09 januari 2007

2006 års bästa film var…

Tisdag 9 januari, 2007

2006 års bästa film var…
postad av Neil 02:39

Har fortfarande deadlines. Har gått ner en massa i vikt nu, hurra! Nu måste jag gå dit där jag är nöjd med att inte äta lika mycket, samtidigt som jag äter mer grönsaker, äter grapefrukt som snacks, dricker mer vatten, allt sånt. Jag försöker helt enkelt gottgöra för ett år ute på vägarna. (Det finns fyra högar med jeans i min garderob, olika midjemått i varje. Jag hade nått till högen längst bort och de började bli tajta. Nu är jag på högen före den. Jag har en storlek kvar innan jag är tillbaka på min riktiga BMI. Som jag lärde mig för ett par år sedan, om jag kommer till jeansen i den tunnaste högen i hörnet, påpekar folk att jag ser mager ut. Och det här är antagligen det sista inlägget om vikt för att a) det är tråkigt och b) om man nämner viktminskning i en blogg börjar folk skicka e-mail där de säger att man bidrar till den nuvarande epidemin med anorexia och förstör de ungas självbild.)

Hursomhelst, det här är ett inlägg om Pan's Labyrinth -- som har setts och diskuterats i
http://www.neilgaiman.com/journal/2006/09/sunday-morning-cinema.html -- och det är för att gratulera Guillermo för att han vann Critics Prize.

Guillermo del Toro's gotiska fantasy har utsetts till 2006 års bästa film av National Society of Film Critics.

Guillermo är exekutiv producent på DEATH-filmen, vilken verkar börja att möjligtvis börja tänka på att kanske återuppstå, kanske, så jag ska snart gratulera honom personligen.

Men det är trevligt att göra det här.

Och jag vet att jag att tänkte länka till det här blogginlägget om Charles Vess, som visar utvecklingen av skulpturerna till Stardust som han har jag jobbat med, men jag tror inte att jag gjorde det. Massor av bilder…
http://greenmanpress.com/news/archives/98

Hamnade efter

Massor av jobb, barn och julledigheten fick mig att hamna ohjälpligt efter med översättningen. Så nu tar jag nya tag fr.o.m. idag...

/niklas

11 december 2006

Sälj din övertygelse och köp förvirring…

Tisdag 5 december, 2006

Sälj din övertygelse och köp förvirring…

postad av Neil 18:09

(Ursäkta till alla som hade problem med gårdagens .m4a-fil. Den borde fungera i iTunes eller Quictime. På den helt nya
http://www.neilgaiman.com/works/audio/stardust har de en mp3-fil av samma del.)

Dave McKean har gjort 33 nya Mirrormask-teckningar till de utgåvorna av den signerade och begränsade Mirrormask Script book. Man kan se
alla teckningarna här gratis (fast det kostar pengar att köpa boken med själva teckningen i). Klicka på tumnaglarna för att se hela bilden.

Och på ämnet mr McKean, är jag glad att kunna berätta att på torsdag 11 januari 2007, 19:00 på
Walker Art Center, 1750 Hennepin Avenue, Minneapolis, kommer Dave och jag att ”samtala” Free Verse-tillställningen "hyllar 20 år av duons artistiska samarbete--Gaiman och McKean gör båda en kort presentation av sitt eget arbete, och följer sedan upp med ett scensamtal om de estetiska utmaningar de möter tillsammans och på egen hand.”

http://raintaxi.com/readings/ får vi veta att “även om tillställningen är gratis, krävs det biljetter. Biljetter finns tillgängliga på Walkers biljettkontor från en timme före föreställningen. Tillställningen sänds också live på nätet och arkiveras på channel.walkerart.org.”

...

Det är alltid konstig när man läser kritik som inte säger något annat än att personen som skriver inte vet vad han eller hon pratar om. Ett typexempel, en recension nyligen i New Yorker av pjäsen Mary Poppins (som jag såg i London för några år sedan, och som på många sätt var fel ute, mest med dess önskan att var en del av P.L. Traves värld fast utan att ta steget bort från den Disney-ram den var byggd i, och många saker, många av dem var Disney-saker, var helt rätt med den). Men
kritiken i New Yorker verkar handla om något helt annat. Till exempel: Efter att ha läst P.L. Travers böcker eller ha sett filmversionen från 1964, med Julie Andrews, undrar vi om Mary Poppins gör barnen hon tar hand om till bättre personer genom att var, som hon sjunger i början av den här föreställningen, “praktiskt taget perfekta,” eller om hon är en Pied Piper-liknande fantast som lever på sina skyddslingars eskapistiska önskningar. Handlar det bara om henne eller bara om kärlekens känslomässigt förvandlande effekter?”
och
givetvis funderar vi inte, om vi har läst böckerna, eftersom det är uppenbart att det inte handlar om något sådant. När författaren klagar att Mary Poppins smutsar aldrig ner händerna i en balja med Dickenskt diskvatten, börjar jag fundera över exakt vad den aktuella kritiker tror att edvardianska barnsköterskor eller guvernanter faktiskt gjorde. De var inga tjänare. De var en del av familjen fast ändå inte en del av den. Det var liksom poängen.

Och givetvis är Mary Poppins inte -- i böckerna -- i själva verket “praktiskt taget perfekt”, fast det är så hon ser sig själv. Hon är inbilsk, farlig, oförsonlig och en naturkraft. Hon lär inte barnen Banks något så banalt som moraliska läxor, och jag tror inte att någon förvandlas känslomässigt i böckerna, förutom en handfull lyckliga personer i berättelserna som får förmågan att fly från sina liv eller frigörs från någon slags fysisk fångenskap (och det inträffar mer i historierna Mary Poppins berättar för barnen än i själva böckerna).

