och Maddy nu-med-ny-lila-tandställning (och hon kan bara äta soppa), och störtade tillbaka till flygplatsen, på ett plan och iväg mot Storbritannien.

Där är jag nu, i ett par dagar. Jag kommer antagligen över min jetlag när det är dags att flyga hem.

Påminnelse om San Jose

2006-11-21T16:16:00.000+01:00

Torsdag 16 november, 2006

Påminnelse om San Jose
postad av Neil 17:41

Bara en snabb påminnelse om att jag är i San Jose och ska prata och signera och annat ikväll…

Detaljer på http://www.neilgaiman.com/where/2006/11/16-nov-2006-san-jose.html

Grå väggar

2006-11-21T16:14:00.000+01:00

Tisdag 14 november, 2006

Grå väggar
postad av Neil 11:56

Jag är i Little Rock, Arkansas, och har tillbringat morgonen med att arbeta om Beowulf-filmen. Från hotellfönstret ser Little Rock väldigt mycket ut som ett stor massa av grå cement, men om jag går till kanten av fönstret kan jag se bortom den grå cementen till en grå himmel, mer grått hotell och toppen av en kolgrå bro.

Jag läser just nu introduktionen till Fragile Things, och är förbryllad av ditt omnämnande av ett dataprogram som heter Babble som du använde när du skrev “Diseasemaker’s Croup”. Jag är väldigt nyfiken på programmet och hur det fungerar, men jag kan inte hitta några referenser till det online. Vad kan du berätta om Babble, och hur får jag tag på ett ex?

En snabb googling och jag hittade ett ex av Babble på http://www.bradsucks.net/archives/2003/07/08/lyric-generators/ Det är underligt att ingen har uppdaterat eller gjort om det under de senaste 15 åren, eller hur? Det kan göra en del underbara saker.

...

Vill bara berätta att Jonathan Brown, som driver seriebutiken They Walk Among Us i Richmond gör en sponsrad resa uppför Mekon för att dra in pengar till Diabetes UK. Länken är
http://www.justgiving.com/jonathanbrowne
och all uppmärksamhet du kan rikta dit tas med glädje emot.(Det finns faktiskt en redogörelse av en signering du gjorde på TWAU på den gamla goda tiden på http://www.ninthart.com/display.php?article=1185 . Fast den handlar mest om Graham Higgins novell ”Helicopters” - du får bara en statistroll.)

...

Jag tänker inte skämma ut vännen som trodde att jag skulle bli förlägen av det här genom att nämna honom, henne eller den… Men jag ble road -- tyvärr så är jag lika sold på iPod-tillbehör som alla andra, men jag tror att den här (möjligtvis passar den inte på jobbet, beroende på din arbetsplats) är mer än vad jag trodde var nödvändigt.

...

Förbryllas av varför Guardian tycker att Google Videos postade av turister har något att göra med Google per se, och glad att se att reservoarpennan är tillbaka. (Jag slutade att resa med reservoarpennor när man inte fick ta med sig bläck på flygplan. Jag antar att det är tillåtet igen, nu.)

Läste The Astonishing Adventures of Fanboy and Goth Girl igår. Jag gillade den, så mycket man nu kan gilla en bok där man är halvvägs mellan landskap och en person i kulisserna, men kände stor empati med den uppdiktade versionen av Mr Bendis och han signering i berättelsen, eftersom han måste förklara för vår hjälte att han inte kan läsa hans serieroman nu, och inte tänker göra honom berömd, och måste fortsätta med signeringen eftersom det är en kö med folk…

Oops. Måste sticka.

Suomeksi missnöjessång

2006-11-15T20:54:00.000+01:00

Måndag 13 november, 2006

Suomeksi missnöjessång
postad av Neil 17:26

Jonathan Carroll (han har faktiskt en blogg) skickar mig underliga och underbara saker på e-mail. Foton och hemsidor och länkar och blandat.

Det här är en av dem… Det är Helsingfors klagokör. Jag har sett den två gång, och fick Maddy att titta på den också, och nu går hon runt och sjunger på pidginfinska.

En del är universellt, en del är specifikt för Finland och Helsingfors…

Den fick mig att sakna Finland. Mest fick den mig att le.

http://www.youtube.com/watch?v=ATXV3DzKv68&eurl=

bitar, konstigheter och, ni vet, saker

2006-11-15T20:48:00.000+01:00

bitar, konstigheter och, ni vet, saker
postad av Neil 12:14

Här är det mycket skrivande. Jag hittade min mobiltelefon, (den kraschade omedelbart, fast jag laddade ur den och laddade upp den igen och nu verkar den fungera igen). Jag har också läst ut Charles Addams-biografin, och jag kan rapportera att hans andra fru förblir ond ända till slutet -- hon verkar ha förfalskat ett dokument som gav henne 75% av Addams Family så snart Mr Addams var död. Men själva boken var en besvikelse -- jag fick ingen riktig insikt om Addams som en person eller som konstnär.

Här är en artikel från British Medical Journal och jag gillar idén...

En udda artikel i New York Times om copyright och konst...

Jack Williamson gick bort, vid 98 års ålder. Jag tror att den första SF-romanen jag någonsin läste var hans bok Seetee Shock, fast det var inte förrän jag läste hans roman Darker than You Think, som tonåring, som jag visste att jag var ett fan.

Min berättelse "How to Talk to Girls At Parties" har valts ut avJonathan Strahan till hans antologi Year's Best SF

Neil, kan jag få låna dina läsare i ett par veckor? Just nu turnerar jag i USA i en Mini-cab och besöker de minsta städerna i var och en av de angränsande 48 staterna. Jag undrar om du kan lägga upp min webbadress (www.usain80days.com) på din sajt så att jag tillfälligt kan utnyttja den smakfulla och utbildade skock som verkar samlas kring NeilGaiman.com?
Stort tack på förhand. Terence.

Jag gillade verkligen korten, så visst.

...

Den viktigaste nyheten den här veckan är att Alan Moore (nu laglig i Kanada) ska vara gäst på Simpsons.
(http://www.northantsnews.co.uk/ViewArticle2.aspx?SectionID=317&ArticleID=1865011)

Hej mr Gaiman. Jag hörde att projektet du jobbar på med Penn Jillette är en filmbearbetning av boken ”The Road to Endor” av EH Jones. Är det sant? Och är det troligt att boken kommer att tryckas igen tack vare detta? Under alla omständigheter ser jag fram emot den. KJ Forrest.

Sant och jag hoppas det…

Hej min evige idol, uh jag menar, Neil. Jag läste ditt inlägg om testamenten och tänkte att du kanske ville lägga till den här länken. Länken är från LAWCHEK® & Lawsonline™ och listar vilka delstater som godkänner och inte godkänner egenhändigt skrivna testamenten. Jag är glad att min gör det, för just nu har jag inte råd med en riktig advokat.

Var det verkligen ingen som lade märke till detta under alla år, eller föll rättelsen mellan stolarna?

En hängiven läsare,

Kevin Yank

Jag har läst det ett dussin gånger och kommer inte på vad skrivfelet är. Låt mig veta om ni kan lösa det.

Mestadels pumpasaker

2006-11-15T19:50:00.000+01:00

Fredag 10 november, 2006

Mestadels pumpasaker
postad av Neil 21:51

Det här var pumpan jag skar ut dagen före Halloween, när den var färdig…

Tiden gick. Som är brukligt bland pumpor, ruttnade de sakta och började se riktigt intressanta och äckliga ut. Det här togs för runt fyra dagar sedan:

Jag hade tänkt att ta fler kort av dem idag, men snön störde allt, och det gjorde även det faktum att folk som inte visste att jag menade det när jag sa att behöll dem för att ta kort på dem när de ruttnade kastade bort dem. Jag gick ut och letade upp dem, och tog ett kort ändå.

Födelsedagsporträtt av en författare som försöker -- och misslyckas -- att ta ett kort på honom själv och några äckliga pumpor utan att ramla ner i snön.

Och -- sablans författande -- detta var otvivelaktigt det viktigaste jag var inblandad i idag.

Drömmen om en vit födelsedag?

2006-11-15T19:41:00.000+01:00

Drömmen om en vit födelsedag?
postad av Neil 11:15

Jag vaknade och världen är vit. Det snöade på natten och det snöar fortfarande. Så underligt.

Massor av folk har skickat in fina födelsedagshälsningar, och skickar mig länkar till http://syndicated.livejournal.com/officialgaiman/ där fler lämnar ett grattis…

Tack så mycket till er alla.

Mosade tomater och stuvning

2006-11-15T19:39:00.001+01:00

Mosade tomater och stuvning
postad av Neil 12:05

Sedan fem minuter är jag uppenbarligen 46 år. (Det står så på http://writersalmanac.publicradio.org/programs/2006/11/06/ så det måste vara sant.)

Jag har aldrig varit 46 tidigare.

Det är en väldigt vuxen ålder när man ser det skrivet på det sättet. Det är massor av siffor.

Jag tror inte att jag är vuxen i sinnet. Inte än…

Stardust-nyheter

2006-11-15T19:36:00.000+01:00

Tisdag 7 november, 2006

Stardust-nyheter
postad av Neil 20:52

Nyheten om filmen Stardust är att höjdarna på Paramount såg en första klippning för två veckor sedan, och beslöt sig för att den var stark nog för att vara en av sommarens storfilmer. Så den har flyttats från mars 2007 till juli 2007. Vilket jag tycker är mest positivt, eftersom det betyder att de tror på den och tänker använda sin mäktiga marknadsföringsmaskin på den, men det är lite oroande eftersom det är hemskt hård konkurrens på sommaren, medan vi kring påsk hade varit den enda av den sorten vid den tiden.

2006-11-15T19:31:00.000+01:00

En snabb
postad av Neil 10:42

Det är alltid underligt när man upptäcker sig själv (eller, för några år sedan, ens assistant) som en bekräftande detalj i en artikel i Onion…

Det här dagens:

Area Man Achieves Your Dream

Fast det var mycket underligare första gången det hände.

Jag fick precis en CD fylld med saker -- bilder och karaktärer och så vidare -- från Henry Selick med material från filmen Coraline, som såg helt fantastiskt ut, särskilt testerna på hur karaktären Coraline själv går och rör sig. Modellerna på den andra modern ser väldigt skrämmande ut. Jag kan knappt vänta till, tja… antagligen Halloween 2008 faktiskt…

Jag har också på något sätt förlagt min mobiltelefon. Tänkte bara att ni ville veta det.

...

Och när jag var i sjuårsåldern var den SF-berättelse som jag tyckte allra bäst om, från en antologi som tillhörde min vän Christopher Harris far, "Mr Mergenthwerker's Lobblies". För några år sedan hade jag turen att få träffa Nelson Bond, som skrev berättelsen. Senare brevväxlade vi om James Branch Cabell. Nelson Bond gick nyligen bort, vid 98 års ålder -- http://www.roanoke.com/news/roanoke/wb/90254.

född till att strula

2006-11-15T13:55:00.000+01:00

Måndag 6 november, 2006

född till att strula
postad av Neil 14:38

Tände en väldigt liten brasa igår, och såg hur gnistorna flög uppåt.

Några frågade om tryck av Charles Addams teckning Boiling Oil -- de säljer dem fortfarande på sajten New Yorker cartoonbank, just nu på den här länken.

Hallå Neil,

Jag hoppas få något utgivet en dag. På grund av några olyckliga händelser i mitt liv, är jag jag extremt beskyddande när det gäller min familjs privatliv (såväl som mitt eget). Allt jag skulle ge ut skulle (förhoppningsvis) inte associeras med mitt riktiga namn (jag skulle använda en pseudonym). Är det möjligt att vara en välkänd författare, som du själv, och förbli helt anonym? Jag pratar om extrem anonymitet -- inga kort, framträdanden, tillfällen att bli fotograferad, ingen information någonstans om mina barn, etc.

Tack,

Anonym australiensare

Det är inte omöjligt, men för att lyckas skulle du behöva att planera långt i förväg, beroende på hur anonym du vill vara. Det är antagligen enklast att genomföra om ingen bryr sig om vem du är. Ju mer framgångsrik du blir, desto mer måste du planerar i förväg (vart går pengarna från förläggaren? Vem är checken utställd på? Vilket namn och adress står på registeringsblanketten för upphovsrätten?)

Kan man komma undan med att inte ha ett författarfoto, signeringar etc? Ja, fast du måste kanske skriva bättre för att gottgöra det som förläggare kan uppfatta som ett problem. (Men om boken är bra, gör det inget för dem, fast du måste kanske skriva svar på intervjufrågor och så vidare…)

Du kanske borde studera karriärerna och de hemliga identiterna hos personer som Thomas Pynchon, Richard Bachman, James Tiptree Jr. Och J.T. Leroy (som jag brukar blanda ihop med brittiske Westernförfattaren J.T. Edson, lite pinsamt), för att inte tala om Lemony Snicket, och kom ihåg att, för att citera Ben Franklin, tre kan bevara en hemlighet om två av dem är döda.

Hej Neil! Jag har tänkte fråga dig detta ett tag: vad tycker du om caben? Hur är den jämfört med din gamla Mini? Du är den enda jag känner till som har haft båda, och jag leker med tanken på att köpa en cab, så jag vill höra din recension. Mary Roane (saknar Chicago efter det senaste inlägget)

Det finns några avigsidor med Mini Convertible -- det saknas bagageutrymme, och sikten bakåt är begränsad. Fördelarna består mest av att trycka på knappen som öppnar taket och sen låtsas att man är i en japansk robotfim, och av att köra runt i Miami med suffletten nere. Jag har börjat leka med idén om att skaffa något större för att hämta specerier med eller att köra till Chicago i, vilket jag inte tänkte på med min gamla Mini. Jag undrar hur länge det dröjer innan vi får se en Mini Traveller (eller Minis likvagn).

Mr Gaiman, jag har hört att du en gång (oavsiktligt) sköt en raket mot Gene Wolfes huvud på Guy Fawkes Day. Eftersom det är 5 november idag tyckte jag att det var passande att fråga om detta är sant? Är det det?~Kat

Ja. (På en Guy Fawkes-fest för ungefär 13 år sedan sköts en raket ganska nära Genes huvud, fast nu minns jag inte om det i själva verket var jag som tände på stubinen. Otroligt nog har Gene kommit på alla Guy Fawkes-fester jag har haft sedan dess, fast -- de hålls då och då, inte varje år -- och han verkade njuta av uppmärksamheten och inte ha något emot att han precis undvek en snabb död, vilket visade, enligt mig, att Gene Wolfe är en av de sista gentlemannaäventyrarna.)

(Redigerat för att tillägga att även om Gene första gången råkade ut för fyrverkerier efter World Fantasycon 1993, påpekar min vän Medge att han och Justin Ackroyd åkte ända från Australien för att avfyra den Ökända Dödsraketen mot Genes huvud på Guy Fawkes-festen efter World Fantasycon 2002.)

...

Och slutligen, en stjärnbeströdd recension i Publishers Weekly, av ljudboken STARDUST, inspelad http://www.neilgaiman.com/journal/2006/01/stardust-audio.html

Thristran Thorn blir kär i stadens vackraste flicka och ger henne ett dåraktigt löfte: han säger att han ska hitta den fallande stjärnan de båda såg svepa över natthimlen. Hon säger att hon ska gifta sig med honom om han hittar den, så han ger sig av och lämnar sitt hem i Wall, och beger sig till det farofyllda felandet, där allt inte är som det verkar. Gaiman är känd för sin fantasirika kvickhet, helgjutna språk och vilt fantasifulla handlingar, och Stardust är inget undantag. Gaiman silvertungade berättande ger produktionen liv. Som gamla tiders barder, är Gaiman lika skicklig på att berätta historier som att skriva de, och hans trevliga britiska brytning känns helt perfekt för materialet. Gaimans prestation är en utomordentlig insats - om ändå alla författare kunde läsa sina egna böcker lika bra. Ljudboken innehåller också en kort, informativ och trevlig intervju med Gaiman om hur han skrev boken och hans arbete i ljudboksstudion.

Prickiga sylttentankler

2006-11-15T10:46:00.000+01:00

Söndag 5 november, 2006

Prickiga sylttentankler
postad av Neil 11:09

Jag satte mig i min bil på fredag eftermiddag och körde ner till Chicago för att se The Gothic Archies framträda, i form av Mr Stehpin Merritt och mr Daniel Handler (deras percussionist, den gäckande mr Lemony Snicket, kunde tyvärr inte följa med dem). Det var lika bra som jag hoppades och lika roligt. Maddy tyckte också det.

Träffade massor av vänner, däribland Jill Thomspon och Brian Azzarello (vi åt på Katsu, som fortfarande är, vilket jag är glad att berätta, en av de allra bästa sushirestaurangerna i USA, och ägaren visade oss flera teckningar av Geoff Darrow) och jag fick chansen att ge Audrey Niffenegger en inflyttningspresent. Det var inga problem att köra ner till Chicago i min Mini, resan tillbaka, tja, den var inte lika skön, Men jag är väldigt glad att jag gjorde det.

Då så. Jag har mycket att skriva idag, men Google berättar om många nya recensioner, och bara så att de får en länk…

Dave Itzkoff recenserar Absolute Sandman och Fragile Things i New York Times. Den har en förtjusande illustration av Yuko Shimizu föreställande mig upp och ner när jag blir smekt av prickiga saker som kommer ut ur en bok (tentakler av sylt, tror jag) och innehåller den här fantastiska meningen,

I de första tjugo numren av serien som har samlats i den här påkostade inbundna utgåvan, kan man redan se en författare med en glupande aptit för litteratur och en medföljande smak för det ockulta, hemfallen åt ofta förekommande referenser till hög och låg kultur, kapabel att framställa verkligt sadistiska gärningar, och han är förtjust i katter.

Det är skönt att leva i en värld där SF och serier får en helsidesrecension i New York Times Book Review. Vi har kommit långt.

(Och det var underbart att upptäcka Yuko Shimizus hemsida, från de dansande pandorna till boken Letters of Desire)

John Burns fina recension av Fragile Things finns i Globe and Mail. (Trevligt att se att någon läser “Bitter Grounds” ordentligt också.) Steve Bolhafner recenserar Fragile Things i Saint Louis, och Michael Berry recenserar den i San Francisco. Och det finns en recension av den i Bookreporter.com http://bookreporter.com/reviews2/0060515228.asp.

Ondska och getter

2006-11-15T10:18:00.000+01:00

Fredag 3 november 2006

Ondska och getter
postad av Neil 12:45

Jag är fullt upptagen med att skriva, men den här krävde någon slags svar…

Neil: jag är förbluffad över att en författare kan ha så dålig koll på mänskliga förhållandens komplexitet! Men det är kanske därför du skriver Fantasy, där du skapar förhållanden på det sätt du DRÖMMER om att de ska vara och istället för att basera dem på verkligheten! Ditt yttrande om Charles Admas onda ex-fru var helt omotiverat! Jag säger inte att kvinnan inte var en heltossig subba men han kanske fick henne att bli en subba! Jag har läst en del om uppståndelsen över Paul McCathy-banden där han skriker åt sin döda fru Mary och en av mina vänner sa att hon inte kunde tro att hennes ex-Beattle kunde vara så grym. Och jag trodde inte att mannen var ett helgen, han skrek åt henne, det bevisar bara att de var gifta! Om man lever med någon så har man konflikter! Jag undrar ofta om du har din fru inlåst i tornet på ditt hus som Edward Rochester i Jane Eyre, du nämner aldrig kvinnan i din blogg! Och om ni två bestämmer er för att gå skilda vägar har hon all rätt till hälften av det du äger, för utan henne skulle du kanske inte vara den framgångsrike författare du är idag! Jag är ingen bitter kvinna, utan en person som är vis nog att inse att när människors hjärtan är inblandade kan alla slags onda saker hända! Tack för att jag fick tillfälle att få min åsikt hörd. Hälsningar-Ms. Wright

Jag är ledsen om jag gjorde dig upprörd genom att beskriva Charles Addams andra fru som “ondskefull”. Medan jag håller med om att förhållanden är komplicerade och att mr Addams antagligen var långt från en idealisk make, när man kommer till den delen av biografin där hon har tecknat en livförsäkring på $100.000 för honom och sedan får honom att skriva ett självmordsbrev som hon har dikterat, tycker jag att ”ondskefull” känns som ett ganska så passande ord.

(Men å andra sidan, recensionen i New York Times av boken kallar henne bara för ”diabolisk” och ”den enda kvinna som han skäligen kan ha velat mörda”.)

Fast jag är inte klar med boken än. Hon kan bättra sig till slut.

Och den här var för viktig för att ignoreras,

Hej Neil -Har getter en framstående (eller ens en liten) roll i någon av dina böcker? Jag har läst några av dina romaner men kan inte påstå att jag har en encyklopedisk kunskap. Jag försöker sammanställa en lista över get-relaterade science fiction/fantasy-böcker och just nu är den aningen kort. I själva verket består den just nu av exakt EN titel. All hjälp skulle uppskattas.
N. i Virginia å Princess Grace of BaaBaaDoo Farms vägnar.

Vad sägs om Stardust -- en bok (och en film) med två getter? En som förvandlas till en man, och en man som förvandlas till en get.D

et finns en get i Anansi Boys andra kapitel, givetvis. Men den är tillagad med curry.

Så där har vi det. Nu har du ytterligare två getter och en del av en.

Det finns också en höghus-get i den här teckningen av Charles Addams…http://www.charlesaddams.com/gallery02.html

Blandade saker

2006-11-14T17:08:00.000+01:00

Onsdag 1 november, 2006

Blandade saker
postad av Neil 22:02

Halloj, mr Gaiman. Jag har i tysthet följt bloggen en tid nu, men kände mig tvingad att skriva till dig på grund av Halloween-kortet på Maddy. Jag ville uttrycka min avund för vad som verkar vara ett original från ditt samarbete med Matt Wagner och Bernie Mireault, Secret Origins (en serie som fick mig att börja läsa serier från första början) och…ärdet ett Charles Addams-original? Jag har alltid älskad den teckningen i synnerhet och om den ska hänga på någons vägg förutom min, är jag glad att det är din.

b

Den där sidan från Secret Origins var den första seriesidan som jag hade skrivit och köpt, av Bernie Mirault, runt 1988. Den tillhör nu min son Mike, eftersom han älskar den till och med mer än jag, fast just nu hänger den i kontoret i väntan på att Mike ska upptäcka var han ska bo och arbeta de kommande åren.

Addams-bilden på väggen i kontoret är ett tryck (teckningen där kokande olja hälls på julsångarna var ett original han aldrig sålde, enligt den aningen fåniga och tråkiga Addams-biografin jag just nu läser, vilket antagligen innebär att den hamnar på väggen i Charles Addams hemliga galleri precis vid herrtoaletten på New York Library om du väntar tillräckligt länge) [Redigerat, nej en ondskefull exfru fick den av honom i ett skilsmässouppgörelse], och var en tredelad gåva från mitt gäng assistenter, Lorraine och Cat Mihos (som hjälper till när jag är i LA) och Malena (min odöda zombie-assistent på 13 Nights of Fright).

(Fast jag har faktiskt ett original av Charles Addams -- man kan se det på http://www.neilgaiman.com/journal/2005/10/addams-thing.asp)

Den andra målningen på väggen, för de som undrade, är ett omslag till Judge Dredd av Bill Sienkiewicz (det finns en bild av det här.)

Hej Neil,

Kan du berätta vad filmen/tv-programmet som du tog med på Halloween heter? Jag är några år äldre än Holly, och jag kan svära på att det var något jag också brukade titta på-något jag minns att jag älskade. Jag blir galen av att inte komma på vad det heter, fast jag kan berätta att det visades varje år på HBO under 80-talets mitt.

Bästa hälsningar,
Jenny Rappaport

det var...

Jag ville bara uttrycka min glädje över att någon annan i världen såg på The Worst Witch för 18 år sedan. Min syster och jag såg det varje år. För runt 3 år sedan fick hon tag på den på DVD och vi skrattade åt hur fånigt det är, och, tror jag, gjorde de som aldrig hört talas om dem och som vi tvingade att se den, oroliga över vår filmsmak. I Harry Potters värld kommer Mildred Hubble alltid att ha en speciell plats i min familjs hjärta. Tack för helg-minnena.

...

Läste precis din text om att författare borde skapa ett testamente för deras litterära egenom. Detta är en sajt för resten av deras egendom och liv.

http://nolo.com/

Tack för att du förespråkar DIY när man tar sig an (de flesta delar av) amerikansk lag.

jim bruce

I all sanning är jag faktiskt inte världens största förespråkare för DIY när det gäller juridiska saker, inte efter att ha sett en trevlig gammal snålvarg med en DIY-attityd till lagen, som han fått via hjälpsamma hemsidor, bli skickad i fängelse av en domare och en åklagare som egentligen bara ville skicka hem honom. Men nolo.com är en jättebra hemsida.

Mr. Gaiman (och alla små hejdukar som granskar detta mellan mig själv och Honom själv)

En stor lockelse med att vara författare (enbart en längtan hos mig, som kanske eller kanske inte leder till en bärande karriär) är att jag har intrycket att om man har en laptop, eller en penna och anteckningsblock, då är det oviktigt var på planeten man befinner sig, efter som man skriva var som helst. Jag är orolig att jag kanske har fel när jag förmodar att en författare har nomadiska möjligheter, eftersom det nyligen slog mig att kanske en författares placering begränsas av hans eller hennes val av förläggare, och redaktör, och de oräkneliga personerna i bakgrunden som jag inte känner till. Känner du att du är begränsad i ditt val av uppehållsort på grund av behovet att vara nära de personer som assisterar dig i arbetet att omvandla dina idéer till något som kan slukas av de ivriga massorna? Alternativt, är det rimligt att kunna sköta allt via e-mail från vilken plats som man tilltalas av?

med vänlig hälsning,
Rachel Harbin
Michigan, USA

Om du ska skriva romaner (om man ska skriva vad som helst) bryr sig ingen om var du tar vägen och skriver, och ingen bryr sig om var du bor, så länge du kan få och ta emot post. Ingen bryr sig om vad du har på dig när du skriver eller vilken tid på dagen eller natten du skriver. Vad de bryr sig om är hur väl och intressant du skriver, hur mycket du får dem att vilja byta blad, hur mycket de vill veta vad som händer härnäst.

Tänk på vad som ska hamna på sidan, inte på vilket land eller café du skriver på.

Hej Neil,

Jag har plöjt igenom bokaffärer i jakten på Fragile Things men de vet ingenting. Är datumet bestämt när den ska släppas i Australien eller ska jag bara beställa den via Amazon så att jag slipper vänta.

Sarah

Detaljer om den australiska utgåvan av Fragile Things finns på http://www.hha.com.au/books/0755334124.html. Ryktet säger att den kan nå ut till butikerna 9 november.

Om det var jag, skulle jag bara kontakta Justin Ackroyd på http://www.slowglass.com.au/ ("Australiens största bokhandel för science fiction, fantasy och skräck” står det på hemsidan. Och Justin är en schysst kille.)

(Fast ni får en del fina saker i Australien före resten av världen -- underbara samlingar med Margo Lanagan, till exampel.)

Vad är "Interworld"? Jag har hört talas om “M is for Magic” men inte ”Interwold” - båda ska ges ut i juli 2007. Upplys oss. Tack.

Jag ska berätta om den mystiska Interworld, vilken är en HarperChildrens-bok av mig och Michael Reaves, någon gång de kommande veckorna.

Hej Neil!...Jag undrade om du hade några visdomsord till de av dina fans som ska utforska NaNoWriMos ödemarker i november?Tack!!

Till att börja med vill jag önska alla er som ska göra NaNoWriMo lycka till. (Och jag ville nämna den nya sajten för ungdomar och lärare som vill försöka att skriva en roman i månaden -- http://ywp.nanowrimo.org//modules/cjaycontent/index.php?id=34).

Fast inga riktiga visdomsord. Skriv något ni skulle vilja läsa. Skriv de ord ni ska varje dag, om ni kan, men världen går inte under om ni inte lyckas. Överraska er själva. Skapa magi. Kom ihåg att inga av reglerna ni har fått gäller när det bara är ni och ett tomt papper. Och när ni skapar karaktärer, skriv folk som ni skulle vilja umgås med -- även de som är elaka.

Gårdagens kostym

2006-11-14T16:12:00.000+01:00

Gårdagens kostym
postad av Neil 11:01

"Jag vet vad jag ska vara,” sa Maddy plötsligt, efter att ha förkastat mina förslag om att jag kunde göra henne till något monstruöst. ”Jag kan vara du.”Så hon gick och hämtade mina kläder, tog på sig dem, och avslutade med en skinnjacka och mörka glasögon.

Jag tog några kort på henne, där hon gör en imitation av mig när jag blir fotograferad.
(Det här är ett.)

">

Sen körde jag henne hem till hennes kompis.

När hon kom hem frågade jag hur det hade gått. ”Tja,” sa hon, ”bara en person frågade vem jag skulle föreställa. Jag sa att jag var min pappa, men de såg bara uttryckslösa ut, så jag sa att jag var en hemlig agent, på grund av de mörka glasögonen. Och de gillade det.”

Sen skapade jag en tradition med att vi läste vagt kusliga dikter för varandra innan hon gick till sängs, Kiplings Smuggler's Song och Monros "Overheard on a Salt Marsh", "Hubble Bubble-talet” från Macbeth och några till. Man kan skapa traditioner om man gör det med övertygelse och kommer ihåg att göra det nästa år också.

