dagen då tefatet landade…

Söndag 15 januari, 2006

dagen då tefatet landade…
postad av Neil 09:44
Jag vaknade i morse och upptäckte att jag inte kunde ta mig ut på internet, och att, när jag hade packat allt (inklusive min smoking), jag fortfarande hade fyrtio minuter på mig innan bilen skulle komma. Jag hade lovat två dikter till en hemsida med dikter nyligen, och jag hade nåt som liksom gnetade i huvudet, så jag började skriva en dikt. Fyrtio minuter senare var den klar. Den var gedigen och rolig och cool och på riktigt och jag är säker på att den blir toppen på uppläsningar. ”Det gick lätt,” tänkte jag. ”Jag skriver den andra dikten på planet.” Och flera timmar senare, satte jag mig i planet, öppnade ett block och skrev en sonett. Den var, är jag ledsen att behöva säga, rent skräp.

Mellan de två dikterna åt jag en underbar frukost på en pakistansk restaurang i Queens med Claudia Gonson, och blev informerad om vad som hände med Stephin Merritts bearbetning av Coraline. Jag längtar efter att höra några av sångerna han har skrivit.

Det är massor av saker jag har tänkt lägga ut de senaste veckorna. Då ska vi se… jag är osäker på om jag nämnde att Playaway nu finns tillgänglig. Det är en liten ljudboksspelare -- när man köper den är boken redan inladdad (de tillgängliga böckerna finns på http://www.playawaydigital.com/titles/) och det är en rätt så imponerande liten sak. Jag tror att prisnivån kan vara något för hög för något man måste få förslag om vad man ska göra med den när man har lyssnat på den (http://www.playawaydigital.com/shareit/), men jag kan tänka mig att den fungerar bra som något man köper på flygplatser och som en present.

Jag är fascinerad av placebos -- artikeln i New Scientist om smärtstillande placebo som blockeras av mediciner som förhindrar att morfin fungerar(http://www.newscientist.com/article.ns?id=mg18524911.600) till exempel, eller (en snabb googling slängde fram det här som ett exempel, från en Rogaine-hemsida) effekten som placebos har på rekonstruktion av hår ("Nästan två av tre kvinnor i Minoxdil-gruppen utvärderades av läkare och visade sig att ha fått tillbaka lite hår: 13% hade en måttlig återväxt och 50% hade en minimal återväxt. Resten (37%) hade ingen återväxt. Trettionio procent av kvinnorna i placebogruppen såg också lite återväxt.) Så jag tyckte att den här artikeln i The Guardian var riktigt fascinerande --
http://books.guardian.co.uk/extracts/story/0,6761,1686011,00.html

Såg en trevlig recension av MirrorMask. Och den är nominerad till en Golden Groundhog -- ni kan rösta på den på
http://www.goldengroundhogs.com/pg2.php
fast det ser ut som om Green Street Hooligans redan har fixat hela röstningen. (Releasedatumet för DVD:n i USA är fortfarande 7 februari, vilket innebär att man ge bort den som en Alla Hjärtans Dag-present.)

Min gamle vän Will Shetterly skriver för att berätta:

Efter de här dumheterna: Familj finner seriebok stötande: http://www.recordnet.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/20060106/NEWS01/601060320/1001

Jag bestämde mig för att göra en serieblogg med Captian Confederacy och köra den som en gratis serie. För att starta det hela med en smäll, har jag lagt ut nio sidor, plus brev från LOC från Walter Jon Williams och dig. Från och med nu är planen fem skivor per vecka.

Allt finns här: http://captainconfederacy.blogspot.com/

(Will var den förste person som någonsin skickade mig gratis serier, det var 1985, och jag skickade ett tackbrev till honom, med några skämt som är mer begripliga om man läste Captain Confederacy.)

...

Det var nog bättre på den gamla goda tiden, när rösterna som höjdes mot tecknade serier som ett medium skrek ut sin avsky och förtret. Gershon Legman levererade ett otroligt ordsvall, i mitten av The Rationale of the Dirty Joke, om hur “folk som gör skräckserier borde köras ner med ansiktet först i sina köttkvarnar”. På den tiden fanns det folk som verkligen avskydde tecknade serier. Nu för tiden är det ingen som skriker -- det bästa vi verkar få är enstaka muttranden, somhttp://www.jewishexponent.com/ViewArticle.asp?ArtID=2092, som får mig att vilja läsa boken den gnäller om.