(Konstigt nog finns det en utmärkt artikel från ifjol i New Yorker om P.L. Travers och Mary Poppins och Walt Disney --
http://www.newyorker.com/fact/content/articles/051219fa_fact1-- som är mycket vettigare och påpekar att:

Den literära Mary Poppins är inte alls en tydlig karaktär. I slutet av det första kapitlet i den första boken - där hon anländer som en skepnad kastad mot ytterdörren under en storm, tar formen av en kvinna, tvingar Mrs Banks att anställa henne, fräser åt barnen och drogar dem med en mystisk dryck efter att hamnat ensamma med dem i barnkammaren - får hon bara en en reserverad bekräftelse: ”Och även om de ibland längtade tillbaka till de lugnare, mer vanliga dagarna när Katie Nanna styrde över hushållet, var alla, i stort sett, glada över att Mary Poppins kom dit.” Hon är, i själva verket, väldigt ofta ”arg”, ”hotande”, ”hånfull”, och ”skrämmande”. Hon kallar barnen kannibaler, knuffar dem nerför trappan och tvingar dem att äta så fort att de tror att de ska kvävas. Hon har till vana att rädd barnen från fasaväckande övernaturliga händelser, det är sant, men det skulle vara en större välsignelse om hon själv inte hade orsakat dem som en hämnd för elakheter. Ofta framstår hon som någon som inte tycker så mycket om barn.”)

Och jag började funderat på detta eftersom jag läste den extremt idiotiska recensionen i New Yorker samma tag som jag fick mina ex av Myth, Symbol, and Meaning in Mary Poppins - The Governess as Provocateur, en underbar och lysande boklång studie av Professor Giorgia Grilli om Mary Poppins karaktär i böckerna och om magi och shamanism och vad barnflickor och guvernanter var, och hur precist och djupt nedbrytande Mary Poppins är som person.

Av någon anledning låter inte Blogger lägga upp en bild på omslaget här. [redigerat för att tillägga, men det gick med Blogger Beta], men man kan se det på http://www.amazon.com/Meaning-Poppins-Childrens-Literature-Culture/dp/0415977673. Den är antagligen för dyr för privatpersoner, men om ni är intresserade kan ni beställa den från ert bibliotek. (Den har också en introduktion av mig, men låt inte det avskräcka er.)

Liten presentsakgrej

Måndag 4 december, 2006

Liten presentsakgrej

postad av Neil 15:39

Det slog mig precis att det vore en god idé att ge folk ytterligare ett smakprov av ljudboken Stardust än vad man kan höra
på Audible.com. Det finns ingen sida för ljudboken här på Neilgaiman.com än.

Så det här inlägget är provisoriskt, och det kan försvinna snart…

1-02%20Stardust%20Chapter%20One.m4a

Inte riktigt så sablans faktiskt

Inte riktigt så sablans faktiskt
postad av Neil 11:32

Telefonen ringde precis och det var Brendan från Final Draft, som aktiverade min auktorisering och var förbryllad över varför eller hur det hände (“Det finns flera skäl till varför man förlorar auktoriseringen. Ditt passar inte in på nåt av dem.”) Så jag kan öppna manuset igen, och jag påminns om varför jag fortsätter med dem. Massor av folk skrev in och föreslog olika manusprogram, och det tackar jag för, men för tillfället är jag mer eller mindre nöjd.

Långt efter med ungefär fem olika saker, men nöjd.

Och det snöar.

Sablans Final Draft

Sablans Final Draft
postad av Neil 03:01

Om jag någonsin skulle göra ett program för manusskrivande, skulle jag se till att den jäkla prylen inte strulade, slumpmässigt “förlora auktoriseringen” och sluta fungera när en författare har en deadline. Och om den plötsligt bestämde sig att den inte var auktoriserad skulel jag åtminstone ha ett sätt att fixa det om det hände sent på kvälen, när snälla supportpersoner ligger hemma i sängen och författare har en deadline.

Förlåt. Ville bara klaga.
Final Draft är inte billigt. Jag tycker att det borde fungera.

Undanrensing

Lördag 2 december, 2006

Undanrensing

postad av Neil 15:47

Jag kom aldrig till testvisningen av Stardust i Pasadena, och kan inte närvara på visningen i Sherman Oaks om en timme, men de första recensionerna har redan börjat dyka upp från den första visningen, och de ligger upp på ain’t it cool…
http://www.aintitcool.com/node/30863. Det är inte många spoilers, men det finns ett par.

[Redigerad för att tillägga -- nu finns det en mycket längre recension på
http://www.aintitcool.com/node/30866 ]

(Genom de här visningarna får de veta saker som påverkar klippningen och så vidare. Än så länge är nog det största de fått veta är att alla verkar älska Robert De Niro.)

...

Jag älskar när underground blir mainstream på underliga sätt. Här är den experimentella fotograf jag tycker bäst om,
Joel Peter Witkin, som gör en modefotografering av hattar för New York Times. På sätt och vis önskar jag att han hade haft fler kvinnor med tre bröst eller extra huvuden, men bilderna är vackra, och äkta Witkin.

...