Happies och creepies

2006-11-14T15:58:00.000+01:00

Tisdag 31 oktober, 2006

Happies och creepies
postad av Neil 10:30

Glad Halloween. (Fotot i bloggen idag finns där bara idag, och föreställer mig med en nyligen utskuren pumpa från igår.)

-Mr. Gaiman

Jag har skrivit till er tidigare, men ni har inte svarat, jag är säker på att en stor, känd författare som ni är väldigt upptagen (helt allvarligt, jag vet att ni är det) men jag vill uttrycka min glädje över att se er artikel i New York Times. Jag hade möjlighten att läsa den vid frukostbordet, och till och med på morgonen, omgiven av folk, kunde ni alltid skrämma mig. Inte nog med det, jag rekommenderade artikeln till alla Neil Gaiman-fans jag känner, och alla gick ut och köpte ett ex av Times, vilket innebär att ni precis har sett till att jag får mat på bordet. (Min pappa är redaktör på The Times). Ekonomi åsido, jag ville bara tacka er för ännu ett väl utfört arbete.

Ett stort tack, till alla som skrev för att berätta att de gillade den eller att de fick gåshud när de drack sitt morgonkaffe.

Och för alla som inte har sett den, som jag nämnde för ett par dagar sedan, jag skrev en liten krönika i New York Times. Man kan läsa den här (och den här länken ska fungera utan att man behöver logga in).

...

Under de senaste dagarna fick jag två meddelanden som sa att de inte gillade att det öppnas nya fönster när man klickar på en länk i bloggen, av vilket detta är ett:

Jag är säker på att det finns gott om folk där ute som, liksom jag, hatar länka som är kodade för att öppnas i nya fönster. Det är ett oväntat beteende och jag gillar inte webdesigners som tror att de vet bäst vad jag själv. Om jag vill att något ska öppnas i ett nytt fönster, finns det väldigt enkla sätt för mig att lösa det. Annars skapar det bara en oönskad röra. Andra folk som jag kanske uppskattar att Firefox har en inställning som gör att länkar öppnas i nya blad istället för i nya fönster. Det löser inte hela problemet, men det gör det lite mer uthärdligt.

och jag fick flera dussin meddelanden som detta,

Kära Neils web-elf:Tack. För tusan, tack, för grejen med nya fönster som öppnas i Neils blogg. Tack. Äntligen! Det var allt.

Internet är kul,
christine med ett x

Så om inte strömmen av “snälla, gör det inte” växer markant låter jag det vara som det är…

...

Hej Neil,

Ville bara meddela att Stephen King listade ljudboken av “American Gods” som en av hans tio favoriter.

-Dan

Det var väldigt snällt av honom. (hans inläsning av Bag of Bones är för övrigt en av mina favoriter bland ljudböcker.) Av dem båda tror jag att jag föredrar Lenny Henry i ljudboken av Anansi Boys, men George Guidall gör ett fantastiskt jobb med American Gods.

Hej Neil, du kanske är intresserad av Audifiles “ljudrecension” av ljudboken Fragile Things, som en del av vår podcast Audiopolis. Det är en talad recension som innehåller små bitar av ljudboken, och man kan lyssna på den här.

bästa hälsningar, Jennifer

...

Hej Neil, efter att ha haft skallen fylld av jobb under de senaste månaderna blev jag uppmuntrad och glatt överraskad när jag råkade på “Fragile Things” och att läsa den livade sannerligen upp den trista, skotska hösten. Den fick mig att titta på din sida för första gången på ett tag och jag blev genaste chockerad och ledsen över att få höra att John M. Ford hade gått bort. Dessutom, när jag uppdaterade mig om vad som hänt i mina andra favoritförfattares världar råkade jag på nyheten om att hans vän, Robert Jordan, också var svårt sjuk. Jag ville bara uttrycka mitt deltagande för din personliga förlust och fråga om du själv känner mr Jordan, och fråga hur han mår.

Vidare till något trevligare - jag undrar om du vet om BBC planerar att sända en repris av eller släppa en DVD av Neverwhere eftersom jag verkligen vill se den igen. Den låg bakom mitt intresse för fantasygenren och utan den hade jag kanske aldrig fått njuta av böcker skrivna av så bra författare som du själv, Jordan och Ford.

Jim Rigney, som skriver som Robert Jordan, var den förste talaren på Mike Fords minnesstund. Vi hade aldrig träffats tidigaer. Han var en riktig gentleman. Vi pratade ett tag efteråt -- han verkade skör, men vid gott mod, eller så gott som möjligt, med tanke på det slags tillställning vi var på, och att vi både var väldigt medvetna om att vi hade förlorat en vän.

(Här är hans brev till Locus om hans tillstånd --http://www.locusmag.com/2006/Features/03JordanLetter.html)

Sanningen är att USA-utgåvan av Neverwhere på DVD är Region Noll, och inte, som den utges vara, Region ett, så man kan se den var som helst i världen. Jag skulle älska det om BBC skulle släppa originalet, givetvis, fast jag skulle föredra att de skulle klippa om den, snygga till den och ta med något som inte var en stor gammal kossa som Great Beast of London…

...

Här är en länk till Bags and Boards-recensionen i Variety av Absolute Sandman.

Den sammanfattar, Detta är enligt mitt mått den bästa av DC:s Absolute-utgåvor, som har förbättrat kvaliteten från en redan hög nivå till nivån av små tillställningar för utgåvor som Absolute Dark Knight och Absolute Kingdom Come. Men Sandman är toppmodern; det är svårt att föreställa sig att någon skulle kunna ge ut en finare utgåva. Betyg: A+

Vilket är trevligt, men det får mig också att inse att vi måste komma på hur vi ska kunna höja nivån ännu högre med nummer 2, 3, och 4…

...

Ursäkta att jag stör dig med detta, och uppenbarligen tror jag nog att du inte kommer att svara på detta, och det är hemskt oviktigt i det stora hela (eller till och med i det pyttelilla hela) - men. Jag har precis flyttat från Storbritannien till USA och jag vill bara få ett sablans simkort till min helt underbara mobiltelefon (som fungerar här, hur mycket folk än inisisterar på att den inte gör det) - och jag får höra av telefonsäljande personer att de inte har simkort i sina telefoner (och därför kan jag inte bara få ett nytt simkort) och gud vet vilket annat förvirrande struntprat. Och du är vuxen, och du kan resa mellan två länder, och du tar ut ditt amerikanska simkort och sätter i ditt brittiska simkort (det sa du! det sa du!) och snälla kan du berätta för mig a) vilket nät har du varit nöjd med i USA, och b) finns det inget liknande ett simkort i USA, måste jag verkligen köpa en ny telefon som jag bara kan använda när jag är här? Och c) får jag gå hem nu om jag lovar att vara väldigt snäll?
din patetiske
j

Mycket besynnerligt. Ja, de har SIM-kort i telefonerna här. Har du testat att bara gå in på en T-Mobile/Cingular/etc-shop och be om att få köpa ett kontantkort? (Eller om du ska stanna i USA ett tag, kan du köpa den sortens månatliga tjänst som ger dig en gratis enkel telefon på köpet och sen bara inte använda gratistelefonen.)

Jag använder T-Mobile i USA, mestadels eftersom AT&T tog betalt för flackande om man gick till fel sida av gatan.

...

Och slutligen, den här är till Holly, för det var hennes favoritprogram för länge sedan (tja, för ungefär arton år sedan, men ändå)…
http://www.youtube.com/watch?v=wmG80v473AI&eurl=

Viktigt. Skicka vidare…

2006-11-14T13:22:00.000+01:00

Måndag 30 oktober 2006

Viktigt. Skicka vidare…
postad av Neil 21:40

John M. Ford var nog den smartaste författare jag kände. Mestadels. Fast han gjorde en sak som inte var helt smart: han visste att han inte var frisk, men lämnade ändå inte efter sig ett ordenligt testamente, och därmed, i döden, överlät han inte sina litterära ägodelar på det sätt han tänkte sig när han levde, vilket har lett till sorg och oro bland de som stod honom närmast.

Han är inte den förste författare jag känner som inte tog hand om hans eller hennes postuma intellektuella egendom. Till exempel, jag kände en författare -- en jättebra författare -- skild från sin fru under de sista fem åren av sitt liv. Han dog utan att skriva ett testament, och hans partner, som förstod sig på och respekterade hans författande, blev utestängd, medan hans fru fick hela hans intellektuella egendom, och har inte, tycker jag, behandlat den så väl som den borde ha behandladts. Sånt händer, och det händer alltför ofta.

Det finns författare som glatt förklarar för världen att de inte skrev ett testamente eftersom de inte bryr som om vem som får deras jeans och gamla gitarr när de dör men som skulle få hysteriska anfall om de insåg hur mycket förtret deras böcker eller artiklar eller dikter eller låtar skulle orsaka deras kära (eller redaktörer, sammanställare av antologier eller fans) efter deras död...

Författare väntar med att skriva testamenten (tja, människor väntar med att skriva testamenten, och de flesta författare är antagligen människor). Vissa av oss tycker att det är självgott eller dåraktigt att låtsas som om någon skulle vara intresserade av deras böcker eller skapelser efter att de är döda. Andra tror i hemlighet att vi ska leva i all evigheter och att skriva ett testamente skulle vara att låta Döden få in en fot.

Andra skriver testamenten, men tänker inte efter och tar inte hänsyn till vad som händer med vår litterära egendom som en enskild sak från nyttjandet av våra näst bästa sängar, vilket innebär att inkompetenta eller ointresserade släktingar kan få ta hand om allt författaren har skrivit. Vissa av är helt enkelt lättköpta.

Allt det här störde mig, och det stör mig fortfarande.

Strax efter Mike Fords bortgång pratade jag med Les Klinger om det. Les är advokat, och en väldigt skicklig sådan, och han är även författare. Jag träffade honom genom Michael Dirda, och Baker Street Irregulars (här är Les' Sherlockian hemsida).

Les insåg genast vad jag var ute efter, förstod min kampanj och skapade ett dokument åt författare. Särskilt den lata sortens författare, eller bara de som inte kommit för sig att träffa en författare, eller som tror att det en dag ska lösa sig självt, eller till och med de som aldrig har insett att de måste tänka på sånt här.
Det är en PDF-fil, som man kan, och borde, om du är en kreativ person, ladda ner den här:

http://www.neilgaiman.com/journal/SIMPLEWILL.pdf

Som Les säger, dina alternativ är:

1) Skriv av HELA dokumentet för hand, datera det, och signera det till sist. Det krävs inga vittnen.

2) Skriv in dokumentet, datera det, signera det INFÖR åtminstone två vittnen, som inte är från familjen eller omnämnda i testamentet, och låt varje vittne skriva under INFÖR DIG och de andra vittnena. Ännu bättre, gå till en advokat med det här formuläret och diskutera dina alternativ!

När det är sagt, det första alternativet, ett “egenhändigt skrivet testamente” är inte giltigt någonstans -- enligt Wikipedia, In the United States, unwitnessed holographic wills are valid in around 30 out of the 50 states. Jurisdictions that do not themselves recognize such holographic wills may nonetheless accept them under a "foreign wills act" if it was drafted in another jurisdiction in which it would be valid. In the United Kingdom, unwitnessed holographic wills are valid in Scotland, but not in England and Wales.

Så det andra alternativet är helt klart det klokaste.

Sprid det vidare. Skicka runt det. Och därefter, om du är författare, eller bara en författare på fritiden med bara ett par noveller utgivna, eller en enda tunn bok du inte tror att nån ska läsa eller vill ge ut på nytt, fyll i den. Skriv under den och datera den inför vittnen. Lägg den på ett säkert stället. Och sov lugnt med kunskapen om att du kan ha gjort någon som sammanställer en antologi, eller en kär person, i framtiden, lite lycklgiare och gjorde deras liv lite enklare.

(Eller ännu bättre, skriv ut det och ta med det till din egen advokat eller motsvarande juridisk person när du upprättar ett formellt dokument. Som Les säger, ta med det till en advokat och diskutera dina alternativ.)

Ni får gärna lägga upp det på era egna hemsidor, eller använd länken här ovan, eller länka till det här inlägget i bloggen -- det är http://www.neilgaiman.com/journal/2006/10/important-and-pass-it-on.html -- som innehåller all den här informationen.

(Samma sak gäller er konstnärer, fotografer, och låtskrivare, fast några få ord kanske måste ändras eller läggas till.)

[Redigerad för att tillägga, Les mall är lämplig för USA. Om ni bor utanför USA, gå och träffa en advokat -- ni kan ta med Les mall för att visa vad ni hade tänkt er. Och om du är en advokat som jobbar med egendomar i ett annat land och känner för att göra en mall, skicka den till mig och jag lägger upp en hemsida här där jag samlar alla.]

Nyheter från Jorden-X

2006-11-14T13:20:00.000+01:00

Söndag 29 oktober, 2006

Nyheter från Jorden-X
postad av Neil 08:26

Jag har aldrig tidigare blivit citerad i The Sun, så vitt jag vet.

Det har jag fortfarande inte blivit. Egentligen inte.

När The Independent skrev om M25 London Orbital Motorway förra veckan citerade de från Good Omens korrekt, som följer här...

Jag föredrar svaret som satirikerna Terry Pratchett och Neil Gaiman gav.
”Många fenomen - krig, pester, plötsliga revisioner - har framhållits som bevis på Satans dolda hand i människans angelägenheter, men varje gång demonologistuderande samlas enas man vanligtvis om att M25 London orbital motorway är bland de främsta bevisföremålen.”

The Sun har nu gjort sin egen artikel om M25, där vi får veta att deras reporter läser Independent och att…

Satririkerna Terry Pratchett och Neil Gaiman anser detta om vägen:
“Många fenomen - krig, pester, plötsliga revisioner - har framhållits som bevis på Satan, men M25 London orbital motorway är vanligtvis bland de främsta bevisföremålen.”

Som på något vis lyckas ta en mening som var logisk och var (vill jag gärna tro) lustig, och göra om den till något som knappt är endera. Fast den är lite kortare, och jag är säker på att det är värt något i The Suns värld.

Nyheter från Jord två

2006-11-14T13:19:00.000+01:00

Lördag 28 oktober, 2006

Nyheter från Jord två
postad av Neil 22:28

Idag hade jag ett oväntat med extremt välkommet hus fullt med folk, gamla vänner som var i stan för Mike Fords minnesstund igår, och jag matade dem och gav dem vatten, och visade dem konst, och tog med några ut i skogen i höstsolen, och de pratade och åt och diskuterade litteratur och det var ett bra sätt att minnas Mike.

Det är en artikel i St Paul Pioneer Press om gårdagens minnesstund -- och den gör det som nyhetsartiklar gör när man faktiskt vet något om det som skrivs, på så vis att allt stämmer, förutom ett par missar, men på nåt sätt lyckas den handla om något från ett annat universum, som liknar den värld man känner till, fast det är annorlunda.

På Making Light finns det ett brev till reportern, som liknar det som jag skulle ha skrivit om jag skrev till reportrar, och ett genomtänkt svar från reportern i fråga.

Och sen var det slut, och de flesta åkte. Jag kollade mina e-mail, och fick veta att min faster hade dött idag. Det var inte oväntat, men det gör ont ändå.

Det är för mycket folk som dör just nu. Om du tänkte dö den här veckan, gör inte det. Gör det inte, bara.

Gamla spöken

2006-11-14T13:17:00.000+01:00

Fredag 27 oktober, 2006

Gamla spöken
postad av Neil 22:44

Jag avslutade artikeln till New York Times som jag har skrivit till deras Halloween-nummer.

Den skulle skickas in på måndag morgon, men var inte klar, allt jag hade var ett par tjuvstarter, och på onsdag skickade vad jag hade än så länge, alla 300 ord, så att de kunde få klart en illustration. Och någon gång under torsdagen började grejen i mitt huvud ta sig samman och slutligen började det fungera, men jag visste att jag bara kunde ro det i hamn om det sista stycket gjorde vad det skulle göra och sammanförde alla teman, och det gjorde det i mitt huvud, men jag hade inte fått till det än. Och då, till min överraskning, var det klart. 1200 ord, precis vad de bad om, och nu på eftermiddagen verkar New York Times extremt nöjd med den (tillräckligt glad för att redaktören skulle säga att om det var något annat jag skulle vilja skriva om åt dem så ville de trycka det fast det kanske bara var adrenalinkicken av att faktiskt få till artikeln).

...

Idag tillbringade jag dagen på Mike Fords minnesstund och den påföljande vakan. Jag höll det sista av minnestalen och det är avklarat, och det är bra, och han är fortfarande saknad.

(Inte så oväntat var det aningen fler personer i Minneapolis, än på minnesstunden för John M. Ford i Storbritannien, som beskrevs på ett rörande sätt här: http://www.guardian.co.uk/wormseyeview)

...

Under de senaste fem åren har jag föreslagit för hemsidefolket bakom www.Neilgaiman.com att jag skulle gilla det om man klickade på en länk i bloggen och det öppnades ett nytt fönster istället för att man kom bort från bloggen, och varje gång jag frågade skickade de tillbaka email som förklarade varför det här var omöjligt, på sätt som lät övertygande.

Jag nämnde det här, en aning längtansfullt, till vår web-elf, som gick och gjorde något tekniskt och sedan, en minut senare, sa att jag skulle testa att klicka på en länk i bloggen. Jag testade. Det öpnnades ett nytt fönster.

Det är bra för en hemsida att ha en web-elf. Ni kan förvänta er en överväldigande mängd förbättringar på hemsidan de kommande veckorna och månaderna.

Från ljud till fladdermöss

2006-11-08T14:57:00.000+01:00

Torsdag 26 oktober, 2006

Från ljud till fladdermöss
postad av Neil 17:21

Hej Neil, jag har bara en snabb fråga som jag hoppas inte är bortkastad tid för dig. Jag köpte ljudboken av Fragile Things på ebay, begagnad, och på insidan finns det två, separata, helsvarta, pappfodral som skivorna ligger i. Inga bilder inuty. Jag hittade inga bilder på nätet förutom omslaget, så jag hoppades att du kunde berätta om det är meningen att de ska vara så här? Det verkade lite skumt och jag vill inte få veta senare att jag blev blåst.
Tack!

Jag gick och kollade. Först öppnade jag min ljudbox FRAGILE THINGS, och hittade samma sak. Så nej, du blev inte blåst. Men du gjorde rätt i att bli förbryllad -- det borde ha funnits mer inuti. Jag ringde till Harper Audio och vi insåg att en kombination av elaka tidsfrister och några vikter och motvikter som inte vägde jämt innebar att saker som borde finnas i boxen inte gör det.

Det viktigaste som skulle ha funnits i CD-boxen FRAGILE THINGS var låtlistan och information. Jag ska lägga upp en hemsida här på neilgaiman.com med den, men under tiden, för alla er med ljudboken av FRAGILE THINGS, här kommer pdf-filen med låtlistan och informationen om novellerna som skulle ha tryckts på de svarta CD-hållarna i boxen.

FragileThingsCD.pdf

CCDB-infon är på plats också, så om ni använder iTunes eller liknande, bör det kunna lägga upp en låtlista för Fragile Things.

Har någon omarbetat Murder Mysteries till en film? Och om inte, var kan jag anmäla mig för att bli den först?=)
Owen C-B

Tyvärr var David Goyer först, och han gjorde ett utmärkt manus till den, som jag tror att han fortfarande vill regissera. Fast jag är osäker om något är på gång just nu. Men som med alla mina historier, du skulle kontakta min agent, Jon Levin på CAA, och ta reda på om rättigheterna var tillgängliga.

Neil --
Tony Long på Wired news skrev nyligen en ledare
(http://www.tinyurl.com/yk8z89) där han tar illa upp över att Gene Luen Yangs nominering till en National Book Award för "American Born Chinese", en serieroman -- Long hävdar att ingen ”serietidning” borde bli nominerad till en utmärkelse menad för en ”riktig roman”. Vad anser du om att serieromaner blir nominerade till (och eventuellt) vinner stora litterära priser?

Shawn

Jag antar att om han bygger en tidsmaskin kunde han göra något åt Maus Pulitzer 1992, eller Sandmans World Fantasy Award 1991 för Best Short Story, eller att Chris Wares Jimmy Corrigan vann Guardian First Book Award 2001, eller till och med Watchmens medverkan på Times lista över 1900-talets hundra bästa romaner. I brist på en tidsmaskin verkar det vara ett ganska dumt och föråldrat argument, som att höra någon klaga över att kvinnor har rösträtt eller att bebop-musik och crooners dyker upp på poplistorna.

Jag gillar delen när han säger att han inte har läst serien i fråga, men han bara vet hur sådana saker är. Det är alltid bäst att bli stött över saker man inte har läst. På så vis håller man tankarna fria från saker som kan få en att ändra sig.

Tjena, Neil.

jag gjorde ett försök förra veckan, men det var nåt strul med FAQ:n, tror jag.

Hursomhelst, jag undrade om jag kunde be dig att göra reklam för ALA:s Sandman-poster. När Absolute Sandman är ute kanske fans vill ha en eller två. Eller så vill de använda den som en gåva för att uppmuntra deras bibliotek att utöka sina samlingar med serieromaner.

Absolute-utgåvan är fantastiskt, förresten. Jag har inte fått mitt ex en, men jag kikade på Booklists recensionsex och det fick mina fingrar att darra av spänning, som fina serieböcker brukar göra.

Och till sist ville jag berätta för dig: Vi gjorde ett försök med ett litet pressbås på Wizard World Chicago i somras och det gav intressanta resultat. Försälningen var okej, särskild när det gäller posters med Alex Ross och Sandman (ingen överraskning). Din Author-poster sålde också bra. Fast den bästa reaktionen totalt var att alla blev så peppade över att se oss där. Förläggare kom för att säga hur kul det var att ALA var där och fråga hur de kunde ta sig in på biblioteksmarknaden, eller ännu bättre, hur de kan hjälpa sina lokala bibliotek. Återförsäljare kom förbi för att säga hej och berätta om program och relationer de hade med sina lokala bibliotek. Och ALLA ville visa oss sina lånekort.

Det är verkligen kul, för när man jobbar på ALA, som med de flesta ideella organisationer, vet man att ens jobb är till nytta och det känns väldigt bra för själen. (I synnerhet om man är som jag och kom dit från ett mäklarjobb.) Men på ALA glömmer man ibland hur många som verkligen påverkas av vårt arbete. Att träffa alla, barn och vuxna, så begeistrade över sina lokala bibliotek gjorde mig stolt över mitt jobb.

Hursomhelst, tack för reklamen om du har tid. Säg till om du vill ha några posters eller om jag kan hjälpa dig med något.

Tina @ ALA

Visst, jag gör gärna reklam för en god sak…
http://www.alastore.ala.org/SiteSolution.taf?_sn=catalog&_pn=product_detail&_op=1358
är postern av mig med ett lömskt skägg, och
http://www.alastore.ala.org/SiteSolution.taf?_sn=catalog&_pn=product_detail&_op=1226
är P Craig Russells Sandman-poster.

En förfrågan från en filmstuderande...

Jag filmar mitt avhandling, det är en detektivnoir på 1940-talet kombinerad med starka inslag av fantasy, och hoppades att du kunde ge mig namnet på det bolag som skapade maskerna till din film “Mirrormask”.

Jag ska försöka att hitta din agents kontaktinfo, men ville se om detta nådde fram till dig först.

Med största respekt,
Chandler Kauffman

Några av dem köptes in i Venedig, men större delen av dem utformades och tillvekades av Dave McKean själv.

Och slutligen,

Neil, snälla, hjälp till att rädda fladdermössen!
Jag har skickat runt det här meddelandet för att hjälpa till att rädda fladdermössen från att dödas för att användas som utsmycknign. Jag kan tänka mig att folk tror att de dödades på ett barmhärtigt sätt eller samlades in efter att de har dött, men så är inte fallet. Snälla, hjälp mig att sprida det här!

HALLÅ
Alla ni goter och andra glada galna folk där ute.
Jag såg den här namninsamlingen på nätet, och jag tror att om vi sprider ryktet så kan vi hjälpa till, eftersom den här produkten antagligen riktas mot vår grupp.

Några företag har fångat och slaktat friska, levande vilda fladdermöss och sålt dem i glasinfattningar på Ebay och liknande platser som prydnader.

Gå ut på nätet och skriv på den här namninsamlingen för att få dem att sluta, och sprid ryktet. Det är levande, friska fladdermöss som dödas i underhållningssyft! Om vi är målgruppen för den här industrin kan vi stoppa den genom att skriva på namnlistan och vägra att köpa produkten.
Hjälp mig att sprida ryktet!
A.S. Rahne

http://www.thepetitionsite.com/takeaction/842577656

Jag är inte övertygad om att namnlistor på nätet gör någon nytta, men jag uppmärksammar gärna problemet åt dig.

Wil, 3D Grendel, och Mikes minnesstund

2006-11-02T14:50:00.000+01:00

Onsdag 25 oktober, 2006

Wil, 3D Grendel, och Mikes minnesstund
postad av Neil 22:30

Ungefär tjugo personer skrev till mig för att berätta det följande (detta var det första),Neil--Wil Wheaton har prisat allt med Sandman och han har en rörande historia om shttp://suicidegirls.com/news/geek/18801/ (Behöver jag varna någon om att det finns damer utan speciellt mycket kläder på Suicide Girls sajt? Förra gången jag länkade till en artikel på Suicide Girls skrev folk in och bad mig lägga upp NSFW-varningar. Så.)

(Bookslut-recensionen, där Jessas reaktion underligt nog är väldigt lik Wils, finns på http://www.bookslut.com/blog/archives/2006_10.php#010119)

Under tiden, från Hollywood Reporter (får jag veta att BEOWULF kommer att släppas i 3D nästa år (och att den nu har premiär 16 nov 2007). (Den kommer i 2D också, naturligtvis.)

Jag gillar beskrivningen av dem som en “digitalt förbättrad live-action film” också.

En påminnelse om att jag ska prata och läsa i Conway, Arkanskas 14 november http://www.uca.edu/cfac/wrsp/speaker_series.html och sedan, 16 november ska jag göra samma slags sak i San Jose http://sanjose.org/visitors/events/dates.php?id=15292

Slutligen, om ni är i närheten av Minneapolis i morgon, fredag den 27:e, är det Mike Fords minnesdag och en vaka -- detaljer på http://community.livejournal.com/nemesis_draco/ och jag är osäker på om jag har skrivit något här om John M Ford Book Endowment Fund på Minneapolis Public Library -- http://elisem.livejournal.com/907925.html -- men det tål sannerligen att upprepas…

“För alla 500 dollar som sätts in på gåvofonden, köper Friends en bok till biblioteken varje år med räntan de tjänar på donationen. Detta är verkligen gåvan som fortsätter att ge. Man kan specifiera vilken genre eller vilket biblioteket pengarna är tänkta till. Vissa specificerar bara ”där de behövs mest”. Vi förbereder bokägarmärken och lägger in dem i varje bok innan de sätts upp på hyllan. Kunderna får se Mikes namn varje gång boken öppnas! Jag tycker att det är viktigt för folk att veta att de här medlen är ”permanent begränsade” till det årliga inköpet av böcker. Pengarna kommer aldrig att användas till något annat.”

Och som Tom Galloway påminde mig om,

Dessutom, John Scalzi och Jo Walton har båda auktionerat ut texter eller sålt nya berättelser till förmån för fonden. För närvarande auktionerar Lois McMaster Bujold ut sättskeppen för hennes kommande roman The Sharing Knife: Legacy, som annars inte finns tillgänglig förrän nästa vår. Auktionen avslutas 23:59:59 Central,fredag 27 oktober och äger rum på http://carbonel.livejournal.com/47830.html

Kort, kort, kort

2006-11-02T14:27:00.000+01:00

Kort, kort, kort
postad av Neil 13:20

En redaktör på Wired hade en idé. Kunde de få författare att göra korta, korta berättelser på sex ord?

Jag var en av dem som gjorde ett försök. Ni kan läsa resultaten på…

http://wired.com/wired/archive/14.11/sixwords.html

Jag tror att mina favoriter är

Maskin. Oväntat, jag uppfann en tid.
- Alan Moore

och

Bakom dig! Skynda dig före den!
- Rockne S. O’Bannon

och

Osamas tidsmaskin: President Gore är oroad.
- Charles Stross

och även

Vad var babyns blodtyp? Mänsklig, mestadels.
- Orson Scott Card

blinkande morgontankar...

2006-11-02T14:17:00.000+01:00

blinkande morgontankar...
postad av Neil 09:03

Uppe för tidigt för att köra Maddy till skolan (jag tror att är tillbaka på normal Neil-tid och 06:50 är numera en smärtsam plats att vara på) och jag blev djupt tacksam mot Fred the Cat. När jag lät bygga det nya garaget (eftersom ett murmeldjur hade grävt ut grunden på det väldigt gamla och betonggolvet hade gett vika) tvekade jag på att dra in värme, men sen såg det ut som om Fred skulle hamna ute i år så jag satte in golvvärme och en kattdär. Och idag, med temperaturer strax under nollpunkten, insåg jag att det var en klok idé. Om en månad eller två, när temperaturen går ner till underliga mellanvästerliga grader, tror jag att jag blir ännu mer tacksam mot Fred. Och, antar jag, mot murmeldjuret.

