Balansakter och Mithras

Balansakter och Mithras
postad av Neil 27/11/2005 12:16:00

Ett litet klargörande kom in rörande Ottakar’s specialutgåva --
Hej Neil. Ett snabbt svar till klagomålet angående priset på den begränsade utgåvan av Anansi Boys via Ottakar’s. Vi har hur som helst inga problem med priset, eftersom det är en underbar utgåva – ett nytt band, silverkanter, kraftig låda med konkava kanter. Om det handlade om att bara ta av skyddsomlaget och pressa ner boken i ett sladdrigt omslag skulle jag hålla med om att det var för dyrt. Men den här specialutgåvan är precis detta – speciell – och helt klart värd £40. Hälsningar Jon.

Och jag har länge tänkt skriva om Waterstones försök att ta över Ottakar’s i Storbritannien (här är en artikel om det -- http://observer.guardian.co.uk/uk_news/story/0,6903,1651774,00.html) och min personliga förhoppning är att de två kedjorna förblir åtskilda.

Käre Neil, åker du på turné i USA och Storbritannien varje år?
Amos

Nej. Den senaste riktiga turnén i USA före i år var 2001. (Den senaste i Storbritannien var 2003)

Neil, jag vet att du är mycket ute och åker, särskilt just nu när du lanserar din senaste bok, och jag har förstått från din blog att åtminstone ett av dina barn går på internatskola. Det verkar inte som du träffar din familj mycket överhuvudtaget. Min fråga är om du trivs med det? Gör din fru det? Känner du att du offrar din familj för din karriärs skull, eller vice versa? Önskar du att du inte var lika framgångsrik som författare som du är, men bara hade en någorlunda hygglig framgång och kunde spendera mer tid hemma? För att sammanfatta, hur löser du balansakten som krävs med ett så krävande schema?
Med vänlig hälsning, Kristina

Jag tror inte att nån av ungarna går på internatskola – de två äldre går på college (Mike, den äldsted, är doktorand med egen lägenhet), och bara Maddy, den yngsta, bor kvar hemma.

Jag tror att det är en kompromiss. Jag går oftast inte ”till jobbet”, jag bestämmer mitt eget schema och en stor del av tiden är jag här, och kan göra vad de än behöver. Avigsidan är att när jag åker bort, vare sig det är en turné eller bara en flygresa till New York eller LA för ett möte, så är jag bort (fast det är alltid bra om de kan följa med mig, och det kan de ibland). Men jag tror inte att det har mycket att göra med hur berömd man är, helt ärligt – det har varit i stort sett så här de senaste sexton åren. När det är sagt så har 2005 varit ett synnerligen konstigt och svårt år när det gäller resor och turnéer. Jag är glad att jag nästan är klar och täkner inte göra om det. (Jag försöker undvika att göra om mina misstag. När det är möjligt försöker jag köra med nya och annorlunda misstag nästa gång.)

Hur löser jag balansakten? Jag balanserar så mycket jag kan, och då och då vacklar eller ramlar jag. Sedan reser jag mig och börjar balansera igen

....

Jag gillade verkligen en artikel om C.S. Lewis i The New Yorker.(http://www.newyorker.com/critics/content/articles/051121crat_atlarge)-- delvis, tror jag, för att den tog upp något som jag började fundera på när jag skrev ”The Problem of Susan”:

Men en central punkt i evengeliet är att Jesus inte är trons lejon, men Guds lamm, medan hans andra symboliska djur är, uttryckligen, den lågt stående och nedsmutsade åsnan. Den kristna berättelsens moraliska styrka är att lejonen alla är på den andra siden. Om vi hade, säg en åsna, ett till synes oinspirerat djur från ett obemärkt hörn av Narina, uppfostrat som ett klumpigt lastdjur av låg rang, som samlade mössen och råttorna och vesslorna och gamarna och alla de andra orena djuren, och sedan dödades av lejonen på ett så förödmjukande sätt som möjligt – en åsna som återuppstår, och chockerar även sina egna lärjungar och dyrkare, som skapelsens konung – det vore en kristen allegori. Ett mäktigt lejon, som redan från början är på toppen, dyrkad av alla sina undersåtar och fylld med en världslig makt, dödad av en avskydd, ond häxa för sin makts skull och sedan återfödd för att härska, är en Mitraisk, inte en kristen, myt.

www.holycow.com/dreaming) har Lucy Anne gjort en stor uppdatering, och samlat samman artiklar och citat och allt från det senaste året, däribland ett gäng saker som jag inte sett tidigare. (Jag tyckte om artikeln om Lenny Henry-evenemanget i Independent och blev överraskad av antalet state awards som Coraline var nominerad till.)