...

Jag fick en länk till http://www.metacritic.com/books/authors/gaimanneil/anansiboys

Hayley Cambell skriver för att berätta att Eddie Campbell är en av bloggarna på http://www.firstsecondbooks.typepad.com/mainblog/

...

MirrorMask som ljudbok finns ute på CD, läst av Stephanie Leonidas.

...

Hej Neil, det finns en slags tråd om inläsarnas helvete hos oss. Här kan man höra när Tom Baker kör på för fullt. Fast den innehåller fula ord. http://c2h2.typepad.com/blog/files/WilliamShatner.mov
allt gott, Shannon Patrick Sullivan www.shannonsullivan.com

Och det finns till och med tillgängligt kommersiellt --

Här är en länk till Shatners citat (tillsammans med flera andra klipp):
http://www.celebrityrants.com/cdstore.html?merchantID=celebrityrants#-Tesla.

...

När kommer Stardust ut som ljudbok? Eftersom du redan har läst in den, borde det väl inte dröja så länge? Eller innebär att göra en ljudbok mer än att läsa den högt, spela in den och masstillverka den? Charles

Ja, det finns fortfarande saker kvar att göra. Nu måste det jag har spelat in snyggas till - de måste ta bort ljudet av papper som prasslar varje gång jag bläddar, till exempel, tillsammans med prassel, sväljningar, stakningar eller intressanta gurglanden i magen. De ska lägga lite musik i bakgrunden när jag läser John Donnes ”Song” som jag gjorde i början och välja mellan alla de olika tagningarna jag gjorde på flera olika sätt och så vidare.

Det är andra saker som måste ordnas med CD-versionen -- den måste säljas in till bokhandlarna, till exempel, och sen måste CD-skivorna tillverkas och så vidare -- så de hamnar i affärerna i USA i oktober.

När allt det är sagt, lever vi nu i en magisk värld där det helt ärligt inte finns några stora skäl till varför något som inspelningen av Stardust inte skulle finnas tillgänglig att ladda ner så fort den är klar. Och jag skulle inte bli överraskad om den finns tillgänglig via audible.com, iTunes och alla de ställen där man kan köpa ljud böcker, om ett par månader.

Neil, det har tagit mig ett par dagar att få gjort detta, och du har säkert fått flera liknande brev, men jag ville tacka dig igen för anförandet på 92nd Street Y förra måndagen. Jag var killen som sa till dig att när Anansi Boys kom ut återhämtade jag mig efter en operation för cancer i grovtarmen och boken var bra medicin för mig. Jag hann inte säga att jag skrattade så hårt i vissa delar av boken (däribland delen du läste på måndagkvällen) att jag trodde att mitt sår skulle gå upp. Det är inte lätt att ge ifrån sig ett bullrande skratt när ens mage nyligen har häftats samman. Nu säger jag åt folk att det skiljetecken jag tycker bäst om är semikolonet, för det är allt jag klarar av.

Hur som helst, frågan: eftersom du är i New York och spelar in den nya cd:n, började jag fundera: hur avgör du vilka berättelser du ska ta med? Jag vet att du nämnde att du inte gör vissa böcker på grund av rösterna, men påverkar det också vilka noveller och dikter du spelar in?

Andra frågan: är framträdandet i Philly om ett par veckor privat, eller är det öppet för allmänheten?

Oftast spelar jag in de berättelser som jag tror blir kul, eller har fungerat när jag har läst dem för en publik tidigare.

Jag är inte helt säker angående evenemanget på Temple -- jag antar att det är öppet för allmänheten eftersom de skickade mig informationen i http://www.neilgaiman.com/journal/2006/01/temple-info-quick-one.html och bad mig lägga ut det på bloggen. Det ligger mer information (på den gamla platsen) uppe på den här länken på Temples hemsida.

...

Och slutligen, jag åt middag med Peter och Susan Straub igår kväll, och Susan gav mig ett ex av hennes DVD, Reading With Babies. Jag blev tillräckligt imponerad av den för att gå och titta på hemsidan http://www.readtomeprogram.org/. Man kan se ett klipp från DVD:n på http://www.readtomeprogram.org/ages_stages.html. Och om ni undrar varför någon ska läsa för småbarn, kan man läsa en FAQ på http://www.readtomeprogram.org/faq.html.