Hursomhelst, det här här bara ett snabbt inlägg för att lägga upp en länk till en IGN-interjvu med Henry Selick, där han pratar om filmen han ska göra av Coraline (den officiella hemsidan är http://www.laika.com/entertainment/ och klicka på projects och därefter Coraline). Jag fick en trevlig lapp från honom när jag var ute på turnén, som utlovade att jag skulle få Coraline-material snart, vilket jag ser mycket fram emot att få se, och kommer antingen prata om vad han skickar på den här bloggen eller inte prata om det, beroende på vad Henry ber om.

En av de bästa sakerna med Henry är hans ärlighet. Han är inte speciellt bra på Hollywood-saker som att säga till folk vad han tror att de vill höra och säger istället vad han tycker. Detta är antagligen ett skäl till varför han nu gör filmer i Portland istället för i Hollywood. Så han är nog alldeles för ärlig här (”Jag hoppas att de inte släpper den mitt bland sommarens storfilmer. Då har vi inte en chans”) men det är bara bra…
http://movies.ign.com/articles/741/741162p1.html är intervjun.

Ett trepiporsproblem

2006-11-02T14:01:00.000+01:00

Tisdag 24 oktober, 2006

Ett trepiporsproblem
postad av Neil 19:21

Det konstiga är inte att tappa bort ett inlägg. Det konstiga är att tappa bort ett inlägg. Jag menar, jag har ingen aning om var det är. Det ligger inte ens bland utkasten. Jag minns klart och tydligt att jag skrev det och lade upp det. (Skakar på huvudet på ett extremt förbryllat sätt.)

Jag har till och med en bit av den i anteckningar, som jag nu ska klippa och ut och klistra in…

........

Gårdagens flyg fungerade alldeles lysande, särskilt när jag fick veta att det var så långa köer i trafiken på I-94 att det hade tagit mig fem timmar att åka till Madison och ytterligare fem timmar för att ta mig hem igen, så Dr Dans lösning med det lilla flygplanet sparade runt 8 timmar åt mig. Jag gick in, pratade med Peter Straub och Gary Wolfe framför en stor publik, fick veta att jag nästan var en del av en litterär rörelse som heter "The Mountain Behind the Other Mountain" (Gary höll igång det hela medan Peter och jag docerade och pladdrade) klottrade väldigt snabbt på folks böcker och flög sedan hem.

Och Susan Straub gav mig ett ex av hennes nya bok (Det heter Reading WithBabies, Toddlers and Twos.)

På http://www.superherohype.com/news/featuresnews.php?id=4830 finns det intervju som gjorde på Comic Con i juli med mig och Charles Vess om Stardust. Se när mr Vess och mr Gaiman avslutar varandras meningar…

Man kan lyssna på när Pete Atkins pratar om Rollins Darkness Revue på http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=6362633

Pete är halva Hill House Publishers, som försäkrar mig om att de har bättrat sig efter ett 2006 när de väldigt dåliga på att meddela folk vad som hände. De har lagt upp en hemsida för att låta folk veta vad som är på gång - och det ser ut som om det är mycket på gång -- på http://hillhousepublishers.com/hh-break01.htm. Fast jag får fortfarande spridda rapporter om folk som väntar på information eller svar från dem, så låt mig veta om ni tillhör den kategorin så gör jag mitt bästa för att se till att de hör av sig till er.

Neil,

Tack, till att börja med, för att du lade upp meddelandet angående panelen om dina romaner som lader på College English Association. Kan du berätta för dina läsare att tidsfristen är flyttad till 30 november?

Hemsidan där det ursprungliga meddelandet finns är: http://www.h-net.org/announce/show.cgi?ID=153105

Tack!

Tim Peoples

Ingen orsak. Jag hoppas att ni får underbara uppsatser.

Ingen fråga, bara ett hej, och en länk till en berättelse jag skrev som inte direkt handlar om dig, men där du finns med, kan man säga. Det är del ett av en berättelse i två delar. Den andra delen kommer snart upp. Här är länken:
http://www.postmodernsass.com/blogger/2006/10/head-like-hole-part-i.html

Det var när jag läste den andra delen när jag mindes varför jag är så glad över att inte vara en del av den akademiska världen. Jag hoppas att ni får en bok som fungerar bra för alla.

..........

Men det var mycket mer i det än så, och nu vet jag inte vad jag hade med. Hej och hå.

Mysterier ger nog lite krydda och smak åt livet, som salt eller en gnutta balsamvinäger, så jag tänker inte oroa mig. Om det inte händer igen.

Och hon är tveksam till att flyga, om det skulle krävas

2006-10-31T15:23:00.000+01:00

Söndag 22 oktober, 2006

Och hon är tveksam till att flyga, om det skulle krävas
Postad av Neil 10:06

Jag chattade med min vän Doktor Dan igår kväll, om vad jag skulle göra idag, och sura över de sex timmarnas körning jag måste göra för att ta mig till och från Madison när jag måste avsluta en artikel. Och Dan sa: ”Det är bara 45 minuter med flygplan,”och erbjöd sig att flyga ner mig i hans plan. (Dan flög mig över hela norra Minnesota och Wisconsin när jag gjorde research för American Gods.) Så jag får ett mindre äventyr på väg till Peter Straub och Gary Wolf och Orpheum.

”Om du bloggar om det här,” sa min assistent Lorraine, ”Kan du säga nåt om hur din assistent Lorraine emottog den här nyheten med fattning, när allt kommer omkring?” Med detta menar hon, tror jag, att hon har bestämt sig för, efter visst diskuterande, att inte göra en mänsklig barriär genom att ligga på startbanan för att förhindra att jag ska göra något så otroligt dåraktigt, och istället ska hon spendera resten av eftermiddagen med att på något magiskt sätt hålla planet uppe i luften. Lorraine är inte övertygad av plan även när det är som bäst och misstänker att någon en dag kommer att upptäcka att det är omöjligt att flyga.

Under tiden har ett par till recensioner av Fragile Things anlänt --http://www.baltimoresun.com/features/booksmags/bal-id.bk.fragile22oct22,0,4994869.story?coll=bal-artslife-books
där Victoria A. Brownworth sammanfattar,

Det särdrag som binder samman alla dessa väldigt olikartade berättelserna - det bisarra och det kysliga, det satiriska och det profana, utomjordingarna från yttre rymden och de litterära (och bokstavliga) rovdjure - är att de alla kommer från det väldigt mörkas värld. Läsare påminns om i de flesta berättelserna om den mästerlige hantverkaren som ännu inte är överträffad, Ray Bradbury, som Gaiman dedikerar den här boken till (och hans historia “October’s Chair”, där årets månader får liv, är en direkt hyllning till Bradbury.) Bradbury hade förmågan att växla mellan fantasy och sf, skräck och spökhistorier. Ingen som har läst honom glömmer klassiker som The Martian Chronicles (Gaiman gör en snygg variant på dem med ”Girls at Parties"), The Illustrated Man eller Something Wicked This Way Comes. Gaiman har samma förmåga att förflytta sig från en genre-inom-en-genre till en annan och inte överge läsaren som föredrar skräck före sf, fantasy före realism.

Det är en blandning av stilar och excentriska karaktärsteckningar i Fragile Things som gör att läsaren vill läsa en till, sen en till, som utomjordiska kanapéer på en Trekkiefest. Det här är gotiska historier av hög kaliber, och med Fragile Things, verkar Gaiman ha ännu en bestseller i varande.

och i Lexington Herald Leader säger Jim Grayson (bland annat),

Och då, när man börja tro att Gaiman bara dyker ner i en genre för den här delen och en annan för denna, kommer han med en dikt som The Day the Flying Saucers Came,
i vilken inte bara de flygande tefaten invaderar, men älvorna släpps ut, gudarna går ut i krig och maskinerna gör revolt. Försök att stoppa in den i ett fack.

Men trots alla deras fantastiska, otroliga eller skrämmande tillbehör är detta berättelser om människor. Vi läser om person så desperat uttråkade av sina liv att de kan testa vad som helst för ge lite krydda åt saker och ting. Om ynglingar som försöker övervinna sin tafatthet ställda inför den mest skrämmande varelsen: en tonårig flicka. Vi läser om kärlek och förluster och familjen och hemmet.
Och kanske mer än i hans tidigare böcker, men utan att försköna sig själv, får vi läsa om Neil Gaiman. Han säger att åtminstone en berättelse är självbiografisk, men flera andra ger en känsla av intimitet, de antyder att författaren har besökt de här platserna tidigare.

Och, här och där och på några oväntade ställe, läser vi om oss själva. Är det inte detta som betecknar “respektabel” litterär fiktion?

Båda recensionerna var trevlig läsning en söndagmorgon, men ganska frustrerande när ens huvud inte formar sakerna man försöker skriva om på det sätt man önskar att det skulle göra, och snart måste man sätta sig på ett plan och prata om skräck. (”Vill ni ha skräck…jag ska ge er skräck. Deadline är i morgon, det är vad jag kallar skräck…”)

Och ett par länkar till recensioner av Fragile Things som jag inte tror att jag har lagt upp -- här är Entertainment Weekly, -- och redaktören-författaren Gavin Grant för Booksense på http://bookpage.com/0610bp/fiction/fragile_things.html, och denna av David Hebblethwaite från Laura Hirds sajt New Review http://www.laurahird.com/newreview/fragilethings.html.

Och nästa vecka kanske jag äntligen får se ett en klippning (provisoriska effekter och musik, men antagligen i stort sett filmen som den blir) av Stardust. (http://www.stardustmovie.com/ men det finns inget nytt där än. Men snart.) Återkommer med en rapport när jag har sett den.

Ett alldeles för långt inlägg

2006-10-30T16:27:00.000+01:00

Fredag 20 oktober, 2006

Ett alldeles för långt inlägg
postad av Neil 09:30

Vår nya webmistress, Sara, berättade att det finns massor av FRAGILE THINGS-relaterade saker upp på första sidan av Neilgaiman.com (det är http://www.neilgaiman.com/ för de av er som läser den på en feed någonstans och sedan bara bläddrar neråt). (Det finns bl.a. en video av hela uppläsning på Cody’s.)

Det här kom precis från Mark Askwith, på rymdstationen i Toronto --

Jag plockade upp Absolute Sandman förra veckan (infoga viktskämt här), och jag blev så impad av boken att jag gjorde en trevligt litet inslag om Sandman som sändes i veckan, hamnade på hemsidan idag, och kommer utan tvekan att förvandlas till en av de där ”flow-prylarna” jag gör…
http://www.spacecast.com/hypaspace.aspx

(Klicka på länken Neil Gaiman and Sandman.)

och en begäran från John Hudgens, som har regisserat American Scary, en dokumentär om Horror Hosts (däribland undertecknad) --

Den första visningen nu i helgen är 21:00 lördag på Hollywood Film Festival, som går av stapeln på ArcLight Cinema på Sunset Blvd. Biljetter kan beställas här: http://www.arclightcinemas.com/(z5t4coeaejvjgn45c2sfls55)/visMovieInfo.aspx?MovieName=AMERICAN+SCARY&CinemaID=1001

Filmen kan också ses 19:00 på söndag på Austin Film Festival - den visningen är på Alama Drafthouse Lake Creek i Austin, Texas. Den visas också där nere kommande tisdag. Mer info om det finns här:
http://www.drafthouse.com/online_tix/show_details.asp?show_id=3826

Och naturligtvis, filmens hemsida är http://www.americanscary.com

...

Tjena Neil...
Jag undrade…
Är det sant att en del av texterna i Fragile Things har getts ut tidigare i Smoke and Mirrors?

Det ska de inte ha gjort, även om det kan verka så för folk på vissa ställen i världen.

Den brittiska utgåvan av Smoke and Mirrors har berättelser som inte finns i den amerikanska versionen, av skäl som har att göra med att jag är en dumskalle och inte förutsåg att jag jag åtta år senare skulle ångra att jag sa ja. (Den långa varianten: en av dem, ”Eaten”, togs bort från Smoke and Mirrors av min amerikanske redaktör. De andra var noveller jag skickade till England när de pratade om att ge ut ett skillingtryck med några berättelser som inte fanns med i Smoke and Mirrors, för att göra reklam för Smoke and Mirrors. Sen ändrade någon sig och de tre berättelserna hamnade helt enkelt i den brittiska versionen av boken.)

Så därför, som har diskuterats här på bloggen, hade jag ett knivigt problem, som jag löste på enklast möjliga sätt, genom att säga att den amerikanska och brittiska utgåvan skulle vara likadan.

Så den brittiska utgåvan av Fragile Things innehåller inte berättelserna som fanns med i den brittiska utgåvan av Smoke and Mirrors.

Den amerikanska utgåvan innehållern berättelserna som inte fanns med i den amerikanska utgåvan av Smoke and Mirrors.

Så om man har en brittisk utgåva av Smoke and Mirrors och en amerikansk utgåva av Fragile Things, då upprepas tre av berättelserna.

(På motsatt sätt, om man har en amerikansk utgåva av Smoke and Mirrors och en brittisk utgåva av Fragile Things, då är det tre berättelser man inte har läst.)

Det är inget problem i USA eller England, eller borde inte vara det. Det är antagligen ett problem på ställen som Filippinernar eller Singapore -- där det är en ”öppen marknad” och man lika gärna kan få den ena utgåvan som den andra.

Kim Newman; du glömde att (eller ville inte) nämna att Kim var med i Sandman, eller åtminstone någon som var väldigt lik honom intervjuade Richard Madoc. (Och uppenbarligen så vet du detta, eller så har jag gjort ett enormt misstag)

Ha det så kul

Marcus

Det är problemet med Kim. Han är mycket mer än vad som får plats i ett kort inlägg. Jag ska leta runt efter artikeln jag skrev om Kim som en introduktion till en av hans novellsamlingar, och kanske lägga upp den här. Och ja, jag tog med honom i Sandman. (Ni kan läsa manuset i Dream Country.)

Bäste mr. Gaiman,

Jag vet inte om du har sett detta än, men jag tänkte att du kunde vara intresserad av att höra att, enligt de som röstat på Comic Book Resources, är du en av tidernas mest omtyckta serieförfattare (du slog till och med Stan Lee!): Jag vill bara säga grattis, eftersom du inte får tillräckligt mycket sådant, och jag ser fram emot att läsa Fragile Things (den ligger just nu på mitt skrivbord och lockar mig med sin litterära förträfflighet).

-Alex

Tja, jag skulle ha röstat på Alan Moore eller Stan Lee. Jag antar att det blir lite skevt eftersom jag finns på nätet. Men det var snällt av dem.

Bäste mr Gaiman,

Kalla mig trög om jag har fel, men finns det två sepearata utgåvor av The Absolute Sandman?
Omslaget som visas på Amazon.

En säger att den ges ut av DC Comics, den andra Vertigo, fast annars verkar de vara identiska. Jag googlade (googla alltid innan du frågar!), men hittade bara samma fråga, men inga svar. Jag tror att jag har missat något här… Tack om du kan hjälpa mig.

X

Tja, Barnes and Noble visar bokkassetten. Amazon visar en tidig modell av omslaget, innan själva designen var bestämd. Ingen av dem visar hur boken ser ut.

Jag gjorde ett inlägg när mitt ex kom, med massor av kort på Absolute Sandman --http://www.neilgaiman.com/journal/2006/08/my-table-in-pictures.html vilket borde ge dig en uppfattning om hur boken ser ut. Fast inte hur mycket den väger…

Jag är bara nyfiken på hur väljer vilken stam du ska använda när du beskriver dina karaktärer som är amerikanska indianer. Vid två tillfällen har jag lagt märke till att Cherokee verkar vara ett populärt val: Samantha fråN AG, och Santeria från ”Bitter Grounds”, Fragile Things. Jag är ledsen att behöva säga det, men valet av Cherokee känns lite som en kliche. Det känns som om var och varannan indian man ser på tv eller på film är Cherokee. Det stående skämtet bland indianer är att Cherokee måste vara ett vackert folk, eftersom de flesta som påstår att de har en gnuttia indian i sig oftast har lite Cherokee-blod i sitt familjeträd. Som fullblodsindian och ett av dina fans har jag ett förslag. Nästa gång kan du säga att karaktären är från min stam, Blood Tribe från södra Alberta, Kanada. Det namnet verkar passa dig perfekt.

Curtis Eaglespeaker

Jag trodde att det var ganska många olika indianstammar och karaktärer i American Gods, inte sant? Jag tror att Sam spårade sin Cherokeehet till en av mina vänner som var Cherokee och var en av mina betaläsare.

Santeria-damen i "Bitter Grounds" å andra sidan, spårade sina anor och jag lade märke till att, som du säger, alla amerikanska personer som jag träffade och påstod att de hade indianblod påstod att deras förfäder var Cherokee (däribland tre olika personer som berättade att de härstammade från Cherokee-prinsessor). (Och exakt vad är en Cherokee-prinsessa?)

Som du säger, Blood Tribe är ett underbart namn.

På tal om iPods, vad har du på din, raring? Och hur stor är den (jag menar iPoden)?

Jag menar, är den fylld av historiens musik, eller laddar du upp ljudböcker och podsändningar också? Och hur är det med video? Jag själv föredrar pappersbäcker, på en lång resa, om inte inläsningen är lysande. Men jag älskar att lyssna på podsändningar med intervjuer eller mina älsklingsprogram på radio. BBC är ganska bra på det, men kunde vara bättre. Tänk om de verkligen öppnade sitt arkiv för den digitala tidsåldern. Det vore helt underbart.

Nu är det bäst att jag håller tyst.

Jag använder två iPods -- Nanon jag fick av Paramount som markerade inledningen av filmandet av Beowulf och den nya iPod 80GB som jag köpte för ett par veckor sedan, och ersätter min två år gamla 60 GB (vilket är den jag nu vill spara spellistorna från).

Det finns en skrattretande mängd musik på den. Och mycket radio -- alla Jack Benny Shows, tillsammans med Burns and Allen, Hancock's Half Hour, och Round the Horne. Och, precis som du, önskar jag att BBC kunde öppna sitt arkiv…

Jag lade upp några videofilmer på den, för att se om jag kunde (allt rippat från DVD med handbrake). Några avsnitt av Sergeant Bilko, Tristram Shandy och The New World. Jag tittade lite på den senaste långa flygresan, men bestämde mig för att jag verkligen inte gillade att hålla i och se på en iPod i flera timmar.

Hej Neil,

Angående att du nämnde Puca Puppets uppsättning av Coraline, här är deras pressrelease och schema.

Cheers,
Adrian

Pressrelease
För ytterligare information kontakta Niamh Lawlor 087 7800 931 eller pucapuppets@eircom.net

Producerad av Púca Puppets i samarbete med Éigse Carlow Arts Festival.
Coraline
Omarbetad av Púca Puppets från Neil Gaimans roman.
Coraline är ett begåvat och nyfiket barn som älskar att uforska. Så när hon hittar en hemlig dörr i sitt nya hus kan hon inte motstå frestelsen att titta vad som finns bakom den. Där upptäcker hon en parallell värld som är kusligt lik hennes egen -- men också helt annorlunda. Hon blir vän med en smart och talande katt och råttor som uppträder, och träffar falska föräldrar som har knappar istället för ögon och ondskefulla tankar. Det som följer är inget mindre än en strid om Coralines själ.

Dockteater smälter samman med atmosfäriskt ljus, musik och ljudeffekter, och Coraline tar med sin publik in i en mörk drömvärld fylld med livfulla karaktärer och bilder. Den passar för både äldra barn (10+) och vuxna, den utforskar teman som sann och falsk kärlek. En saga för det tjugoförsta århundradet -- den lockar utan att vara nedlåtande, hänför utan att skrämmas, och som alla myter, verkar på flera olika nivåer för att utmana och glädja.
När produktionen skapades i workshops och förhandsvisningar har Púca Puppets konsulterat folk från deras målpublik.

Föreställningar:
...

Project Arts Centre, Dublin 16th-28th October, Tel: (01) 881 9613 / 881 9614 www.project.ie Ticket prices €7 €10 €14
Mermaid Arts Centre, Main St Bray Co Wicklow Tel 01 272 4030 November 1st 11am and 4pm
Tickets €10 www.mermaidartscentre.ie
The Source Arts Centre, Thurles, 9th November 2pm and 7 pm, Box Office 0504 90204, Tickets €10, €12
Solstice Arts Centre, Navan, Tel : 046 909 2300, www.solsticeartscentre.com 16th 17th November 10.30 am and 2pm, 18th 4pm and 7pm. Tickets €10 / €7

(Jag jobbar mig sakta tillbaka genom de senaste veckornas mail jag inte har svarat på)…

Hej, Neil, det här är lite utanför ämnet, men jag tänkte att det kunde vara perfekt för dig. Jag är i England ett år och studerar utomlands, och min bästa vän konstnären som älskar fantasy och det makabra har gett mig ett uppdrag: att hitta en tekopp, och möjligtvis också ett fat, som jag ska ta med mig hem till henne. Det enda kravet var att att tekoppen och fatet allra minst skulle vara underliga. Känner du till några affärer i Blighty eller resten av Storbritannien som säljer skumma/knäppa/intressanta tekoppar. Jag skulle vara tacksam för all hjälp.

Om du var ute efter tekannor, skulle jag hänvisa dig till världens coolaste tekannor på
http://www.andytitcomb.com/current/current.html . (Förra gången jag länkade dit kraschade jag sajten. Så alla får inte klicka på den samtidigt.) Om jag ville ha en udda tekopp och fat skulle jag nog bara rota runt på lumpbodar, eller kanske bara gå till ebay.co.uk och söka efter en tekopp.

...

Och slutligen, Tonåring i flygande BH-krock åtalas för nedskräpning… och som om inte det är nog, Lärare i Central Valley delar ut pornografiska stenciler

fred och kärlek och allt sånt…

2006-10-29T21:40:00.000+01:00

Onsdag 18 oktober, 2006

fred och kärlek och allt sånt…
postad av Neil 13:29

Jag är inte i närheten av Neil-tid än - jag vaknar fortfarande av mig själv runt 06:30. Så jag har skjutsat Maddy till skolan, vilket hon gillar, så hon ger mig te på morgonen att vakna upp med, och jag sover vid tio på kvällen. Väldigt underligt. Jag undrar hela tiden vem jag håller på attt bli. (”Jag är säker på att jag inte är Mabel…”)

Och jag glömmer hela tiden saker, i ett slags glatt efter-jetlag-töcken. Som att lägga ut det här, till exempel, som jag skrev igår och glömde bort.

...

Jag var 22 när jag träffade Kim Newman, och han var 23, även då mycket äldre och klokare än jag var, och redan på väg att bli en välkänd och respekterade och ganska så oförskräckt filmkritiker. När folk säger att jag är produktiv (det är jag inte) är Kim den standard jag jämför mig själv med: någon som kan skriva en novell eller en recension eller en roman på den tiden det tar att skriva in den, och som inte bara kan det, utan gör det.

Vi skrev en bok tillsammans, en halva var (han var klar med sin långt före jag var klar med min), och sedan skrev vi dussintals humorartiklar i diverse tidningar, respektabla och andra (de andra betalade mycket bättre) tillsammans och med andra författare (mest den festlige Eugene Byrne med enstaka bidrag från Phil Nutman och Stefan Jaworzyn), under bankkontot "The Peace and Love Corporation".

Vi har inte träffats eller ens talats vid på flera år, fast bankkontot existerar fortfarande, och innehåller flera pund, och Eugene, som kontots förmyndrare, emailar oss båda varjer år och berättar att det fortfarande finns där. Vår nuvarande plan innefattar att aldrig ta ut något från bankkontot, och sedan, med miraklet ränta på ränta, kommer vi om flera tusen år att ÄGA GALAXEN, innan vi utplånas i den stora börskraschen i oktober 3719.

Vilket är en slags inledning till att jag märkte i morse med ett visst mått av bävan att Kim Newman hade recenserat Fragile Things för The Independent, och min påföljande lättnad över att recensionen i grund och botten var väldigt bra. (Och om ni tror att eftersom jag känt Kim i 23 år kan ha gett mig något gratis, eller ens en bra recension om han faktiskt inte tyckte det, tja, då känner ni inte Kim Newman.)

http://enjoyment.independent.co.uk/books/reviews/article1888662.ece

Blött och plaskigt

2006-10-23T12:32:00.000+02:00

Tisdag 17 oktober, 2006

Blött och plaskigt
Postad av Neil 08:32

Det är en blöt, grå dag. Jag är fortfarande inte tillbaka på amerikansk tid än, vilket har varit en fördel, eftersom jag fick köra Maddy till skolan i morse flera timmar innan jag normalt sett är vaken.

Många skickade in trevliga och hjälpsamma förklaringar på hur man exporterar en spellista från iTunes, vilket inte var riktigt vad jag behövde, eftersom, på grund av ett skäl som bara Apple känner till, iTunes inte kan exportera eller spara spellistor från en iPod. Andra har skickat in länkar till diverse podmanagement-program, som jag just nu leker med, eftersom inget av de jag brukar använda, Senuti och Xplay, är till någon nytta med det jag vill göra här. Irriterande nog, alla de som verkar fungera kan man bara ladda ner i provversioner som inte låter mig testa dem ordentligt. Jag återkommer med en rapport när jag fått ett att fungera…

På http://www.greenmanpress.com/news/ har mr Vess lagt upp några bilder han jobbar på just nu, alla relaterade till Stardust, vilket gör mig otroligt glad -- och de kommer också att glädja alla som har en uppsättning av trycken i begränsad upplaga från Stardust i en låda som får plats med fler än de innehöll, eftersom det innebär att Charles äntligen ska göra klart uppsättningen. En av illustrationerna han har valt att göra är en teckning från Hellflyer, äventyret med Thristan Thorne som jag inte har skrivit än, som ger mig en bubblande känsla i magen och får mig att vilja släppa allt och skriva den.

Under tiden har de första nya bilderna från filmen Stardust dykt upp i, av alla ställen, en spansk tidning, och inscannade bilder finns på:

http://pfmagazines.iespana.es/2006-10_Metropolis/01.jpg
http://pfmagazines.iespana.es/2006-10_Metropolis/02.jpg

Folk skickar hela tiden in Iggy Pops rider. Och eftersom det verkligen är kul, och vissa av er har kanske inte sett den än…
http://www.thesmokinggun.com/archive/1004061iggypop1.html

Det slog mig för några veckor sedan att lösningen, för spammare, på allt bättre spamprogram, skulle vara att skapa spam som folk vill ha, precis som lösningen på reklammakare som klagar på att folk lär sig mer och mer att hoppa över och undvika reklam är att skapa reklam som folk verkligen vill se och som de sedan skickar till varandra. Som den här -- http://www.bravia-advert.com/paint/thead/ (via Olga från http://fabulist.org/).

Och slutligen, en liten underbar film från Gothic Archies -- http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=1276207069

Kort teaterinlägg

2006-10-23T12:16:00.000+02:00

Måndag 16 oktober, 2006

Kort teaterinlägg
Postad av Neil 16:11

Bara ett kort inlägg för att gratulera Vicky Featherstone, Julian Crouch, Nick Powell, hela ensemblen och musikerna och folket på Improbable och National Theatre of Scotland för att The Wolves in the Walls fick priset för Best Show for Children and Young People på TMA Awards, det enda landsomfattande priset i Storbritannien för regional teater.
http://www.whatsonstage.com/dl/page.php?page=greenroom&story=E8821160917530

Trots att jag har rest alldeles för mycket försöker jag ändå ta reda på om jag kan kila iväg över Atlanten för att se en föreställing på den nuvarande turnén(http://www.improbable.co.uk/show_example.asp?item_id=14) med några nya medlemmar i ensemblen och en ny låt eller två.

(Jag vill också verkligen se Púca Puppets uppsättning av Coraline, som just nu spelas i Dublin -- http://www.project.ie/cgi-bin/eventdetail.pl?id=486, och därefter åker de på turné. En snabb googling visar att den spelas i Meath --
http://www.solsticeartscentre.com/november.html och jag säker på att det finns en lista på var den är när, men jag hittar den inte.

Lisa Snellings skrev för att påminna mig att hon har en Halloween-rea på http://www.lisasnellings.com/halloweensale.html och donerar pengarna från dockorna till CBLDF.
(Det nuvarande fallet ligger uppe på http://www.cbldf.org/pr/archives/000308.shtml)

Um. Er. Um. Te…?

2006-10-20T12:18:00.000+02:00

Söndag 15 oktober, 2006

Um. Er. Um. Te…?
postad av Neil 07:25

Sådär. Arton timmar efter att jag satte mig på planet var jag hemma lyckligt och väl till sist, och fann att vintern redan har börjat. Givetvis inte den riktiga vintern. Den kommer snart, men det är redan kallt när solen går ner och löven, som var färgade i eldrött och guld när jag åkte, har nästan fallit ner allihopa och ligger i lövhögar.

Högvis med post väntade på köksbordet från de senaste veckorna, däribland korrekturen till M is for Magic, den kommande novellsamlingen för barn med illustrationer (och ett fint omslag) av den fantastiske Teddy Kristiansen. Massor av saker att skriva och e-mail att svara på. Men jag är i ett underligt slags för-mycket-resande-och-signerande-och-nu-har-jag-slutat-att-röra-på-mig-tillstånd, där jag sätter mig när och inser att det har gått två timmar, och jag har inte gjort någonting så vitt jag kan se, förutom att kanske göra en kopp te. (Även det här inlägget har tagit flera timmar att skriva, och mina nära och kära har gett upp försöken med att försöka prata med mig, på grund av att jag verkar väldigt nöjd med att ha lyckats säga ”umm…” och ibland ”Er…finns det nåt te?” och likande och sedan glida in en omtöcknad och jet-laggad och turné-laggad tystnad.)