Det är en intervju med mig i Minneapolis City Pages på
http://www.citypages.com/databank/27/1356/article14921.asp, och i den här recensionen från City Pages (http://citypages.com/databank/27/1356/article14926.asp) fick jag veta att Susanna Clarke ”utnyttjar sin begåvning till att skapa små uppdiktade paket av fruktan, en hon slipade under åren hon skrev episodiska berättelser till Neil Gaimans mästerliga serie Sandman,” vilket är den sortens sak som får mig att påpeka att hon bara skrev en berättelse, ”Stopp’d Clock Yard” i novellsamlingen Sandman: Book of Dreams, och den är mycket bra, men den var inte särskilt episodisk.

...

På hemsidan The Comics Journal, gör Art Spiegelman en fantastisk lista över presenter --
http://www.tcj.com/index.php?option=com_content&task=view&id=470&Itemid=48-- och jag ska försöka att föreslå en del coola presentböcker de kommande dagarna.

Tills jag gör det, en liten present till alla som läser. Daniel Pinkwaters senaste roman, The Neddiad, är helt fantastisk. Jag vet eftersom hans förläggare skickade den till mig och jag läste den. Jag gillade den verkligen (Jag är svag för Pinkwater, och detta är bästa sortens Pinkwater) och jag nämnde den i
Forbes Magazine.

Mr Pinkwater publicerar den just nu som följetong på internet, innan den ges ut. Vi är nu inne på kapitel nitton, och ett nytt kapitel läggs upp varje tisdag. Det börjar bli spännande. Gå och läs de första nitton kapitlen. Mysterier! Resor! Skosnören! Shamaner! Sköldpadda! Spännande kapning i luften gäckad av simpelt trolleritrick!
http://www.pinkwater.com/theneddiad/

Att ersätta något som inte finns

Fredag 1 december, 2006

Att ersätta något som inte finns
postad av Neil 10:21

Insåg precis att det långa inlägget jag gjorde igår kväll om Maddys tendens att lämna kvar lappar om sig själv vart hon än har suttit (”Det här är en postit-lapp” “Maddy Gaiman skrev det här” och, på ett notblad “Hej. Det här är Maddy. Jag älskar notblad. De ser väldigt officiella ut när man skriver på dem.” De kan också innehålla hennes namn, övningssignaturer, lyckönskningar i förbigående till personen som läser lappen som “ha en magnifik kväll”, och, då och då, teckningar av en flickas ansikte), och som också berättade om visningen av Stardust för en fokusgrupp igår, aldrig laddades upp. Det var nog sista gången jag använde Picassas bloggfunktion -- den har kraschat eller misslyckats för många gånger. (Jag använde den för att ladda upp ett kort på whiteboardtavlan som Maddy hade täckt med teckningar igår när jag pratade i telefon med Tarquin-från-Stardust, vilket roade mig eftersom det i grunden var en av lapparna, bara mycket mer.)

Det som gör att inläggets försvinnande är ännu mer frustrerande är att jag hade kopierat texten från Picassainlägget, eftersom jag visste att det kraschade ibland, men inte att det kraschade allt jag försökte kopiera innehållet till. Kom ihåg: blogga inte Picassa. Gör det bara inte.

Det kan vara datorns fel, som precis har bestämt sig för att den inte längre har ett ljudkort på grund av vad readme-filen beskriver som ett “välkänt problem” som den säger att man ska lösa genom att helt enkelt avinstallera och ominstallera programvaran, nämnda programvaran är enligt datorn omöjligt att avinstallera.

Och som jag skrev i det borttappade inlägget, om några år glömmer Maddy att hon någonsin har existerat i ett gäng lappar om sig själv, och jag kommer också att glömma. Och ibland är den här bloggen bara en dagbok, eller en påminnelse. Man glömmer de saker man var säker på att alltid komma ihåg, särskilt de små sakerna, och alltför ofta är de sakerna som betyder något.

Det är en kaffeperkulator som låter “wheeee”

Onsdag 29 november, 2006

Det är en kaffeperkulator som låter “wheeee”

postad av Neil 11:54

Bara ett kort inlägg för att berätta att vår flitiga web-elf just nu ser över
www.neilgaiman.com för att göra det till ett palats fyllt av outhärdliga njutningar, eller åtminstone ett ställe som är bättre planerat och där det är enklare att hitta saker.(Vårt nya motto: mindre trä, fler träd. Eller nåt liknande.) Det är ett arbete som fortfarande pågår, men vi har nu ersatt ett myller av länkar med http://www.neilgaiman.com/works/films/ som behöver mer information, men den är snygg och enkel att förstå sig på.

Och bara så att ni vet, jag får inte
den här låten och videon ut ur skallen.

Och den här
Galactus Jack Chick-broschyren fick mig att le. Inte riktigt lika mycket som den här perfekta parodiska användandet av Jack Chick-broschyrer för att varna oss för de Äldre Gudarena, som det krävdes ett par sekunders googlande för att hitta. (Hoppsan. Borta. Testa den här: http://esr.ibiblio.org/index.php?p=135)

Ingen riktig fråga, mer en observation efter att jag läste nyligen. Efter att jag köpt ”Fragile Things” som ljudbok på
itunes(inläst av dig själv), som jag antagligen lyssnade på för mycket istället för att göra mina läxor, och därefter rusade iväg för att köpa och läsa “American Gods” innan jag lyssnade på berättelsen, har jag nu insett när jag läser något som du har skrivit, roman eller annat, att det verkar låta som din röst inne i mitt huvud. Det är intressant, lite läskigt, aningen lugnande, men alltid trevligt. Så, tack.