...

Neil, tack för ännu en vacker bok. Jag hoppas att du avsiktligt skrev att Chablis är rött. Eller gjorde Anansi ett av sina trick på dig?

Om inget har ändrats sen jag skrev den, så borde du nog läsa om den delen. Det Chablis som dricks är vitt, men Grahame Coats längtar efter ett rött: Han hittade en korkskruv, öppnade en flaskan och hällde upp ett blekt glas vin. Han drack det, och trots att han tidigare aldrig haft tid med röda viner, fann han att han önskade att vinet han drack var fylligare och mörkare.

Någon annan skrev in och rättade mig för att jag lät puritanerna gå i land i Florida, och jag misstänker att de hade läst fel. Folk glömmer att kolonisternas barn som föddes i Florida redan var gamla män och kvinnor när de buttra puritanerna landade vid Plymouth Rock.

Hej Neil, jag tog Judiths promenad den här riktigt vintriga skymningen, eftersom det är ett stenkast från min studio. Även om jag inte kunde tillägga något till hennes kommentarer så lade jag upp några foton och några teckningar på min blog.
http://www.joelstewart.co.uk/blog/blogger.html Tack för hjälpen med att fylla min tomma söndag. Bästa hälsningar.~Joel (från Cycling Cornish Accordion etc. etc.)

Ingen orsak. Om responsen på den här promenaden är positiv hoppas jag kunna övertala Judith att göra fler promenader åt sajten.

(Ta en titt på Joels hemsida, och njut av hans konstverk. Och ni kanske vill kolla på bilderna från promenaden via länken.)

London Walks finns på www.walks.com, och Judith gör en Sherlock Holmes-promenad, en Jack the Ripper-promenad, och en Old Camden Town-promenad (pdf-fil på http://www.walks.com/GetAsset.ashx?AssetId=1123)

Hej Neil,
Först vill jag be om ursäkt för att jag är ett gnälligt kryp, men du är ett geni!
Nu när fjäskandet är avklarat, undrar jag om man håller på med rollbesättningen till Stardust just nu. Jag frågar detta, för igår mötte jag en ung och lovande brittisk skådespelare på biblioteket där jag arbetar (fast banne mig om jag inte kände igen honom först 5 minuter efter han gick). Han letade efter ett ex av Stardust, vilket fick mig att spetsa öronen och vi hade ett bra samtal om dina böcker. Vi pratade om dina anhängare, återkommande teman i dina verk och vi diskuterade det faktum att Stardust skulle filmas. Han sa att han ville läsa boken för att göra ”research”, fast jag utforskade inte mer och han sa inget. Han gick med tanken att också läsa ”Smoke and Minners” och ”Coraline”, fast jag sa åt honom att han var tvungen att köpa ett eget exemplar av Coraline, eftersom jag just då hade bibliotekets exemplar och tänkte inte ta tillbaka det.
Efter att han gått, och jag insåg vem han var, funderade jag på om han möjligtvis var tilltänkt för en roll. Jag hoppas det, eftersom jag tror att han skulle vara förträfflig. Om det här är fallet, fast just nu ångrar jag att jag sa att jag ville slå till dig för att du var så begåvad att jag uppslukades av avundsjuka. Förlåt. Det var inte meningen.
Så, besätter man rollerna än? Och är det några du skulle vilja se i de stora rollerna?
Cheers, Gabrielle.

Hej, Gabrielle. Jag vet inte vem din lovande skådespelare är, men det stämmer att Matthew Vaughn just nu håller på med rollbesättningen till Stardust. Han tittar på massor av band och träffar massor av folk. Han ringer mig och diskuterar ofta med mig, och än så länge är jag imponerad av hans planer, och vilka han tänker på.

Jag pratar inte om rollbesättning, särskilt inte på andras filmer. (Fast jag borde säga att jag var stormförtjust med hur många av de vi ville ha till Beowulf, på ett lättjefullt ”vore det inte trevligt om”-sätt, vi fick.)