Fred den nu på sitt nionde liv svarta katten, har ett eget hus. Tja, det är det nya garaget med en kattdörr och en stor kudde och kattmat och vatten i hörnet. Han verkar trivas, fast jag tror att han blir lite uttråkad där inne, så han har börjat följa efter mig när jag går runt i skogen, där han smyger efter mig och ibland störtar förbi, och går förnöjt med i några kilometer, inte alls likt en katt.

Jag älskade iCon - entusiasmen bland folket på konventet var uppfriskande. De var välkomnande och precis som SF-fans över hela världen. Fansen är unga (i motsats till klagomålen i USA och Storbritannien om ”de grånade fansen”). Icon har ”föreläsningar” istället för paneler, fast, beroende mestadels på, fick jag veta, de brukar inte ha mer än en gäst, och konventet hankar sig fram ekonomiskt genom att sälja biljetter till de olika tillställningarna och de har begränsat med sponsorer. Det är ett intressant format, med föreläsningarna, och jag undrar om det kommer att förändras när de börjar få fler gäster. Det finns en förbryllad upprymdhet bland folk jag pratade med över tanken att de just nu börjar få egna fantasyförfattare (jag åt lunch med fyra av dem en dag, alla hade fantasyromaner som getts ut under det senaste året och berättade allt de ville veta om författande och förlagsbranschen.)

(Jag måste be om ursäkt till alla som var på iCon men inte fick biljetter till samtalen, vissa av dem skrev till mig och frågade om jag kunde lägga ut texterna från mina föreläsningar här, men det kan jag tyvärr inte eftersom jag bara gick upp och började prata, så ni får nöja er med det som folk lägger upp på Youtube.)

...

Flera personer skrev för att berätta att Amazon.com faktiskt stod bakom priset de angav från början och skickade dem ABSOLUTE SANDMAN för 14 dollar. Jag är glad för deras skull.

(Av någon anledning har inte Amazon själva omslaget uppe.)

Och här är den första recensionen av Absolute Sandman som jag sett än så länge -- http://comics.ign.com/articles/738/738962p1.html

I Cambridge (inte det engelska) pågår en tävling -- The Massachusetts Center for the Book bjuder in tolfteklassare att delta i Letters About Literature, en årlig kampanj för läsande som låter elever skriva om en inspirerande bok.

En av fjolårets vinnare, Adu Matory, skrev om hur Anansi Boys hade inspirerat honom, och här är det vinnande brevet --http://massbook.org/lal_letters/LAL2006_Matory.pdf. (Bra jobbat, Adu och lycka till. Jag hoppas att du en dag blir filmregissör.)

...

Fler recensioner av Fragile Things -- här är Mark Grahams recension i Rocky Mountain News:

Mångfalden visar på Gaimans influenser och hans fantastiska spännvid som en av världens mest populära fantasyförfattare. Några berättelser är skrämmande; ett par är så roliga att man skrattar högt; några är väldigt underliga…. Läsare får svårt att hitta en bättre samling i år.

Den mest intressanta och tankeväckande recensionen än så länge var Gary Wolfes i Locus, men recensionerna finns bara in den tryckta versionen av Locus (detta är det aktuella numret --http://www.locusmag.com/2006/Issues/10Profile.html)

Vilket påminner mig om att påpeka att erbjudandet om att beställa-en-smak-av-eller-gratis-nummer-av-Locus-med-mig-i-och-en-prenumeration från tidigare år fortfarande gäller.

https://secure.locusmag.com/2005/Issues/02SubscribeGaiman.html (det här är en stor intervju med mig)

https://secure.locusmag.com/2006/Issues/02SubscribeGaiman.html (det här är jag och Terry Pratchett som pratar om Good Omen för 16 år sedan)

(Det här nämner jag oftast på grund av det faktum att om man menar allvar med att skriva SF eller skräck eller fantasy, så behöver man en prenumeration på den tryckta versionen av Locus. Så enkelt är det.)

...

En intervju från Bookcasts serie av podcasts --
http://www.thebookcast.com/recent.php och man måste bläddra nedåt i listan tills man hittar intervjun om Fragile Things.

...

Första kapitlet i Victoria Walkers The Winter of Enchantment finns på Fidra Books hemsida -- http://www.fidrabooks.com/WinterEnchantment.html

...

Jag ska försöka att ta hand om de eftersläpande mailen från FAQ:n de kommande dagarna. Förlåt.

Min assistent verkar ha fått en tillfällig valp, som hon ska leverera till sin bandkamrat Malena i LA på Halloween. Den ser ut lite som en frogbat, och lite som en teckning av en hund för hundra år sedan.http://lorraineamalena.blogspot.com/2006/10/all-i-ever-learned-about-dogs-i.html

Och en sista liten begäran -- känner någon till ett program som kan exportera en spellista (inte låtarna i spellistan, bara själva spellistan) från en iPod? Det går inte i iTunes, och även om jag har program som kan ta itu med en iPod på en PC eller en Mac, verkar ingen av dem vilja göra det.

Uppburen av vad hos en vad?

2006-10-17T16:44:00.000+02:00

Torsdag 12 oktober, 2006

Uppburen av vad hos en vad?
postad av Neil 04:29

Datorn verkar ha startat om sig själv igår kväll när jag sov, och åt upp ett helt inlägg i bloggen som jag inte hade hunnit lägga upp. Suck. Jag ska försöka att återskapa det (eller skriva ett helt nytt) ikväll. Jag pratade om Jerusalem, som jag tror kan bli en spökhistoria, och om den förbluffande mängden unga damer som ville få sin barm signerad av författare, vilket uppenbarligen är något de är särskilt angelägna om här. (”Vi frågade Orson Scott Card när han var här,” suckade en av dem, trånande, ”men han sa att som en god mormon kunde han inte signera några kroppsdelar.”)

Under tiden, här är en recension i USA Today av Fragile Things. "De är vildsint lekfulla och väldigt grymma, vimsiga och underbara stycken, uppburna av en tragisk poets lyckliga hjärta.”

Länkar? Vill ni ha dem så får ni dem

2006-10-17T15:26:00.000+02:00

Måndag 9 oktober 2006

Länkar? Vill ni ha dem så får ni dem
postad av Neil 17:50

Än så länge är jag väldigt imponerad av ICon -- det är en slags upprymdhet bland fok här som man inte upplever så mycket på de brittiska och amerikanska konvent jag har besökt, där en viss del av folket är lite blasé, som oftast inte fyller rummet under öppningsceremonin och bara studsar och bubblar hela vägen hit, och det något väldigt eget. Det finns gott om roliga Sandman-relaterade prylar också -- jag älskade att huvudingången till en av salarna vaktas av målningar av The Guardians on the Gate. Har inte gjort något turistigt idag, förutom att resa från flygplatsen till hotell till konventet. Vilket inte är det minsta turistigt.

Bäste Mr. Gaiman,

För nästan ett år sedan (vilket är om två dagar), kom du till Vancouver under din ‘Anansi Boys’-turné. Min kompis och jag ställde den allra dummaste frågan: Mr Gaiman, varför är du alltid klädd i svart?
Det har alltid stört mig att jag ställde en så dum fråga. Men under helgen lyftes en vikt från mina axlar. Temat på ett av våra bibliotek är serier och grafiska noveller. De hade ett litet pappar med en bild av dig på och lite info om dig. De uppgav att du alltid är klädd i svart eftersom du gillar gotisk estetik.
Nu kan jag skriva till dem och berätta att skälet till att du alltid är klädd i svart är för alla dina kläder ska passa ihop, vilket gör det lättare för dig att få ihop en klädsel. Och om de ifrågasätter mina källor kan jag berätta att du själv sa det.
Jag ska vara noga med att hänvisa dem till blacksocks.com också.

På ett sätt visade sig frågan vi ställde inte vara så värdelös. Tack! (Jag hoppades verkligen att du talade sanning den kvällen.)

-alyssa

Det lustiga med att umgås med gamla vänner i England på Fantasycon för några veckor sen var när någon påminde mig att “ det var på den tiden när du fortfarande hade grå kläder, kära du,” och jag insåg att jag nästan glömt att jag flera år körde med grått innan jag gick över till svart, och gav upp mestadels för att det finns för många olika toner av grått (blågrått och brungrått och allt annat) och jag lyckades aldrig få dem att passa ihop…

Just det. Jag lovade att jag skulle få gjort lite saker… så i ingen särskild ordning kommer…

En bit av ett nytt projekt från art spiegelman --http://www.vqronline.org/articles/2006/fall/spiegelman-portrait3/

De diskuterar massor som jag gjort på blogcritics -- här är inledningen --http://blogcritics.org/2006/09/28/140129.php -- och en recension av Coraline http://blogcritics.org/archives/2006/09/24/042601.php...

Några hackers och en röstande dator --http://www.wijvertrouwenstemcomputersniet.nl/Nedap-en

En recension av Fragile Things från Times --http://www.timesonline.co.uk/article/0,,923-2390657.html
och från SFREVU -- http://sfrevu.com/php/Review-id.php?id=4272
The San Francisco Bay Guardian - Very long link, here
och Newsweek's The Checklist -- http://msnbc.msn.com/id/15176521/site/newsweek/
och En intervju med Terry Gilliam om Good Omens (om nån bara ger Terry 65 miljoner dollar så kan han börja. Har du 65 miljoner dollar nånstans som du inte behöver. Titta i fickorna. De kanske ligger i nån låda nånstans. Inte? Leta vidare.)

Och Terry Gilliams flash mob -- en rapport finns på http://ccinsider.comedycentral.com/cc_insider/2006/10/terry_gilliam_v.html

(Där ser ni hur trevlig han är. Nu kanske ni letar mer noggrant efter de 65 miljoner dollarna. De kan ligga i en burk nånstans.)

Några har skrivit för att uppmärksamma mig på http://www.h-net.org/announce/show.cgi?ID=153105 och be mig att vidarebefordra det.

Här är ett transkript av radiointervjun på RU Sirius…
http://www.10zenmonkeys.com/2006/10/04/neil-gaiman-has-lost-his-clothes/

Och sen är det jag som snackar med Jessa Crispin på Bookslut -http://www.bookslut.com/features/2006_10_010057.php. Vilket är alldeles för pratigt skulle jag tro, men har fördelen att jag snabbt glömde att bandspelaren var på och drack massor av grönt te och Jessa frågade saker som folk inte brukar fråga.

Om ni är trötta på intervjuer med mig vid det här laget (det är jag) är det här en underbar artikel om Alan Moore av Paul Gravett --http://enjoyment.independent.co.uk/books/features/article1770034.ece

Om ni inte är trötta på saker med mig samlar Lucy Anne länkar till intervjuer och annat på http://del.icio.us/thedreaming och hon gör ett bra jobb också.

17 regler alla som vill bli en professionell illustratör (eller en frilansande något) borde känna till…http://megillustrations.typepad.com/beetlegrass/2006/08/anniversary.html

I mars 2007 sätter man upp en teaterproduktion av Mr Punch i Los Angeles -- detaljer på http://www.rogueartists.org/projects/mrpunch.php

Och en Discworldtårta
http://homepages.tesco.net/~janefisk/discworld/discworld.htm

“Farväl, kära bloggläsare”

2006-10-16T15:41:00.000+02:00

Söndag 8 oktober, 2006

“Farväl, kära bloggläsare”
postad av Neil 09:23

Jag tror att jag föredrar att resa när jag har varit hemma tillräckligt länge för att bli rastlös. Just nu har jag inte ens hunnit landa hemma och om tio minuter skuttar jag in i en bil och åker till flygplatsen, och, medan jag ser fram emot att se en ny plats och träffa nya personer, är jag ännu inte van vid att vara hemma. (Igår gjorde jag juice av Haraldson-äpplena, och jag lagade massor av Koralltickor och jag stod i höstens soljus och försökte förklara för Maddy varför jag tyckte att det här är den bästa tiden på året, som jag inte kunde utan att bli helt Bradbury.) (Hon läser Stardust just nu.)

Det verkar som om jag har en internetuppkoppling när jag kommer dit, så jag kan äntligen göra inlägget med alla länkar. Under tiden, här finns avsnittet av Cranky Geeks.

Här är jag som pratar med Euan Kerr på All Things Considered.... http://minnesota.publicradio.org/display/web/2006/10/05/gaiman/

Och här är Newsdays recension av Fragile Things.

(Jag börjar tro att det kan vara kul att göra en lista över de berättelser som omnämns som de bästa och sämsta. Än så länge verkar recensionerna inte ha några tydliga favoriter eller aversioner…)

Tja, jag citerar, "Och nu kommer min dotter för att säga att jag måste åka till planet på momangen. Farväl, kära bloggläsare, farväl,” och sen la hon till, ”Maddy sa åt mig att säga det”.)

Åtta och ett halvt

2006-10-16T15:30:00.000+02:00

Fredag 6 oktober, 2006

Åtta och ett halvt
postad av 16:49

Turnén är slut, eller nästan. I morgon sätter jag mig på ännu ett satans flygplan för att vara hedersgäst på Icon. Jag åker tillbaka till USA på lördag.

Sen har jag massor av planer, de flesta handlar om att försöka a) hinna ifatt med skrivande och b) träna och bli av med vikten som ackumuleras runt midjan efter att ha varit ute på vägarna och inte äta hemma och inte få promenera som mycket som man vill.

Fred the Cat…vi kan väl bara säga att han har bränt åtta och ett halvt av sina nio liv. Och tvärtemot råden från olika förnuftiga personer kom han precis hem från veterinären, som var glad att skicka hem honom till oss. Någon gång kanske jag berättar historien, eller kanske inte. Just nu är jag bara glad att ha min idiotiske katt hemma igen.

FRAGILE THINGS gick upp på fjortonde plats på New York Times lista. Hurra, och tack till alla som köpte ett den.

Nästa inlägg kommer antagligen att innehålla dussintals länkar, eftersom jag måste få gjort lite saker.

I ett fall av bisarrt och magiskt goda nyheter, Absolute Sandman skickas ut tidigare till din lokala seriebutik ("Det är som en försening, fast boken skickas ut tidigare” som det står i rubriken.)

Och det är en perfekt dag ute: en blå himmel, soligt och varmt med en kyla i skuggorna, gyllene löv, svamp i gräset och röda Haraldson-äpplen i trädet som måste plockas. Nästa vecka kan det vara vinter…

zoom. zoom. arg. zoom.

2006-10-16T15:17:00.000+02:00

zoom. zoom. arg. zoom.
postad av Neil 00:29
Enligt Mark Evanier,

Jag har från en säker källa fått veta att en flash mob ska samlas i morgon (idag -- onsdag) i New York framför studion där The Daily Show with Jon Stewart spelas in.
Epicentrum för just denna flash mog är den välkände regissören och animatören Terry Gilliam. Mr Gilliam är inte med på morgondagens Daily Show, men av skäl jag inte tänker låtsas att jag förstår, kommer han att vara utanför studion i morgon runt 16:45 och delar ut flygblad för sin nya film, Tideland, som har premiär fredag den trettonde.
The Daily Shows studio ligger på 733 11th Ave. på 51st St. Personen som tipsade mig om detta påminner alla om att The Daily Show släpper in publik till sin inspelning så det är viktigt att vara artig och inte ställa sig ivägen för det. Om jag var på Manhattan skulle jag gå tid. Om någon av er går, berätta hur det gick.

...

Jag skriver detta på springande fot -- Igår pratade jag med Google, och åt lunch med folk från Google och Blogger. Sedan vidare till Keplers, där jag fick ett stort stenlejon av Mythopoeic Society och signerade och signerade. Jag signerade inget direkt underligt, men fick, som en present av någon på signeringen, en av de ursprungliga signerade utgåvorna av Harry Clarkes FAUST med färgtrycken, en bok jag alltid har traktat efter och inte äger, vilket var något underbart.

MP3-intervjun med R.U. Sirius ligger nu på
http://www.rusiriusradio.com/2006/10/03/show-68-neil-gaiman/

McCloud Family Roadshows första Vintervju finns på
http://community.livejournal.com/mccloudtour/25597.html.

...

Robert Anton Wilson är sjuk och behöver hjälp med hyran. Det kan väl inte vara rätt?http://www.rushkoff.com/2006/10/robert-anton-wilson-needs-our-help.php

Jag tror inte att det är något rätt med fattiga författare. Men å andra sidan tycker jag inte att det är rätt att någon ska vara fattig.

...

Neil:Har du sett det här? John Scalzi auktionerar bort ett privat tryck av hans kommande bok “The Last Colony” där vinsten går till John M Ford Book Endowment. http://www.scalzi.com/whatever/004513.htmlJo Walton har uttryck intresse för att “stjäla” idén och hålla en egen auktion. Med risk för att vara övermodig - det verkar vara något som du kunde vara intresserad av.

Absolut.

Lite personligt, mer Riktigt Dåliga Nyheter Om Fred the Cat, som jag kanske skriver mer om här de kommande dagarna.

Okej. Nu sk jag springa till ett plan…

Lysande…

2006-10-16T15:03:00.000+02:00

Tisdag 3 oktober, 2006

Lysande…
postad av Neil 03:27

Snabbt inlägg för att säga att Codys tillställning var min favorit på turnén än så länge. En uppläsning på två timmar inför 550 personer och en frågestund, och jag hade i förhand signerat över 400 böcker. Vilket innebar att jag var klar före midnatt, och jag fick faktiskt lite mat och alla fick något som mer liknade CBLDF Guardian Angel Tour än en boksignering.

(Och på torsdag kan ni se mig på Cranky Geeks -- detaljer finns här.)

Jag är väldigt glad att kunna säga att jag har en son med mig i ett par dagar.

Ok. I morgon är det Kepler’s. Uh, senare idag. Detaljer på http://upcoming.org/event/100697/. Det verkar bli väldigt intressant.

Inga jeans?

2006-10-16T14:26:00.000+02:00

Lördag 1 oktober, 2006

Inga jeans?
postad av Neil 00:31

Vad är oddsen att, om jag fick en låda kläder, en låda som väntade på mig i New York, jag skulle lyckas packa ner de flesta av kläderna som fanns i den ner i lådan tillsammans med de redan använda kläderna från resan till England och sedan skicka den låta med mina rena kläder i den hem, och att jag bara skulle inse det fruktansvärda skälet till varför min väska var så lätt en söndagmorgon i San Francisco?

Nej, det är lugnt. Ni behöver inte tänka på det. När det gäller den här turnén är oddsen att jag oavsiktligt ska skicka hem mina rena kläder igen utan att ha använt dem är 100%, men om man sprider ut det över alla turnéer jag någonsin har gjort är det inte alls så illa, eftersom jag aldrig gjort det tidigare. Antagligen runt 3% eller mindre. Men jag msåte köpa nya svarta jeans och en t-shirt i morgon bitti, annars har jag inget att ha på mig på tisdag.

Jag är i San Francisco och vet att jag måste komma ikapp med bloggen och annat -- många av er har skickat nyttiga saker som jag borde ha lagt upp, men jag har varit på resande fot och ni vet hur det är. (Fast det vet ni nog inte. Men det handlar mest om att försöka hinna sova istället för att blogga.)

Fast jag borde lägga upp ett par saker…
http://news.independent.co.uk/people/obituaries/article1772294.ece är John Clutes minnesruna över Mike Ford. Den är bra, fast jag tror att teatern antagligen var drivkraften bakom Mikes verk, mer än den Amerikanska drömmen. Och att alla kvickheter inte bara kom av sig självt -- de var alltid svar på något, utan spår av ”här är en jag förberedde tidigare” med dem. Det var kul att se 110 Stories omnämnas som en betydelsefull dikt.

(Här några DDB-foton på Mike.) (Ja, det där var hans ögonbryn.)

Nu lyssnar jag på Gothic Archies Tragic Treasury, med tillfälliga avbrott med Nouvelle Vague (en present jag fick i Washington, och en CD, insåg jag när jag satte på den, som jag redan hört ett par spår från och tyckte om.)

(Längst ner i artikeln i Guardin finns det två låtar med Gothic Archies --
http://arts.guardian.co.uk/filmandmusic/story/0,,1872149,00.html)

...

Morgondagens tillställning på Codys ska bli kul -- en lång uppläsning och en rätt så lång frågestund. Förutom att allt blir från Fragile Things har jag inte bestämt vad jag ska läsa än, som om ni har önskemål, skicka in dem via FAQ:n…

(Jag tänker inte läsa introduktionen, fast man kan höra de första 5 minuterna av den från ljudboken här.)

Röda mockaskor

2006-10-16T14:08:00.000+02:00

Lördag 30 september, 2006

Röda mockaskor
Postad av Neil 10:55

Gårdagen försvann i en slags suddighet med jetlag och påföljande sömnbrist, och vid ett tillfälle insåg jag att jag var, vagt överraskad över att vara där, vid en talarstol inför 600 personer och läste hela “Study In Emerald” fråN FRAGILE THINGS. Sedan signerade jag fram till midnatt. (Det enda ovanliga jag minns att jag signerade igår var en dams röda mockasko.) Nu är jag på flygplatsen i DC, på väg att korsa kontintenten.

Den första officiella recensionen av Fragile Things har dykt upp i Washington Post -- Den är skriven av författaren Graham Joyce (och jag har ett fint kort på Graham som jag tog på Graham på Fantasycon som jag vill lägga upp här när jag får ut det ur kameran).

Hoppsan. Nu måste vi gå ombord. Jag måste sticka.

New York New York um

2006-10-16T14:00:00.000+02:00

Fredag 29 september, 2006

New York New York um
postad av Neil 05:53

Jag är uppe och är vaken och ska stappla ut från hotellet och åka till flygplatsen när jag plötsligt undrar varför jag inte tar tåget till Washington, eftersom jag kunde sova på tåget istället för att få mer av flygplats-helvetet, men det är inte vår sak att fråga varför, vi blinkar bara oförstående mot dagsljuset och gör det som står i schemat.

De 500 platserna var fyllda igår och folk fick stå upp. John Hodgman var en fantastisk ceremonimästare och lustig intervjuare, och trots att vi begränsade det till Fragile Things plus en sak per person kom jag inte därifrån före midnatt, vilket enligt engelsk tid, som jag fortfarande går efter, var fem på morgonen.

Holly kom upp från Bryn Mawr för att hålla mig sällskap. En gång skickade hon en lapp och bad mig att dricka min kopp te bredvid mig som jag hade glömt. Det gjorde jag. Nu var den kall. Hon gick åtta kvarter för att hitta en Starbucks som var öppen, och hämtade en ny kopp te till mig. Min familj är bäst.

Signerade drygt 500 ex av FRAGILE THINGS, två lådor ANANSI BOYS I pocket och åtskilliga andra saker (böcker, ser, ett par bröst [kvinnliga] och en kapsyl [bara initialerna].

Okej. Flygplatsen väntar.

Sen blir det Washington. Politics and Prose (som precis har lagt uttdetta från ifjol) och glöm inte, om ni tänker komma, att de har bytt till ett större ställe..

...

PS – en recension av FRAGILE THINGS

John M. Ford

2006-10-16T13:47:00.000+02:00

John M. Ford
postad av Neil 08:44

Jag fick ett email från min vän Mike Ford -- författaren John M. Ford -- för ett par dagar sedan.

Email från Mike var alltid något underbart. Det här hette På tal om att avsluta saker och gick så här...

...en del av det literoida skräpet från Making Light. Anledningen till att jag skickade den första är nog uppenbart. De andra, vete tusan om jag vet.

1. Och det tilldrog sig efter en lång paus då dynga skottades, och varelserna som åt av från fiskarna i havet avreste för att göra samma sak för första gången på en månad, och de strömmade ut ur båten, och luktade på luften som inte luktade.

2. Varpå de mäktiga ödlorna, de som inte redan hade flåtts för att skapa bagage och stoppning, och som tidigt under resans gång hade ätit upp alla de läskiga Precambrianska sakerna, framträdde för att hitta platser planerade för utrotning.

3. Och Noah såg ut över världen, som var vidsträckt och tom och fuktig, och tänkte, tja, det är bäst att ta tag i det. Gott att världen är Tigris och Eufrates och landet däremellan och intet mer, annars skulle jag bli en utsliten patriark.

4. Och han betraktade sin fru, som hastigt gick därifrån för att samla in ett eller annat.

5. Och han betraktade sina döttrar, och upp mot himlen, och den blev inte mörk.

6. Okej, sade han, och till jungfruarna, Yoo Hoo.

7. Och när han närmade sig dem, kom där en slungad sten, som träffade honom i huvudet, och han såg upp igen, förundrad.

8. Och det kom en röst från bakom honom, som sade, ”Ursäkta, vän. Jag såg mig inte för. Namnet är Deukalion. Detta är väl marinan?”

9. Noah tittade mot rösten, och såg en annan båt, och den var stor, och hade ett promenaddäck och ett klinkbyggt skrov.

10. Och Noas själ var orolig.

11. Men innan han kunde ropa till Herren något om dåliga skämt, kom en annan röst och vände sig om och såg en ringa folkmassa.

12. Och de hade inga skägg, och bar sin avkomma på sina ryggar, och hade sina varor på saker i trä som de drog efter sig.

13. En av dem höjde sin hand och sa, ”Hej. Jösses, det var en i sanning lång landbrygga.

14. Och som om det inte var tillräckligt med underligheter, steg en stor best, som om det var en kvarleva, och sade, ”Har ni sett min mamma?”

15. Men en annan man, med mäktiga muskler och allt sådant, kom upp från ännu ett håll, och slet av bestens arm och slog honom medvetslös med den. Och krigaren sa att hans namn var Bee-Wulf, vilket kan översättas med Lupus och Vildhonung.

16. Och Noah gick till sina soner, Ham, Spam och Jay-Z, och han slet sönder deras klädnad, för hans egen var det enda varma på båten.

II Crossovers, 1:1-16

Denna, tja, är antagligen självförklarande i ljuset av den senaste tidens Litterära Händelser.

"Så, Poirot, den här gossen Betjeman är nån slags poet?”
”Ja, ’Astings. Till en viss del”
“Bra att det bara finns ett par misstänkta i det här fallet, då.”
”’Astings, för en man som tillbringar sin fritid med världens främste detektiv, är ditt mystiska sinne för evigt fast i vad man kallar neutral växel. Det är precis därför att det bara fanns två framstående levnadstecknare av Betjeman vid tiden för vår affaire d'acronyme som mysteriet är så fascinerande. Tänk om detta uppenbara döljer något som icke är uppenbart inom sin -- glöm det. Tänk om det var något inte inom -- vad kallade karl’n det för?”
”Stinkande träsk.”
“Ja, tänk om han inte levde upp till kärrets standard. Tänk om det i själva verket var Michael Moorcock?”
”Uh, jag vet inte--”
”Din antagare är sönder, ’Astings. Gnugga dina två små grå celler mot varandra i deras närande blandning av gin och IPA. Kan det inte ha varit John Clute?”
”Var inte han med i den där filmen med Jane Fonda?”
”Vissa dagar önskar jag bara att du spelades av Donald Sutherland.”
“Tja, om någon hade kunnat skriva det, då skulle jag ha kunnat göra det.”
”’Astings, jag har sett dig googla efter ’peosi’ och varit nöjd med resultatet. I min lista över misstänkta står du mellan le Voldemort och la V. C. Andrews."
”Jag må säga, åtminstone en av dem är döda.”
”Jag ’oppas bara kunna sälja mycket när jag är död. Voici, denna webbens stock. Kan inte denna litterära rudite-crudite ha skapats av det ondskefulla geniet Langford? Eller hans onda men mycket kortare och om möjligt smalare amerikanske tids-tvilling?”
”Jag är rädd för att du rör dig i Doctor Who-landet nu, Poirot. Och hursomhelst, var inte det amerikanska urverksodjurets onde tvilling den där snubben Mike Harrison?”
“Du ‘ar ‘olda ‘alanger, ‘Astings. Och du blir aldrig mer inbjuden till ett möte på Första Torsdagen.”

Och den här kan jag (artigt) ge Jo Walton skulden för, som sade något om att BBC använde en av mina dikter bland deras uppläsningar av 9/11-dikter. Jag skickade in denna som ett prov.

Hail, thou Bridge on the northerly Forth!
Twixt Queensferry South and Queensferry North
Bearing high traffic loads on an over-Firth courth.
And after the Tay, which was quite blown away
On a terrible, horrible, rather wet day
And the train out of Scotland was dunked in the bay
Still the builders did say, in their style gravely gay,
That double cantilevering pointed the way.
And so no further locals should fall in the drink,
They brought iron and steel and the oxide of zinc;
And thanks to the girder, the bolt, and the pin
Since the day it was built, it has not fallen in.

…men du vet, man inte riktigt parodiera den stackars mannen, på samma sätt som försök att simulera Riktigt Dålig Smörja av bra författare aldrig får till det.

Och jag nämnde att jag funderade på att göra en Novell när jag var klar med att skriva in den långa handskrivna Romanen. Just då, påminde Graham Sleight och Frah Mendehlson mig om att jag hade lovade dem just en sådan utgjutelse till Foundation #100. (Jag hade inte glömt detta, men trodde att jag sedan länge hade missat deras deadline.) Det är, som man kan vänta sig, ett underdånande gott sällskap -- Nalo, Margo Lanagan, Eileen Gunn, Andy Duncan, och så vidare.