Högaktningsfullt,

Will Swan


Ingen orsak, tror jag.

(Jag upptäckte precis att
Iamplify.com erbjuder gratis nedladdningar med mig som blir intervjuad om Stardust och ljduboken av Stardust och (den väldigt rara) intervjun som Maddy gjorde med mig som klipptes ner till Neil Gaiman Audio Collection -- de finns i avdelningen Downloads på första sidan, och umgås lite ängsligt med ljudböcker om viktminskning och att övervinna ens flygrädsla.)

Hej Neil,

På eBay har jag sett en Sandmansamling, hela serien, på en DVD med en programvara för att läsa serier, som man installerar på datorn och läser på skärmen.

Priset är skrattretande lågt, så jag ville fråga om den är officiell? Det ser verkligen inte ut så, men det är alltid bäst att kolla!


Nej. Alla versioner på DVD/CD av serierna som jag har gjort är piratkopior. Personligen önskar jag att DC kunde göra legitima versioner, eftersom det uppenbarligen finns en efterfrågan, och vi kunde göra det bättre än piraterna.

Hej Neil,

Ville bara berätta att Rocketship i Brooklyn ska vara värd för en signering/mottagning för “Big Fat Little Lit” som inkluderar, som du vet, ditt samarbete med Gahan Wilson. Dina läsare i New York kanske vill besöka tillställningen (den öppna vin/öl-baren kanske kan vara ytterligare ett lockmedel).

Information om tillställningen:
"Big Fat Little Lit" signing and reception with Art Spiegelman, Francoise Mouly, Kim Deitch and David Mazzucchelli
Friday, December 1 at Rocketship
208 Smith St., Brooklyn (F or G to Bergen St.)
20:00
gratis

affärens hemsida:
http://rocketshipstore.blogspot.com
bokens hemsida:
http://www.little-lit.com

--Bill Kartalopoulos.

Det kan bli en bra julklapp till barn också -- Gahan Wilson och jag gjorde en berättelse till den tredje delen (It Was A Dark and Silly Night) som finns i nytryck i Big Fat Little Lit.
(
http://www.little-lit.com/bfll_artists/gaiman_wilson.html)

Lite copyrightbryderier…







Tisdag 28 november, 2006

Lite copyrightbryderier…
postad av Neil 08:54

Jag är lite förbryllad av en artikel på BBC:s hemsida och copyrightperioder i Storbritannien för inspelad musik som verkar påstå att dagen efter att perioden går ut, får personerna som gjrode musiken inte längre betalt för den.
http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/6186436.stm

Musikjournalisten Neil McCormack sa till BBC Radio Five Live att den här slutsatsen skulle bli ett hårt slag mot industrin. ”Det här bestämdes före ankomsten av, den stora uppsvingen, för rock’n’roll - uppsvingen inom populärkultur som har lett till att ett stort antal personer lever på dessa royalties.

"Du kan ha gjort en skiva 1955 och har fått royalties,” sa han. ”Plötsligt är de borta.”


...

men om man får royalties som en skiva som man gjorde får man, förmodar jag, fortfarande pengar från skivor som säljs genom det skivkontraktet. Skillnaden är att andra nu kan ge ut eller använda materialet utan att betala en licensavgift till skivbolaget som inte skulle betala dig.

å om Beatles material ska bli allmängods i Storbritannien om fem år, som det står i artikeln, kan någon ge ut en skiva i Storbritannien med Beatleslåtar från 1961. Och efter ett par år efter det kunde de inte sälja sin CD med Beatleslåtar från 1963 som “Please Please Me”, eller använda foton eller omslag från den ursprunliga LP:n. Fast EMI kan ge ut en serie med antingen billiga Beatlesskivor, eller nyutgåvor med extra material på Beatlesskivor, som skulle säkerställa att de kvarlevande Beatlarna fortfarande skulle få betalt av EMI…inte sant?

The Good News! Post

Måndag 27 november, 2006

The Good News! Post

postad av Neil 16:37

Jag blev nog inte speciellt överraskad när jag fick veta att Anansi Boys var
recenserad på myspace books. Å andra sidan blev jag ganska överraskad när jag fick veta att Anansi Boys har en egen sida på myspace --http://www.myspace.com/anansiboys. Den har åttio vänner när jag skriver det här och är, uppenbarligen, tjugo år och stenbock.

The Absolute Sandman, jag blev förtjust när jag fick veta det,
toppar Detroit Free Press lista över Best Spiritual Books 2006. Jag betvivlar att den blir en av Anansi Boys vänner på myspace, och jag skulle tro att den nu antagligen börjar umgås med The Tibetan Book of the Dead och Chestertons Orthodoxy, och skulle bli väldigt förlägen om den fick vet att Jessa Crispin har beskrivit den som "the ultimate comic book fetish object" .

Med tanke på de dåliga nyheterna på bloggen på sistone, vill jag gratulera mina vänner och grymma rockare Thea Gilmore och Nigel Stonier för deras barns Egans ankomst. Theas myspace-sida finns på
http://myspace.com/theagilmore och hon har 4607 fler vänner än Anansi Boys har. Nigels hemsida är http://www.nigelstonier.co.uk/ och enligt http://www.nigelstonier.co.uk/free_cd.html skickar han en gratis CD med smakprov till alla som ber om en. Eftersom två av hans låtar ”Tricks” och ”Me and St Jude” är två av mina favoritlåtar någonsin, borde ni kanske skicka honom ett frankerat kuvert med er egen adress och se om ni gillar det ni får.

