Mitt skrivbord och andra djur

Tisdag 16 maj, 2006

Mitt skrivbord och andra djur
postad av Neil 13:01

neil-jag har en gås oplockad med dig! Jag bor i den vackra delstaten Arizona och hade gärna sett dig i din frack; varför skrev du inte att du skulle besöka konventet i Tempe, AZ i din sektion ”Where Neil”?

Deppig beundrare - kelly

Jag beklagar, kelly. Varför? Mestadels eftersom det inte var ett konvent. Det var the Nebula Awards Weekend of the Science Fiction & Fantasy Writers of America och jag flög till Phoenix sent samma eftermiddag för att delta på Nebula-ceremonin och dela ut utmärkelsen Grand Master till Harlan Ellison, och var på väg ut till flygplatsen på morgonen före 08.00. Jag deltog inte i några paneler, eller gjorde några signeringar eller något. Jag lovar.

(Något liknande, fast inte lika stressigt, äger rum i slutet av juni, när jag åker till New Orleans, på ALA -- jag stannar där i en dag eller två, den här gången för att ta emot ett pris eller två, men jag tror inte att några tillställningar är öppna för allmänheten -- fast jag skulle tro att jag gör en signering för bibliotekarier.)

Hej. En enkel: vad har du för bakgrundsbild på din dator?

Tills för ett par dagar sen var det en Harry Bliss -teckning, men sen körde jag förbi en lada som verkade vara på gång att rivas, och det påminde mig om ett collage av Dave McKean, så jag stannade och tog ett kort av den med mobiltelefonen, och blev glatt överraskade att den såg precis ut som i verkliga livet när jag kopierade över den till datorn. Den ser ut så här...



Jag har en kompis som är alldeles för blyg för att ställa den här frågan, så jag gör det åt henne. :)

Hon vill veta hur du får det att gå ihop med dikotomin av vanlig make/pappa/familje-Neil med superstjärnan skrikande beundrare galet populäre författaren Neil. Hur, undrar hon, går man från tusentals personer som köar för att få ditt klotter till, “Älskling, det är stopp i toaletten” med sinneslugnet du verkar ha?

Jag har en teori, men jag är stark och hoppas att du ger ditt eget svar istället för att lägga orden i din mun. :)

-Catie

Sanningen är att det börjar bli svårare just nu, eftersom det blir alltmer att göra och det blir mer ont om tid, och allt blir mer som jonglerande än vad det någonsin var tidigare. Ett sätt att stå pall är att bestämma sig för vad som är viktigt och försöka att hålla sig till det -- till exempel, att läsa med Maddy varje kväll när hon var yngre, och se nåt intressant på tv med henne varje kväll nu (vi är på säsong 2 av The Mighty Boosh just nu) är något jag försöker göra vare sig jag har en braskande deadline eller inte. Ett annat sätt är att sucka och bestämma sig för att, även om det hade varit trevligt att spendera förra veckan på Pinewood på ett flygande blixtfångade skepp anfört av Robert De Niro, så är jag till större nyttan för världen om jag spenderar min tid hemma, och laddar upp batterierna, går ut med soporna, och, i en timme per dag, vandrar omkring och funderar på var vi ska plantera sändningen med havtorn, hjortron, körsbärsträd, svarta valnötter och sällsynta saker som korsningen mellan bergsask och päron som anlände idag. (Allt från http://www.onegreenworld.com/)

Fast jag gör inte signeringar med skrikande folk alltför ofta. Det brukar utspelas under korta, koncentrerade perioder, och då brukar jag oftast få blinka och säga ”Jodå, jag är också han, eller hur?” och sen fortsätta med att göra mittt bästa för att alla ska ha det så trevligt som möjligt. Och jag har bra personer till hjälp och det gör det också enklare.Jag har hållit på med det här länge nu. Jag började signera böcker för nästa 20 år sedan. Och jag insåg för länge sedan att berömmelsen är intressant, men det är roligare för andra än för mig.

Fast det är helt klart en intressant diktomi. Jag hade roligt åt att beskrivas både som ”lång, mörk och stilig” och som en ”pinsam gammal gubbstrutt med en ful frisyr” i en väldigt fin artikel i Sydney Morning Herald också. Man kan vara båda. Sånt händer.

I morgon bär det av till Australien...