Ja, rättstavare, ”underdånande” är ett ord. Det är det nu i alla fall.

Så det är bäst att jag Får Gjort Lite Saker.
Allt gott,
m.

Jag hade inte svarat, trots att jag hade tänkt göra det, och Mike verkade aldrig bry som om om jag gjorde det eller inte.

Och nu ska jag aldrig göra det, för jag fick just veta att Mike gick bort i morse. Och jag saknar redan min vän...

Coolheter

2006-09-26T13:39:00.000+02:00

Söndag 24 september, 2006

Coolheter
postad av Neil 20:12

De bästa stunderna idag var Clive Barkers improviserade tal som hedersgäst på Fantasycon, där han förklarade krig mot tanken att Fantasy var en genre, och det ganska förvånansvärda en halvtimme senare när jag till slut att insåg att mitt namn lästes upp eftersom ANANSI BOYS precis hade vunnit August Derleth Award för bästa roman. Jag har aldrig vunnit ett brittiskt fantasypris tidigare, och blev helförtjust och häpen.

(Redigerat för att lägga till, här är den kompletta listan --http://www.fantasycon.org.uk/blog/?p=21)

Okej. Nu sängen. Uppläsning och frågestund och signering i morgon.

från fantasycon

2006-09-26T13:29:00.000+02:00

från fantasycon
postad av Neil 05:28

Jag är, utan inbördes ordning, på Fantasycon och fortfarande vid liv.

Jag har signerat massor av förhandsex av FRAGILE THINGS åt folk, suttit med på flera paneler, pratat med massor av folk, fått några nya vänner, träffat med många många gamla vänner (varav några uppenbarligen har gjort den där amatörmässigt dramatiska saken att låta deras hår bli vitt för att indikera tidens gång) (och en hastig blick i spegeln antyder att jag har börjat göra samma sak).

Jag ligger långt efter med alla FAQs, men jag har lagt märke till att folk har börjat fråga om hur de får signerade böcker, eller om de kan skicka en kär persons bok som jag ska signera. Det säkraste sättet för att få signerade saker just nu är att kontakta några av bokhandlarna där jag ska signera de kommande tio dagarna. DreamHaven som också har hemsidan www.neilgaiman.net) har störst erfarenhet av detta, men vilken som helst av bokhandlarna på den engelska eller amerikanska delen av turnén borde kunna ta kreditkorts-beställningar på personliga ex och skicka ut dem.

Hej Neil,
Jag hoppas att presentationerna i England går bra den kommande helgen jag funderade på att gå måndag 25:e i London, men jag är helt pank efter att ha lagt mina sista pund på Alan Moores Watchmen (hans första verk jag köper och förhoppningsvis inte det sista beroende på hur detta går). Jag vill fråga om du har någon stor rivalitet med andra författare som Alan Moore, vare sig det handlar om lekfull eller bitter rivalitet? Och med vem om du inte har något emot att berätta det?
Tack och lycka till.
Steve
Southend

Jag känner mig helt plötsligt väldigt tråkigt. Nej, jag tror tyvärr inte det. De flesta av de jag möjligtvis kunde ha en rivalitet med (Grant Morrison? Clive Barker? Alan Moore?) är goda vänner och har varit det i tjugo år eller mer, men helt ärligt kan jag inte komma på några bittra rivaliteter -- eller ens lekfulla -- inom några av de litterära områden jag jobbat inom, vare sig det är serier eller SF eller Fantasy. Författare tenderar att vara hjälpsamma mot varandra och göra varandras liv enklare. Inte alltid, men oftast.

Snälla Neil, bli vår hjälte. HJÄLP ATT RÄDDA THE HOUSE OF CLOCKS FRÅN SIG SJÄLV!
Jag kände mig lite nostalgisk och gick ner på Meat Street häromdagen och längtade efter att gå in på House of Clocks och ett hägrande äventyr. Jag blev förskräckt när jag såg att HOC hade tagits över av agressiva spam-pirater. Jag meddelade webadminstratören och fick höra att hon skulle bli väldigt glad om någon, vem som helst, kunde skicka henne information och/eller instruktioner om hur man filtrerar gästboksinläggen utan kostnader, för att förindra fler nedriga intrång och myterier. Om du, med din övermänskliga assistent, eller om några av dina engagerade läsare känner till någon sådan programvara för gästbäcker och har lust att rädda denna nationella skatten, kan du/hon/de bege sig till House of Clocks gästbok och emaila arkivarie-länken (webadministratören) med nyckeln till räddning och botemedlet mot den övervälmande spammen? Alla vet att Meat Street är en sjaskig, läskig plats, men med alla vagabonder som strömmar ut från HOC har det blivit fullkomligt obeboeligt. Snälla hjälp oss att sprida ryktet och du blir än en gång hyllad med rumlande av okroppsliga varelser.

Välsigne dig mitt barn,
Saint Marie of the Declining Order
The Shabby Abbey, Chicago, Illinois

Och jag smet över till http://www.preserveusfromthehouseofclocks.com där jag fick vet att, ja, gästboken, som brukade vara fylld med magiska berättelser, nu tråkigt nog är belamrad av hundratals spaminlägg. Kan någon hjälpa Joanna?

Hej Neil,

Du har tidigare skrivit, att för din del, finns det egentligen inga heliga Regler för Författande, som aldrig får brytas.

Trots det vill jag fråga vad du anser om det ofta upprepade rådet till författare att de borde, som en generell regel, att “visa, inte avslöja”.

Tycker du att det är ett bra råd? Eller tycker du att en författare borde kunna visa eller avslöja hur mycket de vill?

Är detta något du tänker på när du granskar tidiga utkast till dina egna böcker?

Tack.

Det beror på vad man skriver och vilken effekt man vill ha på läsaren. ”Visa, avslöja inte” är en användbar tumregel, men massor av bra böcker och berättelser avslöjare (Borges, till exempel, gör nästan inget annat, och därför älskar vi honom, och det gör historieberättare också.

Det var en gång en prinsessa som, fast hon var kanske en aning trögfattad och extremt lättretad, var väldigt vacker…

tar dig ofta längre än en sida där man ser hennes häftiga humör och får veta om henne skönhet (fast, om de har något att göra med berättelsen, får man göra det ändå).

Det handlar om vad som är bäst för berättelsen. Visa det du behöver visa, berätta det du behöver berätta. Det är din historia.

Så, jag gick till http://www.wheresneil.com/ och jag hittade dig på min ruta på mitt femte försök. Hade jag bara en otrolig tur, eller finns det flera vinnande rutor? Eller vet du? Du kanske inte har någon aning. Men, om du gör det, är jag nyfiken :)

~ Robin

Jag tror att det bara är en. (Jag har inte hittat den än, fast jag har hittat massor av små inlägg som folk har gjort i andra rutor, och jag tror att om vi någonsin gör något liknande detta igen, borde man kunna lägga upp ett kort på sig själv i rutan...)

röstigenkänningssystem och annat

2006-09-26T11:55:00.000+02:00

Fredag 22 september, 2006

röstigenkänningssystem och annat
postad av Neil 04:27

Åker om ett par minuter till Fantasycon i Nottingham, efter ett par underbara dagar i Peak District med Colin och Susanna. Det var inte meningen att jag skulle jobba när jag var här, men jag gjorde en liten bit av Eternals, och igår på Nick Powells begäran skrev jag några nya sångtexter till öppningslåten av scenuppsättningen av Wolves in the Walls. (Hemsidor här och mer specifikt på http://www.improbable.co.uk/wolves/.) Den framförs på:

Platform at the Bridge, Glasgow
13th - 14th October

Northern Stage, Newcastle
17th - 21st October

West Yorkshire Playhouse, Leeds
25th October - 4th November

Liverpool Playhouse
7th -11th November

Malvern Theatres
15th - 18th November

Oxford Playhouse
21st - 25th November

Jag hörde nu att den ska åka till USA tidigt år 2008. Lite besviken att USA-turnén än så länge bara ser ut som östkusten och Chicago, och hoppas att den ska resa runt lite mer, åtminstone till San Francisco.

En tidig recension av Fragile Things finns här.

Vi ska försöka att åka inom tio minuter, fast en väldigt frustrerad Susanna försöker betala sin tv-licens på telefon, eller snarare övertyga den om att hon redan har en telefon, men hon har att göra med ett röstigenkänningssystem i andra änden som inte känner av att hennes verkligen är en röst, medan hon och Colin försöker ordna en upphämtning av 500 signerade kopior av Ladies of Grace Adieu med skyddskassett. (Vilka bara finns till salu på http://www.jonathanstrange.com/. Eller kommer att finnas, när de är hämtade och borttransporterade. Och Susanne ska inte göra någon signeringsturné, så om ni vill ha ett signerat ex, med fina illustrationer av Charles Vess, är det här er bästa chans.)

Här är jag

2006-09-22T11:13:00.000+02:00

Onsdag 20 september, 2006

Här är jag
postad av Neil 16:24

Om ni undrade. Jag har försvunnit ett par dagar innan Fantasycon börjar. Jag bor hos Colin Greenland (som är mycket mindre imponerad än jag att jag har känt honom i 23 år nu) och Susanna Clarke (som jag mig en vacker, Charles Vess-illustrerad, förhandskopia av THE LADIES OF GRACE ADIEU), och de har tagit med mig på många väldigt trevliga långa promenader av den sorten som brukar sluta med en stor middag på en mysig pub, och därmed får jag tillbaka alla de kalorier jag brände på promenaden och lite till på köpet.

Under tiden, jag lovade Headline, som redan gör den roliga hemsidan http://www.neilgaiman.co.uk att jag skulle nämna här att de har en ny hemsida med en slags tävling för FRAGILE THINGS.

Den finns på http://www.wheresneil.com/ och man kan ta en plats i anspråk där och vinna ett pris.

Och jag tror att detta kom först upp ur hatten med information om Mastermind på Youtube…

Tjena, mister G.

Klippen från The Sandman på Mastermind finns på YouTube:

http://hillhousepublishers.com/hh-break01.htm

Masterminds

2006-09-19T16:57:00.000+02:00

Måndag 18 september 2006

Masterminds
postad av Neil 17:38

Hallå Neil,

Du vet säkert detta redan när du läser mitt brev, men skit samma.

Mastermind ikväll (som vi flippade över till halvvägs genom programmet) bjöd på en helt underbar tävlande vars specialämne var Sandman. När han förhördes av John Humphreys, “så graphic novels, det är väl egentligen bara tecknade serier?”, använde han undeerbara ord som “meta-kontextuell” och var på det hela taget lustig och glad åt att vara en serienörd. Det gav hela subkulturen ett gott anseende.

Om du kan hitta en repris, kan jag verkligen rekommendera att du tar dig en titt.

Claire

PS Med risk att förstöra hela budskapet genom att låta som en hemsk fan-flicka, jag älskade din inläsning av Coraline… Snälla, spela in fler ljudböcker!

Tja, i år har jag spelat in ljudböckerna Stardust och Fragile Things för Morrow (Stardust kom ut för ett par veckor sedan, Fragile Things -- med, misstänker jag, några väldigt knepiga accenter i några berättelser från berättarens sida, fast jag har faktiskt inte hört den -- borde komma ut om ett par veckor. Jag tror att båda ges ut via Headline i Storbritannien...)

Den allra bästa inspelningen av någon av mina böcker är givetvis Lenny Henrys inläsning av ANANSI BOYS.

Klippet från Mastermind finns inte på Youtube än, men detta gör det --http://www.youtube.com/watch?v=X6Z8J2vPexQ -- och jag hoppas att det förklarar för världen vad för slags program Mastermind är. Det är lustigt också...

Neil,
Bara utifall att du inte har sett det, har jag gjort en kolumn om “Startdust”-panelen på årets konvent i San Diego. ”Comics in Context”#144: "Stardust Memories"
(http://www.quickstopentertainment.com/?p=1275) på min nya plats på Kevin Smith's Quick Stop Entertainment.--Peter Sanderson

Det hade jag inte, men nu så.

Neil

Jag har precis läst ditt inlägg om visningen av Pan's Labyrinth och din dotters svårigheter med undertexterna. Jag måste säga att det är mycket lustigt. Där jag bor textas i stort sett alla utländska filmer (bara barnfilmer kan ha en dubbad version) och trots att jag förstår engelska ganska bra är det svårt att titta bort från undertexterna, även när mitt modersmål textas verkar det som om mina ögon dras mot nederdelen av en skärm av en oemotståndlig kraft. Jag skulle aldrig betala för att se en dubbad version av en film, det känns fel att ta bort en så väsentlig del av en film bara för att någon är för lat för att läsa undertexterna.
Eftersom du jobbade med att dubba Princess Mononke, vad har du för uppfattning om detta?

Inte mycket alls, faktiskt. Jag har sett dåligt textade filmer som var mycket värre att se än vältextade filmer, och dåligt dubbade filmer som fick mig att be om undertexter. Det som gjorde Pan’s Labyrinth så bra, tror jag, var att Guillermo (som skrev manuset) också skrev undertexterna. (I självförsvar, eftersom han tyckte att han senaste spanska film var väldigt dåligt textad.)

Förutom det har jag inte mycket till åsikter --- fast jag har aldrig förstått ståndpunkten att bara den ursprunliga versionen av en tecknad serie är äkta. Jag antar att det måhända är möjligt att alla icke-engelskatalande som inte fick se Snurre Sprätt med Mel Blanc och Arthur Q. Bryan, eller såg Kalle Anka med en röst som inte var Clarence Nash, såg så totalt undermåliga versioner av serierna att de antingen borde ha tittat på textade versioner eller ha lärt sig engelska. Men om det hade hänt hade varken Snurre eller Kalle uppnått den popularitet som de fick över världen. Och massor av röstskådisar runt världen hade haft det mycket tråkigare…

Okej. Jag ska sätta mig på ett plan om ett par minuter. Vet inte hur jag ska ta mig ut på internet de kommande 5 dagarna.

Om ni är i Storbritannien, försöka att komma på Blackwells tillställning nästa måndag kväll*, och sen bär det av till New York, Washington DC, Bay Area och Minneapolis.

...
*
Blackwell presenterar: En kväll med Neil Gaiman

Måndag 25 september, 19:00
Logan Hall
Institue of Education
20 Bedford Way
WC1H 0AL

Biljetterna kostar £7, £5 med rabatt, och finns tillgängliga på vår bokningstelefon +44 845 456 9876 (Mån-Fre, 9.30 - 18.00), eller i butiken på Blackwell, 100 Charing Cross Road, London, WC2H 0JG (så fort vi får in dem).

Om någon har frågor eller vill få våra mail om tillställningar, maila till events.london@blackwell.co.uk. Om någon vill boka en signerad bok eller få mail om Signerade Förstautgåvor, maila Marcus.Gipps@blackwell.co.uk.

Bio på söndag morgon

2006-09-19T16:00:00.000+02:00

Bio på söndag morgon
Postad av Neil 08:58

Guillermo del Toro ville att jag skulle se hans film Pan's Labyrinth (http://www.panslabyrinth.com/), och ordnade en visning på söndag morgon på den lokala bion. Så igår morse upptäckte jag att,

a) den lokala bion är också en kyrka på söndagmorgnar. Vem hade anat det?

b) att Pan's Labyrinth är en förvånansvärd film. Det är obevekligen en vuxenfilm, med ett barn och hennes saga infälld i den som en kontrast och ett eko. I början av filmen tror man att det är Ofelias film, och gradvis inser man att den vuxna berättelsen inte är bakgrunden utan också själva berättelsen, och de rör sig sida vid sida.

c) Trots ett underbart bildspråk (åh faunen! och åh saken vid bordet!) och magiska sagosaker, förtjänar den sin höga åldersgräns (Rated R) för sina delar av extremt och blodigt våld från spanska inbördeskriget. Jag tog med alla mina vuxna barn och några av deras vänner på visningen, där Maddy (12) var yngst, och det var flera delar hon föredrog att se med stängda ögon.

d) Den har undertexter. Man tänker inte på det förrän efter ett tag, mestadels eftersom undertexterna är så välskrivna. Men när Maddy var tvungen att titta bort insåg hon också att hon inte visste vad som sas, så jag fick läsa undertexterna för henne, tacksam över att vi var ensamma i biografen.

Jag är väldigt glad att vi såg den, och än gladare att Guillermo gjorde den. Det känns som om den breddar fantasyns vokabulär på vita duken. Och det gjorde mig glad hur den interfolierade det fantastiska och det vardagliga utan att priviligiera någon av de båda.

Charles L. Grant

2006-09-19T15:45:00.000+02:00

Lördag 16 september, 2006

Charles L. Grant
postad av Neil 23:11

Jag fick precis ett e-mail från Doug Winter som berättade att Charles L. Grant -- Charlie Grant -- hade gått bort.

Han sa,

Charlie Grant dog hemma igår kväll av en hjärtattack. Det gick väldigt snabbt, vid elvatiden på kvällen. Han hade tittat på en baseballmatch på tv med Kathy och hans bror, Jack. Kathy och Jack gick till köket för att hämta mat och när de återvände ett par minuter senare var han borta.

För tio dagar sedan, kunde Charles, äntligen, åka hem igen. Det var vad han hoppades på -- att dö hemma och inte på sjukhuset. Särskilt efter allt han hade gått igenom, var slutet barmhärtigt, och vad han önskade.

Det här är vem Charlie Grant var: http://www.ihgonline.org/grant.html.

Sist jag träffade honom var han grå (hår, hud och skägg) och utmärglad och sjuk. Nu är han död och jag minns honom som när jag lärde känna honom, jag träffade honom på ett Fantasycon i England runt 1984, smart och lustig och klipsk, med ett mörkt skägg och mörkt hår och mörka ögon, och jag hade stor respekt för honom eftersom hade skrivit någon av de mest stämingsmättade skräcknovellerna jag någonsin hade läst och han hade ett Nebula-pris och han hade skrivit böcker och hade pseudonymer och allt annat.

Och nu grubblar jag bara över Tiden, och vad den ger oss, och vad den tar.

Dags att avsluta lite saker…

2006-09-19T15:26:00.000+02:00

Fredag 15 september 2006

Dags att avsluta lite saker…
postad av Neil 18:29

Satt uppe alldeles för sent igår och försökte komma på varför den nya versionen av Itunes och Quicktime inte tungerar på en av datorerna. Itunes fungerar fint på alla andra datorer i huset, PC och Mac, men om jag försöker öppna det på min lilla Panasonic händer ingenting, sen berättar det att det måste skicka en kraschrapport. Efter att ha gjort allt som rekommenderas på Apples olika sidor med rekommendationer (avinstallera det, Windows Install Clean Up det, radera dolda mappar i massor, använd msconfig för att förhindra att något annat startas etc) utan framgång, har jag officiellt gett upp och får väl se om jag en gammal version av iTunes liggande någonstans och kan installera den på min Panasonic. Suck.

Okej. Det är dags att avsluta massor av saker, så utan vidare...J

ag har känt John Coulthart i ungefär 20 år, och har uppskattat det han gör, men det här gjorde mig förbluffad med sin elegans. The ultimate Tarot -- http://www.johncoulthart.com/pantechnicon/tarot.html

Däremot, jag har bara känt Stephin Merritt i ungefär åtta år och Lemony Snicket (som är en menssch) i ungefär fem. Jag har gillat Gothic Archies sedan HELLO CD OF THE MONTH Gothic Archies CD kom in genom min dörr ’96. Jag var ett tillräckligt stort fan för att när folket från HELLO CD OF THE MONTH ringde och sa att de hade slutat göra CD:s och fortfarande hade kvar pengar från mig och frågade vad jag skulle vilja göra med dem, fick jag dem att skicka överskottet i Gothic Archies-skivor, som jag gav till vänner och bekanta.

Mer nyligen har The Gothic Archies blivit namnet Stephin Merritt använder för att göra låtar av Lemony Snicket (och gjorde även låtarna på spoken word-CD:n CORALINE jag gjorde för några år sedan) och Guardian har en förtjusande intervju -- ett http://www.crosswalk.com/family/home_school/1261413.html

Jag svarade på tio frågor i Policits and Prose i Washington DC... (Jag ska läsa och signera där fredag 29 september kl. 19:00) http://www.politics-prose.com/gaiman.htm

(För övrigt, när jag sa ”Jag älskar att samarbeta. Och jag älskar att ha kontrollen också. Så länge jag får båda är jag nöjd.” Menade jag att gillade variationen, att variera mellan att samarbeta och att göra egna saker, och jag menade inte att jag bara gillar att samarbeta när jag har kontrollen, vilket det framstår som nu.)

Jag hinner inte läsa mycket nuförtiden, och det krävs mycket för att jag ska bli imponerad, men Heart Shaped Box av Joe Hill var helt fantastisk, och jag gav den precis en baksidestext. Bilder på det engelska omslaget finns på http://www.joehillfiction.com/

Har jag redan lagt upp den här essän och videon av Hungry Lucy för deras låt “We Won’t Go” från Where's Wossname When You Need Him? Ursäkta om jag gjorde det, men jag tror att jag glömde det...
http://www.hungrylucy.com/WeWontGo/index.html

Om du är den sortens person som sitter vaken på nätterna och undrar hur Peter Straubs tatueringar ser ut, då kan du äntligen andas ut. Läs detta och få reda på mer och förundras. http://www.thedailypage.com/daily/node/2213

Någon som påmindes om Sandman 1, var snäll och skickade den här länken till en artikel i Guardian om att få tillbaka folk från ett vegeterande tillstånd med hjälp av en sömntablett --http://www.guardian.co.uk/medicine/story/0,,1870279,00.html

Och den här artikeln lägger jag upp utan kommentarer, för det finns inget jag kan tillägga...
http://www.guardian.co.uk/crime/article/0,,1869992,00.html

En lång intervju med Yoshitaka Amano -- http://www.magnetic-rose.net/74x/?p=51

Och 200 skolbarn från allmänna skolor i New York som sjunger Tori Amos
http://www.youtube.com/watch?v=2otI1e3JLN0.

...

Neil,

Ingen fråga, mnen en kommentarer: Jag bodde i Bend till för ett par månader sedan och jag tycker att det är toppen att du länkade till Bends Shire-bygge.

Jag önskar att att fler byggare kunde lägga lika mycket tid på att planera sina tomtområden som folket bakom Shire uppenbarligen har gjort.

De verkar ha stött på fördröjningar i arbetet med att komma igång med projektet. Jag vet inte vad det beror på, men det ligger inte i den mest åtråvärda delen av Bend och husen är helt klart dyrare än vad de flesta har råd med -- inte för att priset verkar spela stor roll i Bend.

Hela prylen kanske är lite skruvad med Bilbos hus och teatersalongen, men materialen och designinslagen som byggarna använder är ganska framsynta.

Du kanske skulle följa deras exempel och delta i designen av en planerad urbanisering baserad på fantasivärlden från någon av dina romaner… Jag skulle vilja bo där. :-)

Ett projekt baserat på Neverwhere vore nog roligast för utvecklarna. De skulle behöva komma på hur folk kan bo i kloakerna och på hustaken utan att bryta mot planeringskoder och ändå ha två bilgarage.

Men å andra sidan kunde en byggnadsdesign baserad på The Dreaming bli ganska speciell. Husen skulle bli tvungna att utformas på ett sätt att dörren till varje rum aldrig är där man gick ut från den…

...

Och till sist, på Green Man Press Blog, avtäcker Charles Vess den nya omslagsmålningen till det kommande stora omslaget till DC Comics inbundna STARDUST.

Från den avdelning där den fine mr Tolkien vänder sig i sin grav

2006-09-15T16:37:00.000+02:00

Torsdag 14 september, 2006

Från den avdelning där den fine mr Tolkien vänder sig i sin grav
postad av Neil 14:59

Dagens fråga till er är,

Blir den tillgjorda och mardrömslika hemskheten med detta upphävd av det faktum att det i själva verket kan vara ett trevligare ställe att bo än de flesta nya amerikanska bostadsområden?

....

Det här kom precis från DreamHaven…

Torsdag, 5 oktober, 19:00

EN KVÄLL MED NEIL GAIMAN
Riverview Theater
3800 42nd Avenue South, Minneapolis
Presenterad av DreamHaven Books

Inträdet är $5.00 per person, där hela vinsten går till Comic Book Legal Defense Fund. Teatern öppnar 18:00. (Inget förköp.)

Böcker kommer att finnas till försäljning. (Tänk på att betala kontakt - det går mycket fortare!)

Vi kommer att ha signerade ex av många av Neils böcker så ni kan undvika autografkön. Vill du ha ett personligt ex utan att stå i kön? Förbeställ boken/böckerna du vill ha på www.neilgaiman.net - du kan få dem hemskickade eller hämta dem på DreamHaven med början 7 oktober.

Neil läser i ungefär 90 minuter och svarar sedan på publikens frågor. Efter det hoppas vi kunna visa MirrorMask (inte bekräftat än) i salongen, medan Neil skriver autografer i lobbyn.

Signeringen är begränsad till två artiklar inköpta på tillställningen och en artikel utifrån. (Om uppslutningen blir oväntat stor kommer detta att reduceras.) Ni får er biljett till autografkön när ni gör era köp på tillställningen. Vill ni inte köpa något? Ni kan ändå få en biljett till autografkön vid bordet där böckerna säljs.

Riverview Theater har bekväma säten med höga ryggstöd för över 700 personer. Och deras försäljning kommer att vara öppen -- de serverar goda popcorn (med riktigt smör) såväl som en mängd andra filmsnacks. Och te!

DreamHaven Books
912 W Lake St
Minneapolis MN 55408 USA
Kontakt: Elizabeth LaVelle
Tel 612-823-6161
www.dreamhavenbooks.com

Var jag är och små förlag

2006-09-15T16:19:00.000+02:00

Var jag är och små förlag
postad av Neil 13:13

Neil: jag trodde att skulle medverka på ett konvent i England den här månaden, varför står det inte med på Where’s Neil? Ingen stalker vill bara veta var ditt vackra ansikte ska dyka upp. luv-Linda

Uh, tack. Det fanns med på WHERE’S NEIL-bloggen, en bit ner, men jag har precis skrivit in alla framträdanden från nu tills 22 oktober. Man kan läsa det på

http://www.neilgaiman.com/where/

Neil, tänkte att du kanske ville veta detta. Jag gick in i min lokala seriebutik idag på en spontan shoppingrunda och hörde mig i förbigående för om varför ”Lost Girls” fortfarande inte fanns utgive i Storbritannien (den skulle skickas ut för tre veckor sedan, och sedan förra veckan). Nu kommer den uppenbarligen inte att finns tillgänglig i Storbritannien över huvud taget, på grund av licensproblem med Peter Pan. Nåväl, jag antar att vi stackare på den här sidan Atlanten får utnyttja eBay. Om det inte finns något vi kan göra åt det - har du några tankar eller idéer om detta? Mili

Enligt Chris Staros, som ger ut Lost Girls,

Den första tryckningen av Lost Girls (10,000 exemplar) sålde helt slut på onsdag 31 augusti när den nådde affärerna. Så, det är därför den inte finns tillgänglig någonstans, den bara försvann (den nådde faktiskt plats 19 den dagen). Och restordrarna som fanns i systemet fredag den 1:a har redan sålt slut på den andra tryckningen (ytterligare 10,000 kopior), som når affärerna tidigt i oktober. Så nu har vi beställt en större, 3:e tryckning (20,000 kopior) som når affärerna runt jul/januari.

The Great Ormond Street Hospitals rätt så diskutabla anspråk på rollfigurerna i Storbritannien sträcker sig bara till årets slut, så jag skulle tro att från januari borde man kunna köpa boken i Storbritannien. (Under tiden kan man nog köpa dem billigare från Amazon.co än på eBay.)

Som privatkund kan man alltid beställa böcker direkt från USA -- och ni kanske borde beställa direkt från Top Shelf http://www.topshelfcomix.com/catalog.php?type=12&title=219 -- dyrare än Amazon, men ni hjälper till att stödja ett litet förlag...

Hej Neil;

Jag vet inte om du vet något om detta, men jag vet inte vem jag annars ska fråga.

Jag beställde Authors Preferred edition av Anansi Boys från Hill House för ett tag sedan, och har försökt få kontakt med dem för att få veta vad som hänt med den.

Ingen har svarat på någon av deras e-mailadresser och deras senaste nyhetsbrev kom i april -06.

Jag är orolig att de kanske har gått i konkurs eller något… Du råkar inte till att veta vad som händer?

Åh - som vanligt, jag älskar dina böcker…vi ses i London 25 september :)

Till slut hörde jag av Pete Schneider på Hill House och han är extremt skamsen och ursäktande -- jag tror att de mest inte ville gå ut med något innan de var säkra på att kunna leverera det datum de utlovade. Men uppenbarligen blir deras ANANSI BOYS illustrerad av och med teckningar av Dagmara Matuszak snart tryckt och nu får de hjälp med deras Neverwhere-bok (jag skickade dem en ganska övervälmande mängd med extra material till Neverwher till deras kompletterande bok, och jag tror att få till en bok av det visade sig vara lite för mycket för bara två personer.) Pete säger att ett nyhetsbrev ska skickas ut till prenumeranter och ska läggas upp på hemsidan Inom Kort. Vi får hålla tummarna.