Och hon är lika mycket värd en gratulation, min vän Anna Sunshine Ison har nyligen gift sig med sin Mr Cavin i Las Vegas. Detta är trevligt och för att fira det får ni en länk till Lexington Herald Leader's två minuter långa audio-visuella inslag om Sunshines pappas konst. Han är en kriminalantromorfolog.) Den får mig att le:
http://www.heraldleaderphoto.com/multimedia/cecil/ison.html

Jag träffade Yunyu på Continuum 3 i Melbourne och hon gav mig en CD -- hon har precis skickat hennes senaste CD, Spiked Soul, och jag gillade den verkligen. Man kan titta på två hennes videos på http://www.yunyu.com.au/home/music#videos.

Matt Cheney har upptäckt Skrivandets Regler, och förklarar dem för oss. Äntligen.
http://mumpsimus.blogspot.com/2006/11/rules-for-writing.html

Och slutligen vill jag formellt välkomna mr Eddie Campbell till bloggosfären. Han finns på http://www.eddiecampbell.blogspot.com/ och tar emot besök.

Dave Cockrum

Söndag 26 november, 2006

Dave Cockrum

postad av Neil 21:20

Jag skrev det här för två år sedan, till en bok till förmån för Dave Cockrum:

Till Dave Cockrum

De tecknade serierna gyllene ålder är när man är tolv. Silveråldern är runt fjorton, femton - den dunkla zonen när tecknade serier fortfarande betyder något, men det gör rockmusik också, och flickor skulle också göra det om man kunde komma tillräckligt nära en för att faktiskt göra något annat än att rodna och stamma. Efter det kommer den långsamma perioden då de faller i ondå, och alla åldrar rinner samman i en mörk malström. Inget skapar magin på samma sätt som tidigare, på den tiden när somrarna varade för evigt och grannflickan fortfarande hade en en trubbnäsa och flätor (hennes säkerhetsnål i näsan och mohikanfrisyr kom först flera år senare.)

Jag föll aldrig för Superhjältar (TM Marvel och DC och hur skumt är inte det?) som liten. Jag gillade dem, men de framstod alltid som en aning problematiska. De gjorde inte de viktiga sakerna.

Det viktiga, som jag såg det, var att superkrafter kunde göra att man överlevde skolan på ett lättare sätt. Om jag i hemlighet var Den Snabbaste Mannen skulle jag aldrig mer komma för sent till skolan någonsin igen. Om jag var osårbar (och kunde stava till det och visste vad det innebar) skulle jag inte vara förtvivlad och frusen ute på en arktisk fotbollsplan, på nån defensiv position där jag kunde göra minst skada. Till och med Aquaman verkade inte ha det så illa: de helvetiska pliktbelagda simlektionerna i den iskalla utomhuspoolen övertygade mig om att jag skulle vara perfekt för att drunkna utan hans krafter, även om jag inte kunde kommunicera telepatiskt med några av de lokala spiggarna.

Jag tror att det var därför jag älskade Legion of Super Heroes, under min egen gyllene ålder. Det fanns gott om dem. De levde i framtiden. Och deras krafter verkade som gjorda för att överleva skolan med. (Jag fick skolmåltider som bara Matter Eater Lad kunde ha gjort sig av med.) De hade ett klubbhus. De slogs inte heller mot bankrånare. (Mestadels verkade de bråka med varandra, även om de hade hjärntvättats av intergalatiska ogärningsmän, och hade kommit till slutsatsen att bankrånare inte dök upp lika ofta som i serierna.) Och, allra mest, under en kort tid - konstigt nog, när jag var tolv - hade de Dave Cockrum.

Jag väntade på att en tidskapsel skulle dyka upp och att jag skulle bli tillfrågad om att ansluta mig till Legionen. Jag hade inga särskilda krafter, inte vad jag hade märkt, men ändå, man vet aldrig, man kan ha tur.

Jag borde googla och ta reda på vilken den första berättelsen om Legionen som Dave skrev var: å andra sidan, jag minns fortfarande vilken den första av hans berättelser som jag läste. Den hette ”Blodkristallernas förbannelse”, och den målades av Murphy Anderson. (Jag har alltid varit svag för Murphy Andersons färgläggningar.)

Och, nästan genast kändes det som, hade Superboys serie blivit Legionens, och Dave Cockrum låg bakom Legionen (Cary Bates skrev), och plötsligt var den cool…

När Dave började teckna nya X-Men, kändes den redan som min egen, på ett sätt som bara serieläsare kan tycka om tecknare vars arbete de älskar. Jag ägde Dave Cockrum, precis på samma sätt som jag ägde Neal Adams och Berni Wrightson och Jack Kirby och Jim Aparo. Han var en av mina, och han ägde en liten del av min själ.

Jag blev löjligt glad, flera år senare, under Sandmans första år, på ett konvent i New York, när jag fick höra av Paty Cockrum att hon och Dave gillade det jag gjorde. Och, någonstans inom mig, fröjdades en tolvåring: om jag inte kunde gå med i Legionen, var det här lätt det näst bästa, och, en kort stund, var jag tillbaka på den gyllene åldern…

Neil Gaiman

5 mars, 2004

...

