Du kan zappa dem (med din zappare)

Onsdag, 23 november, 2005

Du kan zappa dem (med din zappare)
postad av Neil 11/23/2005 04:48:00 PM

Jag lämnar Glasgow i morgon bitti och kommer, förhoppningsvis att landa i Minneapolis i tid för att hinna med Thanksgiving-middag. Det var en i stort sett bra dag, som blev lite komplicerad av det faktum att min brittiska mobiltelefon har bestämt sig för att den inte går att ladda, så folk över hela världen tror antagligen att jag avsiktligt inte ringer dem eller svarar på deras SMS.

Jag skulle kunna lägga upp några fantastiska bilder på vargar här men a) Jag har inte rätt sorts kabel för att få över dem från min kamera och b) Julian Crouch sa: ”Nå, Neil, du tänker väl inte lägga ut några av de här bilderna på din blog, eller hur?” när vi såg på när vår första varg gjorde sitt, så det tänker jag inte göra. Men jag önskar att jag kunde.

Lucys brors låt på videospelet är förövrigt väldigt lustig.

Jag besökte Rothesay idag, för första gången sedan jag var en liten pojke, och blev förbluffad över att se att det knappt hade förändrats. Allt annat har trots allt förändrats. Underligt.

Massor av frågor jag inte vet hur jag ska svara på. Till exempel…

Jag har nyligen blivit intresserad av vad jag skulle kalla ”fabeldiktad fiktion”, en rörelse som inte verkar ha någon bestämd definition, men härrör från magisk realism och just nu inkluderar storheter som Kelly Link och, till en viss grad, Michael Chabon. Min fråga till dig är denna: anser du att du själv faller under kategorin fabeldiktad fiktion, och om så är fallet (eller egentligen, även om du inte gör det) varför har du valt att arbeta inom just den här kategorin? Alla dina verk innehåller element av det fantastiska, det övernaturliga, det mytiska, och jag undrar om det här var ett medvetet val från din sida, att skriva bara inom den här genren, eller om dina berättelser helt naturligt tar den vändningen. Vad är, för dig, tjusningen och fördelen med att skriva i den här fabeldiktade formen, och vilka är, om det finns några, fallgroparna?

...

Jag tror att du måste definera det innan du frågar mig om jag är en del av det eller inte. Om det inte finns en ”bestämd definition” och det är av sorten “Jag vet när jag ser det”-sak, då är jag antagligen helt klart det eller så är jag antagligen inte det. De flesta av mina verk innehåller något fantastiskt, övernaturligt eller mytiskt, ja, men det täcker ett stort område, och utelämnar sånt som Signal to Noise eller The Day I Swapped My Dad For Two Goldfish och de andra som inte är fantastiska, övernaturliga eller mytiska…

Hrm. Men om jag är en fabeldiktare, så har jag ingen aning om varför. (Som jag sa till någon som ställde en fråga på en Q&A nyligen, Det är på grund av att det är jag och det är vad jag tycker om att skriva. Jag har nog ingen passande berättelse om var allt kommer ifrån, som “När jag var fem år blev jag biten av en radioaktiv myt”.)Det får mig att längta efter en som det är lätt att svara på. Som hej neil, jag undrar bara varför du stavade ’Yvaine’ som ’Evaine’ :D ~ cancan, manila (A: För det stavas så i manuset, och det är så det uttalas.)

Många har skrivit för att berätta om de skotska älvorna…

Den här artikeln kanske intresserar dig. Uppenbarligen har några lokala älvor fått det här fastighetsbolaget att skrota sina planer på att riva/bygga och börja om igen
http://www.timesonline.co.uk/article/0,,2-1881612,00.html
med vänlig hälsning,
Nicole Lee
http://neekole.com

Det är antagligen värt att påpeka att det inte bara av snällhet som folk inte vill störa älvorna. Det handlar om rädsla också. Jag minns att jag blev visad ett stort stenblock mitt på en åker i Schull på Irland som var, fick jag veta av damen som bodde i närheten, släpad till sidan av åkern av bonden, som ville använda sin skördetröska, mot inrådan av flera personer som mindes det som en av älvornas platser; bonden fick ett slag nästa dag (och slag var en gång i tiden kända som ”älv-slag”) och nästa morgon, fick jag veta, släpade hans söner tillbaka stenblocket till mitten av åkern...

http://www.animated-news.com/archives/00004144.html
Är en intervju med Henry Selick om många saker, däribland filmen Coraline.