Hej Neil,

Hoppas jag är först med att berätta detta, nästa måndag 20:00 på Mastermind på BBC2 är en av specialämnena

"The Sandman graphic novels of Neil Gaiman"

Allt gott
Paul i Bryssel

Hoppas att nån kan skicka en Youtube-länk när det har sänts. (Och jag hoppas att vem det nu är som har Sandman som specialämne vinner.)

Herregud du skulle ha sett oss

2006-09-14T16:42:00.000+02:00

Tisdag 12 september, 2006

Herregud du skulle ha sett oss
postad av Neil 00:42

Jag försvann från jordens yta ett par dagar och avslutade ett gäng ofullbordade saker. Den mest försenade var introduktionen för H.G. Wells till en Penguin Modern Classics-samling av hans SF-noveller, och den, tillsammans med ett par andra saker, är nu på den avklarade sidan av liggaren, och jag är så mycket gladare. Jag ska falla ner på jordens yta igen ikväll, men under tiden...

Det var länge sedan jag lovordade en CD här, men ROGUE’s GALLERY är helt underbar -- ett slags Johnny Depp-Gore Verbinski-projekt som skapades under inspelningen av Pirates of the Caribbean. En dubbel-CD från Hal Willner med havs-shantys…man kan läsa om den påhttp://billboard.com/bbcom/news/article_display.jsp?vnu_content_id=1002691275 och den är lysande. Mycket bättre än jag ens hoppats på när jag läste recensionen. (Köp den inte om ni är lättstötta, eftersom Loudon Wainwright III:s version av Good Ship Venus är snuskigare än någon jag stött på tidigare. Och det är inte som om det finns några anständiga version av den låten.) Jag gillar hur den kastar sig vilt mellan genrer. Det är ett folkalbum och ett rockalbum och ett punkalbum. Låtarna är, till största delen, fantastiska. Och alla låter som om de har kul. Till och med Lou Reed.

Stardust-nyheter…

2006-09-11T16:31:00.000+02:00

Lördag 9 september, 2006

Stardust-nyheter…
postad av Neil 19:43

Den dåliga nyheten är att Stardust tappat Noel Fielding på grund av sjukdom. Den goda nyheten är att Adam Buxton, som hoppade in som ersättare, faktiskt har en blogg, så för första gången kan ni få veta hur det är för en av skådespelarna.

(Spökena spelar just nu in sina delar framför en green screen. Jag har sett några bilder och det ser riktigt häftigt ut. Adam har en yxa i huvudet. David Walliams är kolgrillad. Mark Heap är förgiftad. Och Rupert Everett…tja, ni får se.)

Hursomhelst, Adam Buxtons rapport från STARDUST, tillsammans med en leksaksbaserad parodi på SNATCH finns på http://adam-buxton.co.uk/ad/2006/09/09/film-news/.

Kära ditt namn här

2006-09-11T16:22:00.001+02:00

Fredag 8 september, 2006

Kära ditt namn här
postad av Neil 11:37

The First Amendment Project-auktionen är nu igång.

Det hela började när jag skrev Anansi Boys, och behövde ett namn på ett kryssningsfartyg. Så jag gav bort rättigheterna att döpa skeppet på en auktion, till förmån för yttrandefriheten via CBLDF (på www.cbldf.org), och en auktion på eBay drog in över 3 000 dollar. En vecka senare fick jag ett brev från Michael Chabon som berättade att First Amendment Project verkligen behövde pengar för att verka.J

ag är ett stort fan av First Amendment, och yttrandefriheten. Det är utan tvekan det allra bästa med Amerika. Jag råkar anse att botemedlet för prat och idéer man inte gillar, inte är att stoppa det stötande pratet och straffa talaren, utan att svara på det och skapa ens eget tal. (Och man har alltid avstängningsplatsen och marknaden.)

Så jag ringde Michael Chabon och berättade om namnge-skeppet-auktionen och föreslog att om vi kunde uppbåda några författare och få dem att delta i en auktion för namnet på några rollpersoner kunde vi samla in pengar de behövde. Michael satte fart och kontaktade ett gäng författare och fick det hela i rullning, och planen fungerade (jag auktionerade ett namn på en gravsten i den kommande Graveyard Book, vilket gick till den underbart benämnda Miss Liberty Roach, bjudet å hennes vägnar av en förälder) och vi fick in över 150 000 dollar.

Nu har årets auktion börjat -- precis som ifjol så körs den i tre delar.

Om du någonsin har längtat efter att vara med i en bok, eller velat ge någon en present som är så unik som det kan bli, då har du chansen nu. Du kan bli en uppstoppad råtta i en bok av Carl Hiassen eller en person i serie av Chris Ware eller... tja, ta och titta på den kompletta listan själv:
http://cgi3.ebay.com/ws/eBayISAPI.dll?ViewUserPage&userid=auctioncause Vidarebefordra det, nämn det på din blogg. Berätta för dina vänner. Det är för en god sak...

Du har antagligen redan sett detta, men ett bra verktyg för att hitta icke-flytande toalettsaker:
http://www.wists.com/popgloss/carry-on

Det är lysande -- tack.

ok jag försökte bli säker på att du inte hade fått frågan tidigare men efter ett tag började mina ögon att bli suddiga, sååå, skulle du kunna tänka dig att samarbeta med Clive Barker på en film eller serie? Jag gillar serien Strange och tänker på hur mycket läskigare och underligare den skulle vara om ni två var inblandade.

Jag skulle gärna jobba med Clive, och vi har pratat om att göra något tillsammans då och då under de två senaste årtiondena. När det är sagt, SFX Magazine bad oss nyligen om en gemensam intervju och under den senaste månaden har vi försökt att koordinera våra scheman, och att hitta en halvtimme där vi båda är lediga har visat sig vara väldigt svårt, så att vi båda skulle få tid att göra något större vore otvivelaktigt ännu svårare. Du ska inte hoppas på för mycket.

...

I år blir det bara ett fåtal tillställningar kring FRAGILE THINGS i USA -- fjolårets turné med ANANSI BOYS så påfrestande att jag beslöt mig för att det var dags att på allvar skära ner på signeringsturnéer, möjligtvis för gott, och jag bestämde mig också att där det är möjligt för FRAGILE THINGS, att jag skulle läsa berättelser (det är det positiva med att ha en bok med 31 berättelser -- det är mycket att läsa högt) och prata, istället för att signera (och ha med böcker som redan är signerade. Det blir inte så på alla ställen, men på vissa av dem).

Några personer har kontaktat mig och är lite oroliga för uppläsningen/intervjun den 28 september i New York med Daily Shows korrespondent, Personal Computer, och författaren John Hodgman, eftersom de hört att rummet bara tar in runt 300 personer, och de ville veta om de skulle börja köa i gryningen.

Jag fick precis ett lugnande mail som berättar att salen på FIT tar in 750 personer, vilket är ungefär vad vi hade på senaste signeringen i New York. Om ni vill ha en bra plats kanske det är bra att komma tidigt, men det går nog bra hur som helst.

7:00 PM Thursday, September 28, 2006 – New York, NY

AN EVENING WITH NEIL GAIMAN

Hosted by John Hodgman
The Great Hall at FIT
Fashion Institute of Technology
227 West 27th Street
New York, NY 10001
212-217-7717

Contact for the event:
Carla Oliver Bowens
212-217-7717

Gamla blåöga är tillbaka

2006-09-11T14:21:00.000+02:00

Torsdag 7 september, 2006

Gamla blåöga är tillbaka
postad av Neil 14:05

Titta till vänster! Jag är precis tillbaka! Som folk gör i uppföljare! Det är en annons för FRAGILE THINGS som kommer ut om några dagar.

Till höger ser ni den senaste Månadens Kanin från Morbid Tendencies och Cat Grey. (Efter det första året sänkte vi kaninfrekvensen avsevärt så att de nu anländer med någon månads mellanrum och är alltid ett trevlig överraskning när de gör det. Det är är kanin-motsvarigheten till Eyeball Kid.

Hej Neil
Visste du att du ser ut som Disraeli?
Se här för bevis.
Dell Strum

Okej. Det där är läskigt.

Snabbt morgoninlägg med foto av butter katt

2006-09-11T14:13:00.000+02:00

Snabbt morgoninlägg med foto av butter katt
postad av Neil 09:58

Vaknade i morse från en extremt underlig dröm (varför tyckte inget att det var skumt att jag var på klostret?) och hittade de här väntande på mig...

Det här är egentligen ingen fråga. Jag är regelbundet på Brian Michael Bendis webboard. Gail Simone (författare till Birds of Prey på DC Comics) skrev detta idag: http://www.606studios.com/bendisboard/showthread.php?t=84580

Som du kan läsa i länken brann Lea Thompsons hus ner. Bendis Board ställer sig bakom Gail och Lea för att hjälpa och försöker sprida ryktet för att hjälpa Lea.

Vi inleder en auktion på eBay för att samla in lite pengar för att hjälpa henne. Detaljerna finns på:
http://www.606studios.com/bendisboard/showthread.php?t=84582

Så om du kan nämna det på din blogg skulle det vara till stor hjälp.

Tack!
Roberto Accinelli

och

Hej Neil,

Jag granskade min väns sida på Live Journal och stötte på ett inlägg av Lea Hernandez:
http://divalea.livejournal.com/
Huset brann och nästan allt förstördes av eld, vatten och rök--däribland de flesta av deras kära husdjur. Eftersom Lea jobbar med serier, undrade jag om du kunde tänka dig att posta detta för att låta folk veta. De behöver allt. Hon har lagt ut sin Paypal-adress för donationer, vilket är divalea@gmail.com

Tack på förhand
En beundrare sedan länge,
Cathy

Det är fruktansvärt. Jag lägger gärna upp det och uppmuntrar alla som läser detta att hjälpa till om de kan. Lea är en bra människa, och måste tillbaka till sitt ritbord. Just nu behöver hon nog antagligen ett ritbord också.

...

Jag gör -- motvilligt -- tummen ner till den smarta Nokia N80-telefonen jag köpte i Europa. Det finns mycket den gör väldigt bra, men inget gottgör egentligen sättet som den dunsar eller glider upp i fickor eller väskor, stänger av sitt låssystem, och ringer folk på egenhand, eller sättet den tar tag i och rycker ut skägg- och polisonghår när man sätter den mot ansiktet. Jag gillar insidan på den men höljet och designen lämnar mycket övrigt att önska.

...

Sagan om katten Fred går vidare. Han ser faktiskt väldigt frisk och lycklig ut just just, med de två sorters flytande medicin som måste sprutas ner i hans hals två gånger per dag. Nu när han faktiskt smälter (och än viktigare, eliminierar) mat har han fått tillbaka aptiten -- han har gått upp i vikt, hans päls är fin, han ser lyckligt ut, och börjar bli en mästare på att låtsas en tro att han har svalt medicinen innan han dreglar ut dem över hela ens skjorta.

Det här är ett kort på Fred strax innan han gick upp i vikt och blev gladare.

...

Många skriver för att berätta att det finns schampon och tandkrämer i fast form och att Lush (bland annat) tillverkar schampot, vilket jag visst. (Jag tror inte att jag uttryckte mig väl, när jag summerade ett förlorat inlägg.)

Poängen var att jag det jag skulle vilja ha är ett färdigmonterat kit med toalettsaker med allt jag normalt sett använder, i torr form, istället för att leta efter varje pryl var för sig. Jag gillar inte att kolla bagaget om jag inte måste, eftersom det sinkar allting och Northwest tappade bort den enda kostym jag någonsin har gillat -- det är särskilt fåning om jag bara ska åka någonstans i en dag eller så. Och ja, jag har börjat bygga en, och ska rapportera senare.

...

Och slutligen, igår anlände mina förhandsex av Morrows FRAGILE THINGS. De är jättefina -- idén att lägga en del av bilderna under det halvgenomskinliga omslaget var bra. Och, med sina halvgenomskinliga omslag, ser de själva ganska sköra ut. Jag hoppas att folk gillar dem. Jag ska försöka att lägga upp en bild här snart.

Terrorism och min tandkräm

2006-09-07T10:00:00.000+02:00

Tisdag 5 september, 2006

Terrorism och min tandkräm
postad av Neil 23:48

Jag har just läst hela TSAs lista över tillåtna och förbjudna saker.

Tandkräm går inte.
Hårgelé går inte.
”Topiska eller krämer mot klåda” går inte.
Läppbalsam går inte.
Schampo och balsam går inte.
Glidmedel…går bra.

Jag blinkar förvånat. Jag blir plötsligt osäker på om det verkligen betyder precis det jag är säker på att det betyder, så jag googlar ”glidmedel” och ja, det pratas om precis det jag tror att de pratar om. Upp till 120 ml glidmedel går bra... praktiskt taget den enda vätska man kan ta med sig på ett flygplan.

hm....

Jag börjar nog bli galen.

En kort stund tänkte jag faktiskt åka till ett apotek, köpa en tub på 120 ml med glidmedel, tömma den, tvätta ur den och fylla den med tandkräm.

Charles Vess nya blogg och andra historier

2006-09-07T09:57:00.000+02:00

Charles Vess nya blogg och andra historier
postad av Neil 16:47

Jag verkar ha tappat bort inlägget om när jag glömde att jag hade med mig min necessär och fick min tandkräm och rakolja konfiskerade på flygplatsen på väg hem, och mitt förslag att någon borde sätta ihop ett resekit med tandpulver, torra rakprylar, schampo, munvatten utan vatten och liknande i det, eftersom jag skulle köpa ett, och jag slår vad om att andra som flyger bara med handbagage också skull det. Det var ett bra inlägg också.

Om man går till http://www.greenmanpress.com/news/ får man se Charles Vess redogörelse för hans resa till inspelningen av Stardust, och vår resa vidare till Skottland, tillsammans med massor av kort jag gav honom från min mobiltelefon, däribland ett på honom där han poserar bredvid skyltdocka föreställande Sarah Alexander (som Empusa, en av Lilim), ett på Häxans håla, och ett på Charles när han blir nerregnad i Skottland (och jag står bredvid honom och blir också blöt). (I all sanning, jag är inte säker på om kortet på Tristran som får sin kostym justerad är på Charlie Cox eller hans stuntman.)

Och om man sedan går hit får man se några av Charles fantastiska illustrationer till The Ladies of Grace Adieu and Other Stories, Susanna Clarkes novellsamling (alla hennes noveller som inte finns samlade förutom den i The Sandman: Book of Dreams).

Neil och Webmistress,

Eftersom Lisa inte själv bad er, och jag älskar hennes verk, tänkte jag be er att uppmärksamma det faktum att hon säljer några konstverk på Ebay just nu, där 10% som vanligt går till CBLDF.

http://search.ebay.com/_W0QQfgtpZ1QQfrppZ25QQsassZharliquinaide

Hon får inte i närheten av de träffarna ni får och jag skulle gärna se att alla hennes verk får ett gott hem. Jag har inte råd med hennes konst, men jag vet att du har läsare som har det och borde. :-)

Auktionerna avslutas om några timmar så ju fortare detta läggs upp, om det ens är möjligt, desto bättre.
-- Dr Molly Black

Lätt fixat.

Och resultaten från Tävlingen för brittiska litterära skurkar är klara. Jag är stormförtjust att Coralines andra moder kom på sjunde plats (på topp tio slog hon ut Den Vita Häxan, Dracula och Artemis Fowl, men slogs av Count Olaf, Jokern, Lex Luthor, mrs Coulter, Sauron och Voldemort. Vilket känns rätt.)

Tillbaka till mailboxen

2006-09-05T09:48:00.000+02:00

Söndag 3 september, 2006

Tillbaka till mailboxen
postad av Neil 13:54

Hej Neil, jag undrade, eftersom du verkar känna till sånt här. Vem måste jag gå på för att hitta någar ljudinspelningar av Gene Wolfes böcker. En gång läste jag att inte ens har en förläggar i England. Det är helt fel.-Adam.

Det är verkligen fel, eftersom det flera av Gene Wolfes böcker finns i tryck i England. Hans förläggare är Gollancz och det har det varit i över tjugo år, och Fantasy Masterworks har flera av hans böcker i tryck. (Hur vet jag det? Jag tyckte att det lät tillräckligt osannolikt för att jag skulle titta på Amazon.co.uk.)

Den enda Gene Wolfe-inspelningen jag känner till är med Gene själv som läser "The Island of Dr Death and Other Stories" och "A Solar Labyrinth", tillgänglig på kassett och kan laddas ner på audible.com.

Neil,
Jag har ett litet företag (vi tillverkar och säljer pedagogiska affischer till skolor.) Eftersom det efterfrågas utformar vi en serie som visar LITTERÄRA TERMER.
EXEMPEL (föreställ dig en intressant litterär design)
FÖREBÅDANDE
"...och inget anmärkningsvärt inträffade i Fylke förrän herr Bagger inledde förberedelserna för firandet av hans etthundra-och-elfte födelsedag. Här började Historien.” SAGAN OM RINGEN, JRR Tolkien

Det här är vad jag inte kan hitta: Bryter detta mot Copyrightlagar? En mening, som visar boken och författaren? Om jag använde en liknelse eller en metafor från en av dina dikter, skulle jag då få problem eftersom du lever?

Tack för all hjälp eller tips på var jag kan hitta mer hjälp.

Jeanne
ps. Snälla jobba inte så hårt. Ett rött öga kan inte var bra. Du vet det där med att bränna sitt ljus i båda ändarna!

Då ska vi se…tja, jag är ingen copyrightadvokat, inte heller spelar jag en på TV. Det finns en på http://scrivenerserror.blogspot.com/ om du behöver en.

Vad beträffar mängden innehåll du använder, så är det säkert inga problem -- det skulle det inte vara i en lärbok. Men det är inte en lärobok, det är en affisch, med ett stort citat från en bok på den, vilket skulle kunna uppfattas som (med ett visst mått av berättigande) som merchandise. Vilket innbär, i exemplet du ger har du tillverkat och sålt en Sagan om ringen-affisch. Och Tolkiens förvaltare kanske tycker att du är skyldig dem en stor del av dina vinster och en näsbränna för att du gjort det utan tillstånd, och en domare skulle mycket väl kunna hålla med dem.

Det vore antagligen vara säkrare om du gjorde, säg, en affisch med Liknelser med tio liknelser med alla från Douglas Adams till Shakespeare. För det handlar tydligt om Liknelser och inte om, säg, Liftarens guide till galaxen.

(Jag tror också att det bästa är att du ber de olika personerna du citerar om tillåtelse. Men det handlar mest om vett och etikett, och de flesta författare går gärna med på att bli citerade när de får frågan på ett trevligt sätt, det gör i alla fall den här, och de som inte gör det är det bäst att undvika ändå.)

Du har gjort några inlägg om hur ditt fullspikade schema knappt ger dig tid att sova. Har du gjort en analys över kostnader och fördelar med all den investerade tiden? Är det värt stressen? Har du någonsin övervägt att bli en tillbakadragen författare som aldrig syns offentligt?

Visst. Fast jag tror inte att problemen att jag gör för många framträdanden -- om man kollar på WHERE’s NEIL ser man att det är mycket mindre än ifjol. Det beror mest på en tendens att tacka ja till saker eftersom de verkar intressanta eller kul eller för att jag vill göra dem, och sen inse efteråt att det kanske hade varit klokare att tacka nej. (Och det är antagligen en baksmälla från alla år som frilansare: man tackar ja till intressanta saker, för att de flesta av dem inte händer. Problemet jag har insett nyligen är att bara genom att jag tackar ja till saker, då händer de.)

Kruxet just nu är att jag försökt hinna med ett filmmanus i tid, och jag har inte tid, för att får min och Penns schema att fungera, medan jag fortfarande gör allt annat samtidigt.

Men jag tror att jag se till att 2007 blir ett lugnare år, på nåt sätt. Det är helt klart en del av planen.

Utforskning av halvskuggan

2006-09-04T16:38:00.001+02:00

Utforskning av halvskuggan
postad av Neil 01:38

Jag tror att jag skrev större delen av Akt 3 av grejen jag gör med Penn Jillette på ungefär två helg galna dagar och nätter. (Jag är väldigt orakad, och vitan på en av mina ögon har blivit klarröd, så jag ser väldigt läskig ut och aningen manisk.)

“När vi gör Letterman,” sa Penn, idag, “säger jag att det tog oss åtta år.”

Det gjorde det givetvis, på sätt och vis. Vi fick idén till detta strax efter att vi först träffades på riktigt, på avsnittet jag skrev till Babylon 5, ”Day of the Dead”, 1988. Då tog det oss fyra år att ta reda på vem som kontrollerade rättigheterna, och ytterligare fyra år att hitta tiden att träffas och göra det. Och vår lösning blev att vi inte har tid att göra det så vi kan lika gärna skriva in det i våra kalendrar och göra det ändå, vilket var vad vi gjorde.

Så idag tog vi allt han skrev, allt jag skrev och allt vi skrev, och vi satte ihop det och blev förbluffade över att det blev ett filmmanus på ungefär 128 sidor -- vilket antagligen är ungefär 8 sidor bortom vad det borde vara, men jag tvivlar inte alls på att när det har blivit putsat blir det ungefär 120 sidor.

Deadlines. En klar. Fem eller sex eller sju kvar.

...

Fragile Things-nyheter -- jag är lika förbryllad som Publisher's Weekly över varför Harper Collins inte försöker kontrollera försäljningen på eBay av förhanbdsex, med tanke på allt besvär de gjort sig med att numrera dem och hålla koll på var varje ex hamnade. (Det verkar som om de två som har sålts gick för $102 respektive $198.)

Den har börjat dyka upp på listor över höstens böcker --The Washington Post Fall Books list säger, Fragile Things: Short Fictions and Wonders, av Neil Gaiman (Morrow, Okt.). Den brittiska superstjärnan inom fantasy utforskar halvskuggan mellan liv och död, verklighet och illusion.

The Palm Beach Post läslista för hösten säger, Fragile Things, av Neil Gaiman (Oktober): En ny samling noveller från författaren av Anansi Boys, tillsammans med några dikter. En aviserad första tryckning på 150,000 är enormt för noveller, men inte omöjligt med tanke på Gaimans lojalitet bland de som gillar fantasy och skräck.

(Jag tror att det mest har att göra med hur många ex Smoke and Mirrors Harpers har sålt sedan 1998, vilket nu är långt över hundratusen, och deras övertygelse om att de som köpte den antagligen vill köpa denna.)

Efter att ha tappert ha mött folkmassorna för att se dig de senaste två åren på National Book Festival i DC, blir jag dyster av att inte hitta ditt namn på listan över årets författare. Vad står på? Blev du inte tillfrågad? Trodde de inte att de kunde hantera alla dina fans i år? Inte bara det, du är faktiskt i stan kvällen före festivalen på en signering på Politics & Prose. Så allvarligt, blev du helt enkelt inte inbjuden igen?

Jag erbjöd mig heller att komma. Jag tror att Book Festival gärna hade tagit emot mig ett år till, men jag tycker inte att man ska göra något som National Book Festival varje år -- det ska vara en tillställning, som själva festivalen, inte de gamla vanliga gästerna. Den dagen flyger jag till Bay Area. (De sista signeringarna på National Book Festival utökade jag tiden de tilldelat mig med fyra eller fem timmar för att hinna med alla i kön. Jag är nöjd med att byta det mot en resdag, den här gången.)

Om ingen annan har nämnt det, bloggen LibraryThing utnämner dig till den ihärdigaste författaren inom förlagsbranschen. När han räknar böcker märkta som ”signerade” på LT kommer Tim fram till att: “Neil Gaiman är en maskin!”Tänkte att detta kanske skulle roa dig (och din familj).
Här: http://www.librarything.com/blog/2006/09/hardest-working-man-in-publishing.php
Cheers.KB

Det är väldigt snällt av dem. Förra gången jag länkade till dem erbjöd Tim mig ett gratis konto på LibraryThing som jag verkligen tänker utnyttja någon gång, kanske när jag får tid. (Det är ett extra sovrum jag planerar att göra om till ett extra bibliotek, och då får jag samla ihop böcker från deras hög och ta reda på vad som döljer sig där, oläst, och börja scanna in dem.)

Hej Mr Gaiman, har du några mobilbilder på Michelle Pfeiffer? Bästa hälsningar, Dennis Weber

Inte en enda. Det kändes på nåt sätt som om det skulle ha varit fel. Men hon ser fantastisk ut, i alla hennes olika utseenden.

Jag har pluggat mycket amerikansk litteratur på sistone, och jag undrar vad du tycker om det här citatet av Hubert Selby Jr: “Författaren har ingen rätt att finns med i boken. Jag har ingen rätt att tvinga in mig själv mellan personerna jag skapar på sidan och läsaren…och det, konstnärens ansvar är att stå över det mänskliga egot.”
Tycker du att författaren inte har något att göra där?-adam

Jag tycker verkligen att författaren har något att göra där. (Om du inte kan finnas med i dina egna böcker, som sir Ruthven Murgatroyd kan ha sagt, vilka böcker kan du då finnas med i?) Hur du finns med, eller vilka sätt du påvisar din existens bortom det, även om du låtsas att det inte är någon som berättar historien, är bara ett stilistiskt val.)

Hej Neil-pratas det något om en Good Omens-ljudbok? Jag älskar romanen och skulle gärna lyssna på den när jag pendlar. Tack! Karlee

Det finns redan en fullständig ljudbok i Storbritannien läst av Stephen Briggs -- http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0753125803 är länken till Amazon.co.uk.

Jag tror att det kommer en annan ljudbok i USA. (Ryktet sa att Martin Jarvis skulle göra det, men det var måhända bara ett rykte.)

Hej Neil, jag läser just nu Stardust för min fyraårige son och dotter på 2,5 år. Vi avslutade precis scenen där limbusgräset ges till en intet ont anande häxa. På sidan 120 i pocketutgåvan finns den här raden, “Lite basilika, lite bergstimjan--mitt eget recept.” Min son ifrågasätter var bensinstationen var, eftersom vi alltid får kvitton från bensinstationen. Jag tänkte att det kan vara ett skrivfel. Vad ska jag säga till min son? Han har svårt att släppa saker...

[Hittade inte på nån svensk variant här, av leken mellan recipe/receipt]

Berätta för honom att för trehundraårsedan, var ett recept ett recept. (Här finns lite information om orden från ett uppslagsverk --http://www.bl.uk/learning/langlit/dic/oed/receipt/recipe.html).

För ett par år sedan minns jag att jag hörde en inspelning av essä du gjorde och själv läste. Jag tror att den handlade om hur drickande påverkade författares kreativitet. Och i takt med att du skrev essän drack du ett glas whisky varannan mening och började spyut ord som ”elefantsats” och myror som var otacksamma över att äta sånt. Jag saknar den och skulle verkligen vilja höra den igen. Min fråga är, var kan jag hitta den inspelningen igen? Jag tittade på neilgaiman.net och letade i din avdelning om ljudinspelningar men den fanns inte där. Så snälla upplys mig, så att jag får chansen att höra den igen. Tack! candice

Det är det dolda spåret på dubbel-CD:n WARNING: CONTAINS LANGUAGE double CD. Den finns också (tror jag) på videon Live at the Aladdin, som nu är en bonus på DVD-filmen A Short Film About John Bolton.

WARNING finns på http://www.neilgaiman.net/warning-contains-language.php (Och det verkar som om man kan ladda ner Nicholas Was…gratis där.)

Här finns info om A Short Film About John Bolton: http://www.docurama.com/productdetail.html?productid=NV-NVG-9623.

...

Okej. Sängen. Imorgon, mera Penn.

Hur mina deadlines ser ut

2006-09-04T16:35:00.000+02:00

Fredag 1 september, 2006

Hur mina deadlines ser ut
postad av Neil 10:52

Den Stora Deadlinen är fortfarande vansinnig. De andra två små deadlinesen vid dess fötter gnatar och gnäller och grymtar och blottar sina vassa små tänder. Flera mindre deadlines ylar otåligt från buskarna utanför.

argh.

Holly kom hem från England i en dag och åker nu tillbaka till skolan. Jag åker i morgon bitt på en väldigt kort Penn Jillette-arbetsresa.

Här, gå och se vad som händer med Scott och Ivy och Sky och Winter McCloud när de inleder sin USA-turné:http://community.livejournal.com/mccloudtour/ eller få reda på mer om Scaryducks böcker på http://scaryduck.blogspot.com/ (den innehåller en introduktion skriven av mig). Jag ska gå ut i stugan och skriva.

plundrande flockar med deadlines och Jason Flemyng naken

2006-08-31T16:50:00.000+02:00

Tisdag 29 augusti, 2006

plundrande flockar med deadlines och Jason Flemyng naken
postad av Neil 17:43

Jag har en deadline. Det är faktiskt ännu värre -- jag har flera olika deadlines, vilket innebär att jag inte bara kan försvinna från jordens yta ett par dagar och avsluta det som jag är sen med, för det finns andra saker jag också måste göra. (Ibland kommer deadlines flockvis, tusan också.)

Så mestadels jobbar jag längst nere i trädgården, skriver inte många email och har stängt av telefonen. (Det här skriver jag i sängen innan jag går upp på morgonen, samtidigt som jag pratar i telefon, och sätter ihop ett ofullbordat blogginlägg från de senaste dagarna.)

Nyligen hörde jag någon diskutera Peter Beagles böcker. De nämnde att de inte gillade The Last Unicorn eftersom de tyckte att den försökte efterlikna din stil för mycket utan att lyckas.

Jag måste fråga, var du verkligen så skicklig som åttaåring?

(Förresten så gillar jag verkligen dina böcker. Jag tyckte bara att kommentaren var konstig och ville dela med mig av den till dig.)