Dave gick bort idag, efter komplikationer av diabetes.


http://www.nightscrawlers.com/forum/viewthread.php?tid=6539
http://www.newsfromme.com/archives/2006_11_26.html#012477

Nyheter och svar om filmen Stardust

Nyheter och svar om filmen Stardust
postad av Neil 12:28

Det finns ett kort av Michelle Pfeifer som tänker göra lite get-förvandling i Stardust på
http://www.michellepfeiffer.us/images/magazines/1206premiere.jpg -- det finns också en artikel under det…

Under tiden, på
http://www.stardustmovie.com/ har de första livstecknen synts till. Om ni går dit får ni se ett kort av mig från inspelningen, och ett formulär att fylla i om ni har några frågor om Stardust. För tillfället blir det jag som svarar på frågorna.

(Nästa vecka är det den första testvisningen, när vi får veta vad en publik tycker om filmen, vad den tycker om och inte tycker om. Jag har aldrig varit inblandad i en sådan tidigare. Håll tummarna.)

Sur(tacksägelse)realism

Torsdag 23 november, 2006

Sur(tacksägelse)realism

postad av Neil 12:05

Gårdagen var lång -- Holly landade två timmar efter mig, Mike två timmar efter henne, så vi lämnade i stort sett aldrig flygplatsen, förutom för att få i oss lite mat och plundra Apple-butiken i Mall of America (som ligger väldigt nära Minneapolis flygplats). Just nu har hela min familj Macbooks, förutom jag.

Det bäst med att komma hem (familjen inte inräknad) är sakerna som väntar i plastkar på köksbordet, som jag kan läsa, titta på, leka med, se på, signera eller inspektera.

Den här morgonen, med en raspig-av-för-mycket-resande hals och hår som ser ut som nån slag galen barberarbläckfisk, tog jag på mig min morgonrock och gick ner och tittade på sakerna som anlänt under tiden jag var borta.Det är saker jag ser fram emot att läsa -- John Clute’s bok
The Darkening Garden, med undertiteln A Short Lexicon of Horror, trettio ämnen från “affekt” till “vastation” som antagligen kommer att påverka den kritiska diskussion om skräck under en lång tid, och del 1 av den nya samlingen Fantagraphics Segar Popeye, -- och det är saker som jag redan har läst, typ, som den tecknade kvartalstidningen av Tove Jansen Moomin volume 1 (man kan läsa mumin varje dag på D&Q-hemsidan, på http://www.drawnandquarterly.com/moomin/), som är en av historiens raraste, underligaste surrealistiska serierna, som jag läste tidigare i år, eftersom jag ville skriva introduktionen till den, och sen fick jag ont om tid och det var något jag inte skrev i år, men folket från D&Q verkar ha förlåtit mig, för de skickade ett ex ändå, och ni borde läsa den ändå, för den kommer att göra er glada.

(För att läsa serien om Mumin i rätt ordning på nätet, bör ni börja med #1,
http://www.drawnandquarterly.com/moomin/index.php?id=1)

Det är saker som jag måste lyssna på (nu spelas återutgåvan av Lou Reeds CONEY ISLAND BABY, med tre låtar som aldrig tidigare har släppts), och se på (en hög olagliga Torchwoods, Mighty Boosh Live DVD, och sånt).

Och det är en didgeridoo.

Den är betydligt längre än jag.

Någon skickade en didgeridoo till mig.

Jag antar att jag måste ta didgeridoo-lektioner nu.

Jag har gjort tranbärssylt också.

Med grumlig blick och aningen restrött

Onsdag 22 november, 2006

Med grumlig blick och aningen restrött

postad av Neil 01:25

Det här borde vara ett inlägg om allt jag har gjort och rest de senaste dagarna, jag avslutade med att see WOLVES IN THE WALLS i Oxford igår kväll, men alarmklockan började precis ringa jag har sovit för lite och ska springa till tåget om 20 minuter för att ta flyget för att komma hem till thanksgiving, så det här bara en slags vinkning innan jag hektiskt börjar packa och åka vidare igen.


vink.


vink..

21 november 2006

Vad jag gjorde idag, mer eller mindre

Lördag 18 november, 2006

Vad jag gjorde idag, mer eller mindre
postad av Neil 17:51

Då ska vi se… tog Gatwick Express till London (läste den underbart underbara serieromanen Jokes and the Unconscious av Daphne Gottlieb och Diane DiMassa på vägen), åkte till hotellet, jobbade glatt i hotellets bibliotek tills rummet var klart, träffade
Mitch Benn, diskuterade Mystiskt Projekt, och brände sju referensskivor med mp3-låtar angående Mystiskt Projekt till honom, träffade dotter Holly och hennes vän, åt transportbands-sushi med dotter Holly och Mitch Benn och dotter Hollys vän, träffade berömde filmregissören T.V. Gilliam och köpte whiskey sours åt honom eftersom han var förkyld och trodde att whiskey sours antagligen innehåller vitamin C, för att inte tala om inlagda körsbärs förkylningsbekämpande egenskaper, och vi pratade allesammans (jag, T.V. Gilliam, d. H och d H:s v. men inte Mitch Benn för han hade redan åkt för att göra ett gig) och sedan, när kvällen nästan var slut och alla hans whiskey sours var urdruckna, vinkade jag farväl till T.V.G. (efter att ha påpekat att han är skyldig mig och Terry Pratchett en groat-mynt vardera) och jag gick vidare med d. H. och d H:s v. för att se Mitch Benn göra sitt andra komediframträdande för kvällen på Chuckle Club, som av något underligt sammanträffande drevs, upptäckte jag, av Paul Jay (alias Eugene Cheese), som jag hade träffat för runt tjugo år sedan på Society of Strip Illustrators möte, och gjorde en serie som hette George, The Toad and the Rock, som jag älskade som tonåring och jag anser fortfarande att det är en av de bättre surrealistiska serierna.