Jag tror inte att världen i stort har helt förstått konceptet med copyrightsidan och utgivningsdatumet, eller vissa individer i den har hur som helst inte gjort det. Jag insåg detta för sju år sen när jag fick upprörda brev från Harry Potter-fans [första boken gavs ut 1997] som anklagade mig för att ha plagierat honom med Tim Hunter i Books of Magic [första boken gavs ut 1989].

Det finns säkert likheter mellan mitt sätt att skriva och Hugo-belönade Peter Beagle, men jag har läst Peter Beagle sedan jag var åtta (hans essä, "Tolkien's Magic Ring" i The Tolkien Reader) och jag är smickrad över jämförelsen.

Neil,

Boken “Stardust” råkar vara en av mina favoritböcker och jag kan inte hjälpa att jag blir begeistrad över att ni ska göra film av den, inte desto mindre var det spännande att se en kort lista över rollerna där jag såg Jason Flemyngs namn...han är min favoritskådos och jag kunde knappt tro mina ögon, att min favoritbok och min favoritskådis på nåt sätt skulle ”samarbeta”...hur går det med mr Flemyng??

Lee K AKA Cheeky American

Jag träffade Jason Flemyng för första gången på gatan i Soho i november. Jag stod med en resväska. En bil stannade tvärs över gatan och en man steg ut, rusade över till mig och sa, ”Du är Neil Gaiman. Du väntar på Matthew Vaughn. Han är sen. Jag är Jason Flemyng. Han sa åt mig att komma och hälsa. Jag har läst manuset till Stardust. Matthew berättar att du och han och Jane ska jobba med det nu i helgen. Säg åt honom att ge mig rollen som Primus.” Och han fortsatte att prata tills Matthew slutligen dök upp och, efter en sista påminnelse om, att när filmen skulle bli verklighet, att han såg fram emot att spela Primus, han satte sig i sin bil och åkte iväg.

Det kändes som om jag hade känt honom hela mitt liv.

Därför lägger jag upp en bild från inspelningen av Stardust, smygtagen med mobiltelefon, som visar Lord Primus i badet på Witch’s Inn. Eller Jason Flamyng i studion. Det är upp till er.

Hej Neil,

Vilka sf/fantasy-tidningar borde en novellförfattare skicka sina verk till? Jag bara undrar vilka tidningar du anser är de mest populära, eller “respekterade”, eller som tar in nya författare.

hälsningar,
Grace

Jag har ingen aning. Jag har publicerats i Fantasy and Science Fiction, och i Realms of Fantasy (som tryckte "Troll Bridge" under deras första år). Det är några tidningar som publicerade mig under åren som inte finns längre. Jag har inte haft att göra med de andra som finns där ute för närvarande, eftersom jag inte skriver tillräckligt många noveller, så jag kan inte uttala mig om popularitet eller mått av respekt eller betalningsnivåer och hur fort de betalar (de flesta författare jag känner värderar de två senare högre än de första.)

På det hela taget borde en författare av noveller antagligen skicka sina verk till alla som både vill betala för och publicera dem. Att göra en lista över alla möjliga ställen som skulle publicera den, från den mest åträvärda till den minst åträvärda, är alltid bra. Och sedan, när den returneras av den första hon skickade den till borde hon skicka den till den andra på listan och sedan ska hon upprepa förloppet, jobba sig nedför listan, tills någon skickar henne ett antagningsbrev och en check.

Och om du vill veta vem som är bra och vem som är skum i förlagsvärlden, eller få råd av folk som vet mycket mer än jag gör, gå då till http://www.sfwa.org/, läs allt på sajten och ta reda på hur du ansluter dig...

Tolv

2006-08-29T14:51:00.001+02:00

Måndag 28 augusti, 2006

Tolv
Postad av Neil 09:02

Jag har turen att ha tre otroligt coola barn som, förutom att jag älskar dem, jag också gillar enormt mycket och tycker om att umgås med. Den yngsta av dem har bidragit till den här bloggen i många år (vilket ni kan se på den här hyllande samlingen med citat på Quotable Neil --http://quotableneil.blogspot.com/2006/08/quotable-maddy.html) och är ett rent nöje att ha omkring sig, resa med, ha äventyr med, se på Dr Who med (vi ser just nu på Genesis of the Daleks), och läsa för när hon låter mig.Igår var Madeleine elva, och idag är hon tolv, och här, på hennes födelsedag, är ett informellt Mimi Ko-foto av henne.

Grattis, Maddy.

...

Hej Neil. Välkommen hem och allt sånt. Det bästa är att vara hos familjen igen. Min Dotter ska åka till Sydamerika i tre månader och även om jag är glad för hennes skulle, fasar jag för att hon ska vara borta.
Det var coola godsaker som väntade på dig när du kom hem. Jag är nyfiken på hur utgivare som DC kan ha förhandskopior på sånt som Absolute Sandman, fast den inte finns till försäljning? Om det är samma utgåva och de alla måste tryckas samtidigt. Det här händer ofta. Jag har haft kunder som frågat efter deras ex av Lost Girls, som trycktes för flera månader, men som först nu skickas ut. Jag är säker på att detta gäller Absolute Sandman och flera böcker. Jag är säker på att det finns bra skäl till varför utgivare ofta gör så här, men är bara inte säker på vad de är.

Hälsningar, Jon A.

Det finns ett gott skäl, som alltid är det samma. Stora, vackra, böcker i helfärg brukar tryckas i Hong Kong eller i Kina, där de kan trycka dem billigare än vad de kan i USA eller Storbritannien. Och då, för att hålla nere priserna, lastas böckerna som ges ut på en långsam båt och det tar flera månader innan de når till andra sidan världen, packas upp och skickas till sin slutdestination.

Men ett fåtal förhandsex skickas med flyg. Ibland, om det är ett stort konvent som San Diego, betalar en utgivare extra för att frakta en hel låda böcker med flyg, så att det finns ex att sälja och hjälpa till att lansera boken (vilket är, skulle jag våga mig på att gissa, vad som hände med Lost Girls).

Och jag måste avsluta så många saker så…

Bloomberg gör en artikel om Thea Gilmore med, möjligtvis, den minst intressanta rubriken i rubrikernas historia.

Ett citat från Goda Omen inleder en ledare i Guardian om Milton Keynes.

The First Amendment Project håller sin nästa Character Name Auction. Sprid nyheten. Ni kan få vara med i en roman av Carl Hiassen, eller en serie av Chris Ware…

Det finns en intervju med Brendan McCarthy på
http://dogmatika.com/dm/features_more.php?id=2057_0_5_0_M

Man kan rösta på 2006 års Quill Awards på http://www.thequills.org/2006.html

En samling med förvirrande läskiga utsmyckning hos boktryckare som John M. Ford har hittat.

Man kan ladda ner Sandman #1 från DC:s sajt. (Den ursprungliga versionen, inte den med nya färger.)

Många av er skickade den här länken från Publisher's Weekly. Boken, Cairo, verkar väldigt bra, men alla som skickade den till mig ville att jag skulle veta att jag, bara en kort stund, fick vara ett muslimskt helgon. Ungefär. Typ. Egentligen inte.

...

Neil,
En fråga och en intressant länk:

Tycker du att din berömmelse har gett dig större erfarenheter i livet, eftersom folket du samarbetar med i ditt “nätverk av berömda” (det finns säkert ett register där ute, med ditt namn arkiverat under “Författare/Serie-författare/Manusförfattare/Bloggare/Trädgårdsmästare” …eller nåt liknande).

Jag har tänkt på din vänskap med Tori Amos och undrade om du har träffat hennes vän Maynard Keenan (sångaren från det alternativa… på alla sätt man kan mena alternativ… bandet TOOL). Jag har den djupaste respekt för det ni båda två producerar och om ni två har träffats…wow (Snälla, säg itne att det var “Hej, jag heter Neil.” ”Jag är Maynard.” ”Vet du var toan är?”)

Till sist - en länk till en visuell historia över pratbubblan. Intressant.

http://bugpowder.com/andy/e.speechballoons.evolution.html

Brad

Jag tror att jag träffade mycket fler berömda personer när jag var en journalist än jag någonsin har gjort som författare, och jag var mycket mer imponerad av att träffa dem när jag gjorde det. (Jag är rädd för att mitt möte med Maynard var mer eller mindre som du beskrev det.) Jag får jobba med intressanta personer på grund av det jag redan har gjort, men det finns inget ”nätverk för berömda” eller om det finns ett, är jag glad att säga att jag inte finns med i det.

Det enda som är användbart är att om jag behöver prata med någon så hör de antagligen av sig. Men det har antagligen mycket mer att göra med mängden böcker än någon slags berömdhet.

Hugoprat…

2006-08-29T14:46:00.001+02:00

Söndag 27 augusti, 2006

Hugoprat…
postad av Neil 14:53

Vinnarna i Hugo Awards har offentliggjorts --http://www.locusmag.com/2006/News/08_HugoCampbellWinners.html. En del riktigt bra vinnare här, och jag gratulerar alla.

Och nu när listan över nominerade finns på webben, frågar folk mig om varför Anansi Boys inte övervägdes för en Hugo, och om det var jag som drog tillbaka den. Ja, det var jag. Och jag antar att jag delvis gjorde det eftersom jag redan har tre Hugo-pris, och jag kände att det var bättre att få med fler namn på röstsedeln som inte var mitt, och delvis för att att jag känner mig mer bekväm när mina verk som blir nominerade till en Hugo ligger aningen närmre SF än ren fantasy, men mest för att när de sa att Anansi Boys var nominerad kändes det bara rätt att tacka nej, den här gången. Självklart är jag tacksam mot alla som röstade på den och glad för de andra priserna som den har vunnit och är nominerad till, men den här, tja, det kändes bara rätt att tacka nej. Så det gjorde jag.

Eftersom jag satsade på att Stephen Moffat's Dr Who-avsnitt Girl in the Fireplace ska vinna en Hugo nästa år, blev jag väldigt glad över att Moffats The Empty Child/The Doctor Dances vann i år...

...

Hej Neil, visste du hur mycket din blog var värd? Jag kollade upp det och fick fram det här.

Min blogg är värd $1,439,012.46.
Hur mycket är din blogg värd?

Öh, det var trevligt. Så det och hur mycket skulle ge mig en kopp te.

Hugoprat…

2006-08-29T14:46:00.000+02:00

mitt bord i bilder

2006-08-29T13:08:00.000+02:00

mitt bord i bilder
postad av Neil 12:02

Jag är hemma, jag är hemma. Planerna att jobba på flyget kullkastades av att det var ett väldigt gammalt plan av den sorten där det inte finns eluttag, och en väldigt gammal laptop med väldigt gamla batterier. Jag fick också på egen hand uppleva galenskapen det innebär att resa genom en engelsk flygplats (”ta ut allt ur fickorna och lägg det i den här plastpåsen”) och blev inte alltför överraskad av att man kan köpa allt som behövs för att skada folk på andra sidan avspärrningen.

Gick sömnigt upp i morse och upptäckte ett köksbord täckt av saker som väntade på mig, däribland kattmedicin till katten Fred (som inte bara är Otursförföljd, men blir Väldigt Lättreda av medicinen) och, aningen mer spännande, en låda från DC Comics med en förhandskopia av Del 1 av Absolute Sandman. Den kommer i en låda. Den är enorm. Den är tung. Den är över 600 sidor lång. Den väger tillräckligt mycket för att jag ska glömma alla tankar på att ha en Komplett I En Del Sandman.

Ett köksbord. Med saker på det.

Också på köksbordet, och jag vill inte de här sakerna ska överskuggas, var de fina pocketutgåvorna av Stardust (med ett nytryck av “Wall, A Prologue” från A Fall of Stardust), den eleganta kusliga vuxenutgåvan med bara bokstäver på omslagen av Coraline (med Daves illustrationer på kusligt, grått papper), ett portugisiskt ex av Anansi Boys, och den kommande Bloomsbury-utgåvan av Mr Punch, som äntligen ska finnas i tryck i England.

Om ni minns hur stor Mr Punch är, så är Absolute Sandman större.

På bordet fanns också omslagen till Fragile Things, och det tredje numret av Eternals. Och kontrakt, saker att korrekturläsa, brev och annat. Mest annat.

En av de här böckerna är stora. Den andra är större.

Miss Maddy gick med på att visa upp böckerna åt mig (när jag insåg att man fortfarande inte kunde se hur stor boken var) trots att hon hade på sig sin Wolves in the Walls-tshirt som egentligen är en pyjamas. Ansiktsuttrycket är ”Pappa, du är skum, men jag är glad att du är tillbaka.”

Okej pappa. Nu håller jag i boken. Nu då?

Öppen? Ska jag hålla den öppen?

Och här är Coraline, som ligger ovanpå Absolute Sandman (man kan se lite av manuset och Charles Vess teckningar till Sandman 19).

Och ett kort jag tog i morse på min rönn. Vilket jag lägger ut mest för att jag aldrig har sett så många bär på det, vilket fåglarna kan berätta, kommer att göra indiansidensvansarna lyckliga...

En artikel från BBC:s hemsida som jag skulle vilja visa för alla som påstår att dricka te inte är rätt sätt att återfukta en kropp, om det inte var så att det låter som reklam för Tea Marketing Council. Men ändå... http://news.bbc.co.uk/1/hi/health/5281046.stm

Och slutligen, den bästa nyheten i serievärlden är att Dirk Deppeys blogg Journalista! är tillbaka...http://deppey.com/journalista/
och där läste jag att Dave Sim gör en webb-serie -- på http://www.urge2film.com/index.php?go=12. Okej. Nu ska jag jobba vidare.

ingen läskig leprechaun

2006-08-29T12:41:00.000+02:00

Fredag 25 augusti, 2006

ingen läskig leprechaun
postad av Neil 14:34

Jag tänkte ladda upp ett kort på mig och Thea Gilmore igår, taget på hennes mini-gig på Oxford Street Borders för att promota hennes nya CD Harpo's Ghost. Men den underliga damen som stirrade på mig på Oxford Street och sa, helt oväntat, “Ditt hår är synnerligen rufsigt. Har du aldrig hört talas om balsam?” hade en poäng, så på kortet av mig och Thea där hon har på sig sin hatt, ser jag ut som en explosion på en hårfabrik, och på kortet av mig iförd Theas hatt ser jag ut som en läskig leprechaun.

(Olika familjemedlemmar läser över min axel när jag skriver detta. ”Visa det,” sa det, så jag tog bara fram det på skärmen, och alla nickade och sa ja, jag såg faktiskt ut som en läskig leprechaun i Theas hatt och det var nog bäst om jag inte lade upp det, eftersom gravida kvinnor eller äldre kan se det och då skulle det blir problem.)

(Givetvis, Thea var ganska gravid och sa att jag såg ganska förtjusande ut i hennes hatt.)

Så här, istället, är ett kort på mig vid 3 års ålder, när jag mumsar på ett äpple. Det är det sista kortet vi hittar på mig där jag har vettigt hår.

Tillbaka till USA i morgon.

Käre mr Gaiman, jag är en hängiven beundrare av dina böcker och läser då och då din blogg. Jag tyckte verkligen om dikten från inlägget den 19 augusti och eftersom jag ska gifta mig nästa år, skulle jag gärna vilja läsa upp den på mitt bröllop. Jag ville dock se till att rätt person får äran. Är det din dikt eller gör du liksom jag, att du lånar den från en annan genialisk källa? Tack för allt du har skrivit och fortsätt skriva, DB

Nej, det var jag, för att inte ge dem en tom bok. Du får gärna citera eller använda den.

Käre Neil Gaiman, jag undrar bara om det blir några signeringar/uppläsningar kring Fragile Things i England utanför London? Tack, L T Ward

Egentligen inte. Fast jag skulle inte bli det minsta överraskad om några förhandsex dök upp på Fantasycon. Och när jag länkar till Fantasycons blogg påminner det mig om att Anansi Boys nominerades till en British Fantasy Award. Det är en fantastisk lista med nominerade, och det är en ära att vara med på en lista som denna.

British Fantasy Award för bästa roman: The August Derleth Award

Ramsey Campbell, SECRET STORIES
Mark Chadbourn, THE HOUNDS OF AVALON
Hal Duncan, VELLUM: THE BOOK OF ALL HOURS 1
Neil Gaiman, ANANSI BOYS
George R. R. Martin, A FEAST FOR CROWS
Mark Morris, NOWHERE NEAR AN ANGEL

anansiomslag

2006-08-24T16:45:00.000+02:00

Onsdag 23 augusti, 2006

anansiomslag
postad av Neil 16:58

På Amazon har de lagt upp det kommande amerikanska omslaget till pocketupplagan av Anansi Boys , och därifrån har jag stulit detta:

(Men det går inte att lägga upp. Tusan också.)

Under tiden jag försöker lösa det, så får ni en väldigt viktigt världsnyhet, tack vare Scaryduck.

Fem personer har häktats i Kina för att hållt avsked med striptease på begravningar uppger statlig media.
De en gång så vanliga tillställningarna hålls för att öka antalet sörjande, eftersom många personer ses som en ära. Men gripandena, i den östra provinsen Jiangsu, kan signalera slutet på den lantliga traditionen.

För hela storyn: http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/asia-pacific/5280312.stm

Okej. Om jag testar att döpa om filen…?

Bra. Sådär. Det amerikanska omslaget till pocketupplagan av Anansi Boys kommer i stort sett att se ut så här:

VILKEN John Hodgman?

2006-08-24T16:23:00.000+02:00

VILKEN John Hodgman?
postad av Neil 15:56

Neil, jag läste om ditt framträdande i New York och det står att John Hodgman är värd. Jag var nyfiken på om detta är samma person som antagligen är mest känd som ”PC:n” i Mac-reklamen och författare till kanske den roligaste bok jag läst sedan Me Talk Pretty or Our Dumb Centur, ”The Areas of My Expertise”? Om så är fallet borde det bli en bra tillställning, och om inte, är säkert John Hodgman i sig själv trevlig, och har egenskaper som sträcker sig bortom att ha samma namn som någon som de flesta antagligen inte känner till, men kanske skulle det om de visste att namnet hörde till den antropomorfistiska Microsoft-redskapet, som, givetvis, inte skulle hjälpa den senare Hodgman alls eftersom han inte är den förre, men det kan förvirra vissa, som det gjorde här.

Du frågar, tror jag, om huruvida den John Hodgman som är värd för uppläsningen/talet/intervjun/tillställningen/grejen kring Fragile Things i New York är John Hodgman från http://www.areasofmyexpertise.com/ och http://areasofmyexpertise.blogspot.com/ och jag är glad att kunna tillkännage att det verkligen är en och samma person. Och ni kanske vill veta att, som the Monkees, han kanske kommer till er stad -- detaljer på http://areasofmyexpertise.blogspot.com/2006/08/american-cities-i-have-always-wished.html

Käre mr Gaiman, jag undrade om och när fans skickar saker som de själva gjort (serier, manus, teckningar, etc) skulle du eller läser/tittar du på dem eller bryr du dig inte om dem? Om du gör det vilken adress ska man skicka på och skulle du ge feedback. Jag vet att du är en hemskt upptagen man och det här skulle vara ett besvär för dig, men anledningen till att jag frågar är att jag skulle värdera din åsikt högre än någon annans. Tack för din tid, ditt fan, George.

För tjugo år sedan läste jag allt och skickade ett fint vykort som svar till alla. För runt åtta eller nio år sedan fick jag ge upp. Nu har jag bloggen, skickar väldigt få vykort och om ni skickar något jag ska läsa blir det mest största säkerhet inte läst om ni inte också kan skicka in tiden att läsa det, vilket är tråkigt men oundvikligt.

Evenemang kring Fragile Things i USA

2006-08-22T15:27:00.000+02:00

Måndag 21 augusti, 2006

Evenemang kring Fragile Things i USA
postad av Neil 16:08

Seale, som sköter reklamen för Fragile Things på Morrow, skickade precis en lista med evenemang och information om dem. Den bör vara ganska komplett (fast jag tror att DreamHavens event är inte är på plats och det är en uppläsning och även en visning av MirrorMask efteråt).

EVENEMANG FÖR FRAGILE THINGS

19:00 torsdag 28 september, 2006 - New York, NY
EN KVÄLL MED NEIL GAIMAN
Värd: John Hodgman
The Grand Hall at FIT
Fashion Institute of Technology
227 West 27thStreet
New York, NY
212-217-7717

Kontakt för evenemanget:
Jeff Penque
National Events Coordinator
Barnes & Noble College Booksellers
120 Mountain View Boulevard
Basking Ridge, New Jersey
07920908-991-2153 - Direkt
908-991-2857 – Fax

19:00 fredag 29 september, 2006 - Washington, DC
POLITIK & PROSA
5015 Connecticut Ave., NW
Washington, DC 20008
Kontakt: Cleve Corner
Main Phone: 202-364-1919 main
events@politics-prose.com

19:00 måndag 2 oktober, 2006 - Berkeley,
CACODY’S BOOKS PRESENTERAR EN KVÄLL MED NEIL GAIMAN
Berkeley Repertory Theater
Roda Stage2025 Addison Street
Berkeley CA

This is a ticketed event, with tickets available on a first-come, first-served basis at both Cody's Fourth Street in Berkeley and Cody's Stockton Street in San Francisco, and via credit card order emailed to events@codysbooks.com, or phoned into 510-559-9500. Tickets are $10 per person. Ticket stubs may be presented once in the theater for a 20% discount on signed copies of Fragile Things; undiscounted and unsigned copies may be purchased at Cody's along with tickets beginning September 26. Note: pre-purchased unsigned copies won't, unfortunately, get signed: there will be no post-performance signing.

http://www.codysbooks.com/

CODY'S BOOKS
Cody's on Fourth Street
1730 Fourth Street
Berkeley, CA 94710
510-559-9500
Contact: Melissa Mytinger
melissa@codysbooks.com

19:30 tisdag 3 oktober, 2006 – Menlo Park, CA
KEPLER'S BOOKS AND MAGAZINES
1601 El Camino Real
Suite 204
Menlo Park, CA 94002
Kontakt: Pam Grange
Main Phone: 650-594-5935
pam@keplers.com

19:00 torsdag 5 oktober, 2006 - Minneapolis, MN
DREAMHAVEN BOOKS
912 W. Lake St.
Minneapolis, MN 55408
Contact: Elizabeth Lavelle
Main Phone: 612-823-6161
ebeth@visi.com

--inleder snart sitt första anfall!!

2006-08-22T15:09:00.000+02:00

--inleder snart sitt första anfall!!
postad av Neil 08:59

Alla bra bröllopsbilder finns på min kamera, och är därför inte tillgänglia förrän jag kommer hem. Fast jag tog några bilder med den nya telefonen -- de flesta suddiga eller dimmiga eller tilltrasslade av sättet telefonen gör sitt kameraläte och först då, när folk har hört det och börjar röra sig igen, tar sitt kort -- men jag kan åtminstone få in dem i datorn och jag lägger upp några av dem här.

Mark Buckingham (vår ädle brudgum) och Kev Sutherland (en bröllopsgäst, som “stoppeth one in three”).

Suddigt, men ändå Bucky och Irma (brud, och den självutnämnda Lady Buckingham) senare på kvällen.

Författaren (med blå ros i knapphålet och sned slips, in sin egen återfunna kostym) tidigt på eftermiddagen.

Jag igen, senare på kvällen, som inte gogs med för att jag trodde att folk ville se mig aningen berusad, utan för att här får ni en uppfattning om dekorationen på bröllopsmottagningen. Personligen tycker jag att alla bröllopsfester borde vara utsmyckade med Kirby-förstoringar, och alla bröllopsbord borde döpas efter en seriefigur och utsmyckas därefter (vi satt vid Deliriumborde, eftersom det hade de häftigaste blomsterarrangemangen). Det här är kanske inte praktiskt på alla bröllop, men jag är glad att det var det på detta.

...

Vilket påminner mig. Om du är serietecknare borde du ha en bra kopia av Wally Wood's 22 Panels that Always Work. Om du är serieförfattaren skulle det inte heller skada att ha en kopia på väggen, i synnerhet om du ska skriva några rutor med folk som hänger omkring och snackar. Så gå tillhttp://joeljohnson.com/archives/2006/08/wally_woods_22.html och lär er om de här rutornas historia. (Jag kände inte till den. Som alla andra, fick jag min kopia som en nästan-grå fotokopia av en vän, och värderade den högt). Ladda ner den, skriv ut den, använd den. Den är guld värd. (Tack till Mark Evanier.)

...

Hej Neil,

Jag läste Atlantic Onlines “Så du vill bli en författare”
(http://www.theatlantic.com/doc/200608u/writing-advice) när jag upptäckte det här citatet från ingen mindre än John Kenneth Galbraith, som låter hemskt mycket som dig:

“Alla författare vet att vissa goda morgnar är det magiskt - de står på förtrolig fot med poesin och kosmiska sanningar. Jag har själv upplevt sådana stunder. Läxan de lär oss är enkel: Det är bara en illusion. Och faran med illusionen är att man väntar på de stunderna. Så jobbigt är det att möta skrivmaskinen att man spenderar all tid väntande. Jag är övertygad om att de flesta författare, liksom de flesta skomakare, är lika bra den ena dagen som den andra (vilket Trollop poängterade), bortsett från bakfyllor. Skillnaden beror på eufori, alkohol eller fantasi. Innebörden är att det är bäst att man går till sin skrivmaskin varje morgon och stannar där oavsett det yttre resultatet. Det är i stort sett likadant.”

(Jag antar, med tanke på tajmingen, att du låter som honom, men citatet fick mig att tänka på dig.)

Tack för böckerna, bloggen och allt annat.

Bonnie

Det är vad jag har sagt i flera år nu, men det uttrycks aningen bättre än vad jag hade uttryckt mig. Jag påstår inte att det är rättvist, inte heller att det finns sällsynta dagar när man har du och man som förtrollad inte kan göra några fel när man sätter pennan på pappret. Men det verkar vara sant och författare borde komma ihåg det.

...

Och slutligen, Hera, min favoritsångerska från Island i hela världen, skrev att hon nu finns på myspace och inte har några vänner. Det sistnämnda är något av en tragedi så jag tänkte uppmärksamma er på http://www.myspace.com/herasings så att ni kan bli henens vän. Och om ni gör det kanske hon lägger upp chokladlåten, eller ”spela inte den här”...

Inlägg efter bröllopet

2006-08-22T14:11:00.000+02:00

Inlägg efter bröllopet

Lördag 19 augusti, 2006
postad av Neil 19:00

Jag är online och surfar via min smarta nya telefon.

Så, det var ett underbart bröllop - det bästa jag varit på, tror jag. Jag skötte mitt uppdrag som bestman bra -- jag höll ett tall mitt under bröllopet (vilket är när en bestman håller sitt tal på spanska bröllop, har jag hört) och jag tappade inte bort ringarna, vilket är bra, i båda fallen.

Jag gav Mark och Irma några roliga presenter, men det bästa av dem var en tom bok där folket på bröllopsfesten kunde rita eller skriva saker i. Och eftersom jag inte har en uppkopplingshastighet som gör att jag kan ladda upp några foton, så lägger jag upp vad jag skrev på bokens första sida.

Den här är till er, till er båda.

en liten dikt om lycka
fylld med små saligheter och små segrar
en skör, kort munter sång
fylld med hopp och alla sorters framtiderför på bröllop tänker vi på framtiden

för allt handlar om ”vad hände sen”
allt arbete och förhandlingar och byggen och prat
som gör till och den minste lycklig i alla sina dagar
något att vara stolt över under en liten framtid

detta är en liten tanke till er båda
som en fjäder eller en bön,
en önskan om tillit och kärlek och hopp
och vackra hjärtan, modiga och sanna.

som ett torn, eller ett hus gjort av ben och drömmar
och morgondagar och morgondagar och morgondagar

För era kalendrar. Tja, om ni bor i Arkansas.

2006-08-14T15:10:00.000+02:00

Söndag 13 augusti, 2006

För era kalendrar. Tja, om ni bor i Arkansas.
Postad av Neil 00:12

Jag kommer att prata i Conway, Arkansas den 14:e november:
http://www.uca.edu/cfac/wrsp/speaker_series.html har alla detaljer. Varje termin... bjuder Departementet för skrift och tal hyllade författare till UCA, där de håller i master classes med elever som studerar skrivande, och har en gratis uppläsning/framträdande för campus och allmänheten. (I oktober kommer Dave Eggers.)

Det blir nog kul. När jag talade på Yale förra månaden påmindes jag om den första gången jag blev formellt inbjuden till att prata på ett college, i mitten av 90-talet, och jag anlände till St Louis och upptäckte att jag egentligen var inbjuden av konstavdelningen, som skämdes eftersom engelska institutionen hade officiellt bestämt sig för att bojkotta hela tillställningen, eftersom Jag Skrev Serier och de inte gillade den sortens saker. (Konstigt nog saknar jag på sätt och vis den tiden.)

Vad min assistant gör

2006-08-14T15:01:00.000+02:00

Lördag 12 augusti, 2006

Vad min assistant gör
Postad av Neil 18:33

Under åren har ganska många av er skrivit och frågat om vad Lorraine, min assistant, egentligen gör. (Vad det än är så har hon nu gjort det i ungefär 14 år.) Idag svängde hon förbi på väg till sitt andra jobb (hm, spela fiol och sjunga). "Hallå," sa hon. “Kolla din e-mail. Jag skrev om hur det är att vara en personlig assistent.”