Och i morgon bitti lämnar jag London och vet inte om det finns något internet på platsen jag ska till. Det får visa sig i morgon.

Vad jag gjorde härnäst

Vad jag gjorde härnäst
postad av Neil 04:56

Som jag har sagt här tidigare, problemet med att blogga är att när saker blir intressanta, får man inte tid att skriva om det. Så det räcker med att säga att jag åkte till Little Rock och vidare till Conway där jag svarade på frågor från studenter, läste en dikt, höll ett föredrag och läste en berättelse och svarade på frågor och signerade fram till midnatt och hamnade sedan med
Writing Professor Terry Wright och hans fru Cindy på en Denny’s i Arkansas ett på natten där vi åt frukost under ett åskväder som var så våldsamt att ledningarna gav ifrån sig knastrande ljud när blixten slog ner (ägaren hade ett fantastiskt minne och den minst övertygande peruk jag någonsin har sett), och därifrån åkte jag till San Jose, där jag intervjuades av språkprofessor Mitch Berman, åt sushi, läste sedan en novell och ett kapitel ur The Graveyard Book, svarade på en handfull frågor och signerade än en gång till midnatt. Sen gick jag upp för tidigt, flög till Minneapolis, åkte direkt in till DreamHaven Books där jag signerade massor av saker åt dem (däribland, fick jag veta, en kvarts ton Absolute Sandmans), tillbaka till flygplatsen för att checka in, iväg på en hastig middag med Mary och Maddy nu-med-ny-lila-tandställning (och hon kan bara äta soppa), och störtade tillbaka till flygplatsen, på ett plan och iväg mot Storbritannien.

Där är jag nu, i ett par dagar. Jag kommer antagligen över min jetlag när det är dags att flyga hem.

Påminnelse om San Jose

Torsdag 16 november, 2006

Påminnelse om San Jose

postad av Neil 17:41

Bara en snabb påminnelse om att jag är i San Jose och ska prata och signera och annat ikväll…

Detaljer på http://www.neilgaiman.com/where/2006/11/16-nov-2006-san-jose.html

Grå väggar

Tisdag 14 november, 2006

Grå väggar

postad av Neil 11:56

Jag är i Little Rock, Arkansas, och har tillbringat morgonen med att arbeta om Beowulf-filmen. Från hotellfönstret ser Little Rock väldigt mycket ut som ett stor massa av grå cement, men om jag går till kanten av fönstret kan jag se bortom den grå cementen till en grå himmel, mer grått hotell och toppen av en kolgrå bro.

Jag läser just nu introduktionen till Fragile Things, och är förbryllad av ditt omnämnande av ett dataprogram som heter Babble som du använde när du skrev “Diseasemaker’s Croup”. Jag är väldigt nyfiken på programmet och hur det fungerar, men jag kan inte hitta några referenser till det online. Vad kan du berätta om Babble, och hur får jag tag på ett ex?

En snabb googling och jag hittade ett ex av Babble på
http://www.bradsucks.net/archives/2003/07/08/lyric-generators/ Det är underligt att ingen har uppdaterat eller gjort om det under de senaste 15 åren, eller hur? Det kan göra en del underbara saker.

...

Vill bara berätta att Jonathan Brown, som driver seriebutiken They Walk Among Us i Richmond gör en sponsrad resa uppför Mekon för att dra in pengar till Diabetes UK. Länken är
http://www.justgiving.com/jonathanbrowne
och all uppmärksamhet du kan rikta dit tas med glädje emot.(Det finns faktiskt en redogörelse av en signering du gjorde på TWAU på den gamla goda tiden på http://www.ninthart.com/display.php?article=1185 . Fast den handlar mest om Graham Higgins novell ”Helicopters” - du får bara en statistroll.)

...

Jag tänker inte skämma ut vännen som trodde att jag skulle bli förlägen av det här genom att nämna honom, henne eller den… Men jag ble road -- tyvärr så är jag lika sold på iPod-tillbehör som alla andra, men jag tror att den här (möjligtvis passar den inte på jobbet, beroende på din arbetsplats)
är mer än vad jag trodde var nödvändigt.

...

Förbryllas av varför Guardian tycker att
Google Videos postade av turister har något att göra med Google per se, och glad att se att reservoarpennan är tillbaka. (Jag slutade att resa med reservoarpennor när man inte fick ta med sig bläck på flygplan. Jag antar att det är tillåtet igen, nu.)

Läste
The Astonishing Adventures of Fanboy and Goth Girl igår. Jag gillade den, så mycket man nu kan gilla en bok där man är halvvägs mellan landskap och en person i kulisserna, men kände stor empati med den uppdiktade versionen av Mr Bendis och han signering i berättelsen, eftersom han måste förklara för vår hjälte att han inte kan läsa hans serieroman nu, och inte tänker göra honom berömd, och måste fortsätta med signeringen eftersom det är en kö med folk…

Oops. Måste sticka.

15 november 2006

Suomeksi missnöjessång

Måndag 13 november, 2006

Suomeksi missnöjessång

postad av Neil 17:26

Jonathan Carroll (
han har faktiskt en blogg) skickar mig underliga och underbara saker på e-mail. Foton och hemsidor och länkar och blandat.

Det här är en av dem… Det är Helsingfors klagokör. Jag har sett den två gång, och fick Maddy att titta på den också, och nu går hon runt och sjunger på pidginfinska.

En del är universellt, en del är specifikt för Finland och Helsingfors…

Den fick mig att sakna Finland. Mest fick den mig att le.

http://www.youtube.com/watch?v=ATXV3DzKv68&eurl=

bitar, konstigheter och, ni vet, saker

bitar, konstigheter och, ni vet, saker
postad av Neil 12:14

Här är det mycket skrivande. Jag hittade min mobiltelefon, (den kraschade omedelbart, fast jag laddade ur den och laddade upp den igen och nu verkar den fungera igen). Jag har också läst ut Charles Addams-biografin, och jag kan rapportera att hans andra fru förblir ond ända till slutet -- hon verkar ha förfalskat ett dokument som gav henne 75% av Addams Family så snart Mr Addams var död. Men själva boken var en besvikelse -- jag fick ingen riktig insikt om Addams som en person eller som konstnär.

Här är
en artikel från British Medical Journal och jag gillar idén...

En udda artikel i
New York Times om copyright och konst...

Jack Williamson gick bort, vid 98 års ålder. Jag tror att den första SF-romanen jag någonsin läste var hans bok Seetee Shock, fast det var inte förrän jag läste hans roman Darker than You Think, som tonåring, som jag visste att jag var ett fan.

Min berättelse "How to Talk to Girls At Parties" har
valts ut avJonathan Strahan till hans antologi Year's Best SF

Neil, kan jag få låna dina läsare i ett par veckor? Just nu turnerar jag i USA i en Mini-cab och besöker de minsta städerna i var och en av de angränsande 48 staterna. Jag undrar om du kan lägga upp min webbadress (
www.usain80days.com) på din sajt så att jag tillfälligt kan utnyttja den smakfulla och utbildade skock som verkar samlas kring NeilGaiman.com?
Stort tack på förhand. Terence.


Jag gillade verkligen korten, så visst.

...

Den viktigaste nyheten den här veckan är att Alan Moore (nu
laglig i Kanada) ska vara gäst på Simpsons.
(
http://www.northantsnews.co.uk/ViewArticle2.aspx?SectionID=317&ArticleID=1865011)

Hej mr Gaiman. Jag hörde att projektet du jobbar på med Penn Jillette är en filmbearbetning av boken ”The Road to Endor” av EH Jones. Är det sant? Och är det troligt att boken kommer att tryckas igen tack vare detta? Under alla omständigheter ser jag fram emot den. KJ Forrest.

Sant och jag hoppas det…

Hej min evige idol, uh jag menar, Neil. Jag läste ditt inlägg om testamenten och tänkte att du kanske ville lägga till den här länken. Länken är från LAWCHEK® & Lawsonline™ och listar vilka delstater som godkänner och inte godkänner egenhändigt skrivna testamenten. Jag är glad att min gör det, för just nu har jag inte råd med en riktig advokat.

Var det verkligen ingen som lade märke till detta under alla år, eller föll rättelsen mellan stolarna?

En hängiven läsare,

Kevin Yank

Jag har läst det ett dussin gånger och kommer inte på vad skrivfelet är. Låt mig veta om ni kan lösa det.

Mestadels pumpasaker

Fredag 10 november, 2006

Mestadels pumpasaker

postad av Neil 21:51

Det här var pumpan jag skar ut dagen före Halloween, när den var färdig…





Tiden gick. Som är brukligt bland pumpor, ruttnade de sakta och började se riktigt intressanta och äckliga ut. Det här togs för runt fyra dagar sedan:




Jag hade tänkt att ta fler kort av dem idag, men snön störde allt, och det gjorde även det faktum att folk som inte visste att jag menade det när jag sa att behöll dem för att ta kort på dem när de ruttnade kastade bort dem. Jag gick ut och letade upp dem, och tog ett kort ändå.




Födelsedagsporträtt av en författare som försöker -- och misslyckas -- att ta ett kort på honom själv och några äckliga pumpor utan att ramla ner i snön.




Och -- sablans författande -- detta var otvivelaktigt det viktigaste jag var inblandad i idag.



Drömmen om en vit födelsedag?

Drömmen om en vit födelsedag?
postad av Neil 11:15

Jag vaknade och världen är vit. Det snöade på natten och det snöar fortfarande. Så underligt.

Massor av folk har skickat in fina födelsedagshälsningar, och skickar mig länkar till
http://syndicated.livejournal.com/officialgaiman/ där fler lämnar ett grattis…

Tack så mycket till er alla.

Mosade tomater och stuvning

Mosade tomater och stuvning
postad av Neil 12:05

Sedan fem minuter är jag uppenbarligen 46 år. (Det står så på
http://writersalmanac.publicradio.org/programs/2006/11/06/ så det måste vara sant.)

Jag har aldrig varit 46 tidigare.

Det är en väldigt vuxen ålder när man ser det skrivet på det sättet. Det är massor av siffor.

Jag tror inte att jag är vuxen i sinnet. Inte än…

Stardust-nyheter

Tisdag 7 november, 2006

Stardust-nyheter
postad av Neil 20:52

Nyheten om filmen Stardust är att höjdarna på Paramount såg en första klippning för två veckor sedan, och beslöt sig för att den var stark nog för att vara en av sommarens storfilmer. Så den har flyttats från mars 2007 till juli 2007. Vilket jag tycker är mest positivt, eftersom det betyder att de tror på den och tänker använda sin mäktiga marknadsföringsmaskin på den, men det är lite oroande eftersom det är hemskt hård konkurrens på sommaren, medan vi kring påsk hade varit den enda av den sorten vid den tiden.