Jag kollade min mail. Jag läste det. Jag skrattade. Jag nickade med en viss mängd igenkänning. (Fast jag har bara flygit iväg på en resa till Tasmanien som hon fick organisera på egen hand, runt 1988, och jag tog inte med mig några som helst djur tillbaka.)

”Ska jag lägga upp det på min blogg?" sa hon.

”Visst,” sa jag. Sedan, ”Vill du att jag ska lägga upp det på min?”

Hon sa att ja, det skulle hon faktiskt vilja, så här är den. Lorraines syn på världen...

En dag i en personlig assistents liv.

Vaknar. Kör till Chefens hus. Tänker för mig själv “alldeles för tidigt”. Gör te. Förbereder mig för att väcka Chefen för ett tidigt konferenssamtal med utländsk förläggare. Försöker väcka Chefen. Hittar något som liknar ett lik. Minns att Chefen lovade att “lägga sig tidigt” och vakna i gryningen som en lärka, pigg och redo för dagen. Inser att Chefen bara har sovit i en timme eller så.

Skakar om liket. Liket försöker tala. Liket misslyckas. Te, säger jag, om och om igen, i samtalston. Chefen tar sig till te, som står bredvid sängen, inget stort steg för de flesta, men ett stort för Chefen. Ber mig att hitta det senaste Stora Kontraktet för det senaste Stora Projektet, men jag är för smart för det tricket. Väntar till Chefen verkligen jobbar sig igenom morgonens email innan jag lämnar rummet.

Gör mer te. Börjar gå igenom posten, som kommer i en hinkliknande sak varje morgon. Kastar bort skräpet. Hinkliknande saken fortfarande full. Börjar öppna posten och sorterar i högar. Viktigt, Svartvita tryck av serier som är under arbete, Sättskepp av böcker som är under arbete, låda med mangos (förstå, om ni vill ha något av mig får en låda med mangos den förfrågan att hamna allra överst), kontrakt, begäran om citat, fanbrev, presenter från fans och vänner, Saker från redaktörer, förläggare och studios, CDs som folk har skickat och riktigt konstiga saker (see uppsats om Topp 10 Saker man aldrig ska skicka till sin favoritförfattare) Lägger märke till en av CD-skivorna. Imponerad. Älskar hennes musik. Sätter in CD i spelaren. Oh, ja…

Dags för mer te till Chefen. Påminner honom om konferenssamtalet om tio minuter. Han frågar, kan man få lite frukost? Gör frukost. Snabbt. Ser till att Chefen tar samtalet, med mer te och och går ner med tiara för den delen av dagen som är känd som ”Prinsessan som sa Nej”.

E-mail. Massor av e-mail. Jag lovar mig själv att idag ska jag få ner det till under 500. Jag ska ha tålamod. Jag ska vara trevlig när jag krossar folks hopp och drämmar. Du har 130 nya e-mail, säger min dator hjälpsamt. Tja, det är tidigt, tänker jag, ingen fara. Kan inte riktigt ta tag i det förrän jag får åtminstone 200.

Kära assistent, vi vill bjuda in din Chef till vårt konvent nästa månad, nästa år, om tio år inleds många av dem med. Går inte, tyvärr, han är inbokad till år 2060. När han är 100. Tyvärr, säger Prinsessan som sa Nej.

Kära assistent, kan vi intervjua din Chef för vår hemsida, fanzine, tidning, stor tidning, tv-program, dokumentär? ”Kanske” säger jag till Washington Post, David Letterman och killen som gör en dokumentär om Väldigt Skumma Odöda Saker som Gillar Mangos (hallå, jag gillar Väldigt Skumma Odöda Saker och Mangos, första regeln, få assistenten på er sida)......

Till de som kommer från utländska förläggare säger jag, ”ni får en stor intervju, välj noggrant, det är allt ni får”. Chefen finns utgiven i över 40 länder. Jag undrar hur vi ska göra 40 intervjuer för hans nuvarande bästsäljande bok, den som kommer ut inom en månad och de två filmerna han jobbar med. Alla andra får träffa Prinsessan som sa Nej. (Ingen gillar henne. IM-populär.)

Kära assistent, jag skrev till dig för nästan en vecka sen och har inte fått svar på mina frågor, vad är problemet?
Jag får dagens första goda skratt.

Kära assistent,Jag är en uppåtsträvande författare-förläggare-redaktör-illustratör och vill väldigt gärna få in en fot och höra mig för om att få jobba med mr Gaiman, jag behöver inte få betalt, bara en soffa att sova på och jag känner att jag kunde vara till stor hjälp för honom och hans förläggare och kunde lära mig mycket genom detta. (hmmm...vi behöver faktiskt någon till trädgården. Men nej.)

Får ett brev från min bästa vän som frågar vad jag har för mig idag. Krossar folks hopp och drömmar säger jag. Jaså, skriver hon tillbaka, det vanliga. En annan brevvän frågar om vi kan gå ut någon gång. Jag undrar passivt vad det betyder.

(Under mailfasen borde jag påpeka att telefonen inte har slutat ringa en enda gång.)

Chefen är klar med konferenssamtalet och jag ger honom en lista över samtal att ringa. Han låter mig veta att katterna har kissat på opassande ställen. Jag ber om ursäkt och tar ansvar för katternas blåsor och tar ett samtal med katterna. Hallå, säger jag, ni har de fina kattlådorna, varför kissarna ni runt dörrarna? Katterna säger, för att ni stänger dörrarna. Jag säger, för annars kissar ni i rummen. Håller mig på avstånd. Gräla aldrig med en katt.

Bokar med Filmfolk Möten för Chefen att åka på den kommande veckan. Bokar bil till flygplats, bil till hotell, hotellets bilservice för att åka på möten den kommande veckan. Bokar möten: Frukost, Kaffe, Lunch, Kaffe, Drinkar, Middag, Drinkar för folk i viktighetsordning. Förundras över att Chefen inte är fet och flyter iväg.

I ett av de ebb och flod vi hamnar i lyckas jag och Chefen fly huset och ta en promenad runt trädgården. Trevlig trädgård, trevlig promenad. Tar med notebook, alltid. Nu har jag saker att göra om jag blir uttråkad. Jag klagar inte, jag gillar trädgården. Hotar växterna med sekatör om de inte börjar växa bättre och ställer mig i dålig dager.

Jag åker till speceriaffären, posten, banken, trädgårdsbutiken och fixar några riktigt underliga elektroniska prylar vars syfte jag aldrig kommer att förstå.

När jag är hemma igen hör jag Chefen på telefon med Vän med Familj i Stan. Jag hör Chefen säga, Visst, kom ut ikväll på middag och sov över, jag måste åka till England i morgon bitti, men det är lugnt. Vänta, säger jag, och utelämnar det faktum att jag inte vet något om resan till England, vi tar det i tur och ordning. Hur Många och Vad Äter de? Åker tillbaka till speceriaffären, hittar sängar och lakan. NU...

Vad menar du, Chefen, åker du i morgon? Aha. Just det. Säger han. Regissören behöver mig i studion. Fick precis veta. Åh, jag måste åka via Tasmanien. Visst.

Ordnar flyg från Mellanvästern till Tasmanien, hittar hotell med transport och bokar flyg till England och hotell och tillbaka hem fyra dagar senare. Har ett kort samtal med Chefen om morgondagens flyg. Jag berättar för honom igen att flygen inte väntar på honom, de är fasta och åker utan honom. Chefen tycker att detta är lustigt. Igen. Påminner Chefen om att han åker till LA dagen efter han kommer tillbaka från England.

Chefen tar med sig en Tasmansk Djävul hem. Läser på om hur man tar hand om en Tasmansk Djävul. Chefen berättar för mig att Tas har rivit sönder soffan. Tar ansvar för Tas klor. Skjuter Tas. Vet att om Chefen frågar var Tas är, kommer telefonen att ringa och han kan glömma det i flera dagar.

Telefonen ringer. Åh, säger jag, han är här. Uh, åh, älskade er senaste film. Så trevligt med en Oscar.

Kollar e-mail. Så ska det se ut. Siffror jag verkligen kan sätta tänderna i. Brev från gudalik författare som frågar om Chefen har möjlighet att vara Stormästare Över Allt den 30:e april, han säger att han kan om han är ledig. Visst, säger jag, han har inget förutom Påskhelgen när han är Gudalik Mästare över Allt vid den Viktigaste Saken i Hela Världen. Påskhelgen, minns jag från ifjol, är tidigt i april. Kopierar chefen. Får mail tillbaka från Chefen. Får veta att påskhelgen flyttar varje år och är nu den 30:e april. Tusan också. Skriver brev och kastar mig själv på mitt svärd.

Att vara en personlig assistent är som att skjuta från höften. Du måste var snabb, du måste vara redo. Om det går snett, och det kommer det att göra, så får du ta skulden. Om det går bra så är det positivt för det är så det ska vara. Jag vet emellertid att jag är uppskattad. Min Chef har ett underbart humör och är en av de snällaste personer jag någonsin har träffat. Jag vet att allt jag gör är väldigt väldigt viktigt. Han har berättat det för mig, många gånger.

Jag ligger i min säng och önskar att jag hunnit med allt jag velat och går igenom mina olika påståenden för morgondagen. Jag ska få ner mina mail till under 500. Jag ska binda upp tomaterna. Jag ska vara vänlig, lustig och försöka att ta mig till gymet.

Sedan slås jag av två väldigt sanna enkla, och djupsinna saker och ler.

Jag älskar verkligen mitt jobb. Och...

Tacka gudarna att jag inte är lika upptagen som min Chef.

En lösning på förvirringen

2006-07-12T13:53:00.000+02:00

Onsdag 12 juli, 2006

En lösning på förvirringen
Postad av Neil 05:25

Från bloggen: “[Det är] några av berättelserna i den amerikanska utgåvan av FRAGILE THINGS som inte finns med i den brittiska utgåvan av FRAGILE THINGS, eftersom de redan fanns med i den amerikanska utgåvan av SMOKE AND MIRRORS” Jag hänger inte med. Är några berättelser inte med i den brittiska utgåvan av boken eftersom de fanns med i den amerikanska utgåvan av en annan bok? Eller (mer troligt) blandade du ihop USA och Storbritannien och tänkte skriva dem tvärtom?

En påminnelse till mig själv att Aldrig Blogga Väldigt Sent På Kvällen, fast då skulle jag blogga avsevärt mer sällan. Jodå, det sista ”amerikanska” borde definitivt vara ”brittiska”.

SMOKE AND MIRRORS gavs ut i USA ungefär ett år innan den gavs ut i Storbritannien, och när den var på gång i Storbritannien diskuterade Headline idén att göra reklam för den med en liten pocket som fick plats i fickan med en ny novell elelr två, så jag skickade några noveller jag hade skrivit sedan den amerikanska SMOKE AND MIRRORS hade getts ut. Idén med att göra den lilla pocketversionen förverkligades aldrig, men berättelserna hamnade i Headlines utgåva ändå.

Det är de novellerna som jag inte tog med i den brittiska Fragile Things och som jag har tagit med i den amerikanska Fragile Things.

Min dotter Holly jobbar på inspelningen av Stardust som runner och produktionsassistent och kontrollant-av-folk-i-lunchkön (folk från andra filmer sägs smyga över till Stardust för att äta, eftersom cateringen är bättre). Hon får också göra en videodagbok, och intervjua folk, och igår intervjuade hon mig och Maddy.

Det bästa var när hon frågade Maddy vem hon mest såg fram emot att träffa, och Maddy, som den nästan-tolvåring hon är, funderade, sa ”Tja, det är många att välja mellan, det är [väldigt blasé] Robert DiNiro och Michelle Pfeiffer och Claire Danes och alla, men personligen måste jag säga [oerhört upphetsad] Noel Fielding!

Hon blev förkrossad när hon fick veta att han och David Williams och de andra spökprinsarna inte kommer till studion förrän i september, långt efter att alla andra är klara, fast hon blev gladare när hon fick veta att medan de andra prinsarna får vackra kostymer, subtilt broderade med siffror, kommer Neil (som spelar Quintus) att ha en nattskjorta, eftersom han blev mördad i sängen.

Tidiga recensioner av FRAGILE THINGS…

2006-07-12T11:12:00.000+02:00

Tisdag 11 juli, 2006

Tidiga recensioner av FRAGILE THINGS…
postad av Neil 12:21

De flesta, när de är avskilda från yttervärlden på avlägsna platser, trampar antagligen upp och ner för klippiga berg och liknande. Jag gjorde en hel del sådant, men mestadels fann jag mig själv sittande vid ett köksbord där jag försökte få de brittiska och amerikanska utgåvorna av FRAGILE THINGS att likna varanda så mycket som möjligt.

Problemet är att granskning inte är vad man skulle kalla en exakt vetenskap. Och förutom problemen med förlagens olika stiler -- i USA gillar Harper Collins att använda ”löpande kommatecken”, som det efter fisk i ”Han åt bönor, fisk, och små gröna tegelstenar” (Hodder-Headlines hade utformat meningen så här ”Han åt bönor, fisk och små gröna tegelstenar” utan det extra kommatecknet), eller användandet av ”toward, afterward, upward" i USA och "towards, upwards, afterwards" i Storbritannien -- insåg jag att de olika sätten som olika granskare vill att meningarna ska se ut är något underligt och frustrerande, i synnerhet om man är fast besluten om att samma meningar ska finnas i båda utgåvorna. (Och sen var det Gordon Van Gelder från The Magazine of Fantasy and Science Fiction, som ska ta med en av novellerna i sin tidning och ville ha en helt annan uppsättning ändringar.)

Hursomhelst. Jag är glad att kunna rapportera att förutom det att några av berättelserna i den amerikanska utgåvan av FRAGILE THINGS som inte finns med i den brittiska utgåvan av FRAGILE THINGS, eftersom de redan fanns med i den amerikanska utgåvan av SMOKE AND MIRRORS, och de löpande kommatecknen och sådandt, borde de vara mer eller mindre samma bok. Det spelar ingen roll för någon utom mig, men det spelar roll för mig...

De tidiga “branschrecensionerna” av Fragile Things har börjat komma idag -- “stjärnbetecknade” recensioner i Booklist och Kirkus, och de verkar positiva. Den i Booklist låter så här,

*STJÄRNA* Gaiman, Neil. Fragile Things. Okt. 2006. 320p. Avon, $26.95
(0-06-051522-8). SF/Fantasy.

Liksom den första och andra, uppvisar Gaimans tredje samling med oillustrerade korta verk (han har seriesamlingar i sin mapp också) en viss aspekt av hans begåvning. Smoke and Mirrors (1998) sprudlade av hans gemytliga parodi på sagor, Raymond Carver, monsterfilmer, Beowulf och även Baywatch. Adventures in the Dream Trade (2002) är en samling olika sorters minnen om att vara en professionell fantast.

Parodi -- i pastichen på Sherlock Holmes, “A Study in Emerald”, som utspelas i en alternativ värld, och en påhittad sista del av Bibeln -- och en memoar (två återtryck från Adventures och åtminstone en berättelse, “Closing Time”, som Gaiman erkänner är fylld av verkliga personer och händelser) finns också med i boken, men det mesta av innehållet, däribland memoarerna, utstrålar det romantiska, ofta erotiska, som gör hans två första romaner, Neverwhere (1997) och Stardust (1998), trots allt mörker och kyla, så väldigt tilltalande. Många är kärlekshistorier, som löper i tonen från den fallande supernoiren i “Keepsakes and Treasures”, där en multimiljardär, bistådd av den genialiske sociopatiske berättaren, hittar och förlorar sitt eget beau idéal; till den sf-doftande ”How to Talk to Girls at Parties,” där två kåta tonåringar våldgästar fel fest; till extasen av kärleken-övervinner-allt i dikten ”The Day the Saucers Came”; till den gripande och sorgsna segern över tiden i den raka sf-historien, ”Goliath”. Mindre kärlek, men mer förtjusande är sådana ärkeromantiska godbitar som 15 små berättelser för kort från en ”vampyrtarot”, rådet för personifierade månader i ”October in the Chair,” den bitterljuva förvandlingen av den commedia dell’arte-inspirerade “Harlequin Valentine,” och alla de andra dikterna. Fröjderna staplas på varandra, det är sammanlagt 31, med en på trettio sekunder gömd i författarens introduktion. --Ray Olson

Medan den anonyme Kirkus säger,

FRAGILE THINGS: Short Fictions and Wonders
Författare: Gaiman, Neil

Recensionsdatum: 11 JULI, 2006
Utgivare:Morrow/HarperCollins
Sidor: 320
Pris (inbunden): $26.95
Utgivningsdatum: 1/10/2006
ISBN: 0-06-051522-8
ISBN (inbunden): 0-06-051522-8
Kategori: SKÖNLITTERATUR
Klassifikation: FEATURE

"Neo-Goth-Pulp-Noir har is stort sett blivit Gaimans signatur (Anansi Boys, 2005, etc.) och de här 31 naggade bitarna av livet och livet efter döden levererar pålitligt det vanliga: zombies, ungar hemsökta av drömmar, femmes fatale och onda andar.

I en repris av hans roll i American Gods (2001) som fd. straffånge, tystlåten hunk, superhjälte och reinkarnation av nordiske guden Baldur, skakar Shadow om saker och ting i "The Monarch of the Glen," och kämpar mot en urtida best och svärmar för en trädnymf i den osannolika miljön av en magnats sammankomst på den skotska heden. "Good Boys Deserve Favours" visar en ensam grabbs drömmande kärlek till sin kontrabas. ”Strange Little Girls,” skriven för att följa med en CD av Tori Amos, gör en förteckning över de kvinnliga Eternals från showgirls till förintelsens offer till la belle dame sans merci. I ”October in the Chair” är månaderna besynnerligt nog personer. ”A Study in Emerald” är en smart, klurig hyllning till Conan Doyle. I "Harlequin Valentine," tuggar servitrisen Missy ömt på den brokigt klädde commedia dell'arte-akrobatens hjärta, men till och med den hemska bedriften framförs med vacker lyrism. Gaiman visar än en gång att han är en pervers romantiker, ättling inte endast till Poe och Baudelair, men också de andlösa Pre-Rafaeliterna. (Dikterna han har med här är, till exempel, generellt mindre kusliga än knasiga). Han bär stolt sin popcred, och en gatusmart hipphet uppfyller de kusliga uppenbarelserna. Men samlingen braverar också med en frodig prosa, en brist på ironi och en intagande tro på berättelsernas tjuskraft. Vänta er det oväntade. Njut sedan av de ljuvliga hemskheterna.”

Det är trevligt att få veta att jag är en pervers romantiker. Utspridd över hela köket i ett dragit kök var jag mest orolig över att samlingen var allt för deprimerande.
Det är också trevligt att få veta att jag är en neo-goth-pulp-noir-författare. Nästa gång någon frågar vilken sorts författare jag är, kan jag äntligen berätta för dem. Jag undrar om det finns fler neo-goth-pulp-noir-författare där ute. Vi skulle kunda bilda ett sällskap eller något.

Jag tror att den är på ungefär 370 sidor, inte 320. Intressant att Booklist kallar den för SF/Fantasy, medan Kirkus bara har listat den som skönlitteratur...

Min gissning är att de flesta recensionerna av Fragile Things kommer att upprepa de som Smoke and Mirrors fick för åtta år sedan: de kommer i stort att vara eniga om att det är några bra berättelser i boken och några som inte är så bra, men inte alls vara eniga om vilka som är vad; och några kommer att vara glada att dikterna finns med och några inte (men som jag påpekar i introduktionen, dikterna, liksom introduktionen följer med boken gratis)(och det jag inte säger är att den samlade uppfattningen från den här bloggens läsare, när jag frågade er, var att behålla dem).

...

Var större delen av dagen på Pinewood och såg när saker till Stardust filmades och signerade böcker åt filmarbetarna.

Charles Vess kommer hit till Pinewood i morgon. Jag ser verkligen fram emot att visa runt honom.

Och jag har fått veta att jag ska delta på en STARDUST-panel på San Diego Comic-con, på fredag 21 juli, tidigt på eftermiddagen, där jag ska presentera några klipp och svara på frågor. Min begränsande tid innebär att jag inte kan delta ordenligt på konventet -- jag flyger bara in, gör panelen och flyger ut igen. Jag vet inte ens om Paramount kommer att ha arrangerat en signering eller något alls. I panelen kommer jag, författaren Jane Goldman och producenten Lorenzo Di Bonaventura att delta, och även Charles Vess kommer med stor sannolikhet att delta och möjligtvis kommer några av skådespelarna bereonde på om de behöver agera på den fredagen eller inte.

...

För nästan ett år sedan hade jag det underbart i Filippinerna. Det här ledde till flera bra saker, däribland en tävling för skönlitteratur och serier...

Finalisterna -- åtta noveller och åtta serier -- finns på
http://fullybookedonline.com/eventdtl.php?id=10 där man kan läsa dem. Jag var ingen domare och det är jag glad för, eftersom det skulle vara svårt att välja mellan dem. Det finns en del riktigt bra grejer där. Resultaten tillkännages 15 juli.

Ni trodde säkert att jag var död

2006-07-11T10:58:00.000+02:00

Måndag 10 juli, 2006

Ni trodde säkert att jag var död.
postad av Neil 18:14

Jag är tillbaka i civilisationen, på platser där man koppla upp sig på internet. Har svarat på runt hundra brådskande e-mail (varav många hade löst sig utan min hjälp) och måste nu sova. Så härmed några coola länkar:

Det första fotot från Stardust har dykt upp på
http://www.aintitcool.com/images2006/Stardust2.jpg

(Artikeln är väldigt positiv, men innehåller några spoilers…)

och

Hej Neil. Jag hoppas att du och de dina mår bra.
Om du inte vet det, så har CBLDF nu Fiddlers Green Souvenir Book till försäljning.
http://cbldf.safeshopper.com/13/102.htm?127
Jag lyckades spilla krubb på ett ex av denna ifjol, det är en av de mest vackra konventböcker jag någonsin har sett.
Cheers!
-- >< --
Rev DrJon Swabey

och vidare,

Hej Neil, jag har precis sett att Fiddler’s Green Souvenir Book nu finns tillgänlig på nätet som en premie från CBLDF (http://cbldf.safeshopper.com/13/102.htm?127). Inscanningen där ger lite övrigt att önska, så här är en länk till en skarpare:
http://www.flickr.com/photos/batwrangler/184072241/
Ta hand om dig, Shelia
www.batwrangler.net

Och slutligen...

Tjena Neil,
Det är Craig på Sci Fi. Ville berätta att ditt framträdande som värd på SF Hall of Fame nu finns online på Sci Fi Pulse. Här är en länk:
http://video.scifi.com/v/?linkid=24022

Det finns också filmer med tacktalen, däribland Annes sällsynta framträdande.

Vi tyckte att det vore kul att ge dina fans som inte kunde delta på ceremonin ett sätt att se den. Hoppas att allt är bra hos dig.
bästa ,c

Vi är för närvarande inte här och kan ta ditt meddelande

2006-07-10T15:14:00.000+02:00

Lördag 8 juli, 2006

Vi är för närvarande inte här och kan ta ditt meddelande
postad av Neil 11:34

Detta är ett meddelande från er lokala webbalf. Neil har tekniska problem med att koppla upp sig, men är strax tillbaka. Under tiden har han sms:at det här fotot.

Om ni inte har något att göra i väntan på att han ska återvända, rekommenderar vi att ni besöker Fabulist så länge.

Hälsningar,
Den officiella webbalfen.

I väntan på att andas ut…

2006-07-05T10:03:00.001+02:00

Tisdag 4 juli, 2006

I väntan på att andas ut…
postad av Neil 09:36

Jag tror att min första reaktion till utkastet på en halvtimme till Stardust var att dra en lättnadens suck. Jag hade inte insett att jag nervöst hållit andan under de tre senaste månaderna, men det hade jag nog gjort. Jag kan inte andas ut helt och hållet förrän den är helt avslutat, klippt och klar, och jag kan se att allt fungerar. Men jag tror att jag kan sova bättre på nätterna nu.

Det är inte boken (det skulle krävas en miniserie på 6 timmar för att göra boken exakt), men på många sätt är den mycket mer boken än vad jag väntade mig - när jag såg grässcenen i Limbus där häxan (Michelle Pfeiffer, vacker och väldigt skrämmande) först träffar Ditchwater Sal, eller när Tristran lovar att hämta en fallande stjärna åt Victoria, eller när enhörningen räddar Tristran från det förgiftade vinet i värdshuset fick mig bara att blinka och le igenkännande. Scenen med Robert DeNiro och Ricky Gervais fick mig att skratta hejdlöst, och det gjorde även Rupert Everett som Secundus, medan Charlie Cox är otroligt Tristran och förvandlas från en nördig springpojke till en sjävsäker hjälp under filmens gång. Mark Strongs onde Septimus stjäl oblygt flera scener.

Och Claire Danes är underbar, och känns äkta. Jag hade fått många mail som sa ”Sienna Miller!! -- hur kunde du tillåta det???!!!???!”, så jag var lite nervös, men hon var jättebra som Victoria Forester.

Det ser ut som om alla pengar är på skärmen. Det bästa är att det känns som något eget. Jag har försökt komma på vad man kan jämföra den men, men det står stilla -- den är halvvägs mellan The Princess Bride och Pirates of the Caribbean, och jag har aldrig tidigare sett något liknande i världen.

Jag har bett klipparen att göra en kortare version av filmen jag såg för att visa på Stardust-panelen i San Diego, så att alla där själv kan avgöra vad de tycker. Och, hoppas jag, också andas ut.

Då så. Nu ska jag ner till studion för att se när Michelle Pfeiffer skär halsen av stackars Jason Flemyng med en stor kniv i obsidian.

Stardust set report del ett

2006-07-03T16:52:00.000+02:00

Måndag 3 juli, 2006

Stardust set report del ett
postad av Neil 08:31

Kom nästan inte av planet i morse på Gatwick. Först fungerade inte ombordstigningsbryggan, sen körde de fram en trappa så att vi kunde gå av planet men den var inte tillräckligt hög. Jag började bli orolig att vi skulle fastna där för evigt, och att vi inom en vecka skulle tvingas att äta de andra passagerarna, och att vi alla synade varandra för att se vem som först skulle hamna i någon slags improviserad gryta när de fick igång bryggan och vi kom av, tacksamma för att vi inte tvingades ta till kannibalism.

Stardust-chauffören Steve hämtade mig på Gatwick och körde mig till Pinewood, när jag återförenades med Holly (som har jobbat på inspelningen hela sommaren) och Mike (som är här för ett par veckors semester).

Tarquin, medproducenten, visade mig och Mike runt: jag såg en vessla fly i panik i morse i häxans lya. Såg Joanna Scanlon (en av våra tre häxor) i hennes mardrömslikt övertygade gammal häxa-mask. Gick över till The Inn on the Mountain Pass och såg Jason Flemyng, som spelar Lord Primus, i badet, som övade på att få halsen avskuren. ”Blodet måste pumpas ut,” sa regissören Matthew Vaugh, och folk sprang omkring och försökte komma på hur de skulle få blodet att pumpas ut och spruta ut på rätt sätt. Jag förbi 007-scenen där, passande nog, Casino Royale spelas in. (”INGA BESÖKARE TILLÅTNA UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER…” började skylten på studions dörr, med stora, röda bokstäver.

”Om fem minuter får jag se det halvtimmeslånga montaget de gjorde för att visa filmarbetarna vilken sorts film Stardust är. Jag kommer att avlägga rapport.

Jag vill bara säga att

2006-07-03T09:59:00.000+02:00

Lördag 1 juli, 2006

Jag vill bara säga att
postad av Neil 17:41

Jag lyckades krossa skärmen
på min laptop
dagen innan jag åker till England

så allt är lite uppe i luften
just nu
medan jag försöker
få fart på allt igen

på min gamla laptop, och om ni väntar
på, säg, ett
e-mail från mig, eller ens ett
fint långt inlägg i bloggen

så kan det dröja ett tag

En snabb morgonfundering om fotboll

2006-06-29T16:32:00.000+02:00

Onsdag 28 juni, 2006

En snabb morgonfundering om fotboll
postad av Neil 07:24

Jag hör från källor på inspelningen av Stardust att på söndag är det en fotbollsmatch mellan de två filmerna som just spelas in på Pinewood -- Stardust och den nya James Bond-filmen.

Och tanken på en fotbollsmatch mellan Stardust och Bond fastnade i mina tankar, “…och det är Ernst Stavros Blofeld och han passar till Felix Leiter och… åh, han förvandlades precis till en get. Och det är en hop upphetsade spöken vid målöppningen, en av dem sprang rakt igenom Le Chifre, och bollen, bollen har åkt upp…”

Jag hör också att premiärdatumet för Stardust har flyttats tillbaka till Spring Break -- 9 mars 2007. Och att det blir en hel presentation av filmen Stardust, med bilder från filmen och gäster på San Diego Comic Convention i år.

Så nu vet ni allt. (Holly säger att hon hade sitt livs bästa födelsedag i år. Däribland att hon fick använda studions golfvagn hela dagen.)

Hej, mr Gaiman. Jag har ingen fråga. Jag tänkte bara att du ville veta att jag har döpt mina två marsvin efter dig och Ray Bradbury. Jag är också ganska okunnig när det gäller teknik, så det här hamnar nog i fel sektion. Jag är ledsen för det. -Sarah

Inga problem.