Jag har sålt mig till slut

Måndag 16 januari, 2006

Jag har sålt mig till slut.
postad av Neil 17:36
Jag träffade John Witherspoon för runt 12 år sen, i en hotellobby i Sverige. Han jobbade som Tori Amos turnéledare och vi har varit vänner ända sedan dess. Han och Chelsea Laird jobbar nu som en del av The Bridge Entertainment Group -- http://tbentgroup.com/how_are_we.htm -- och förra gången jag var i LA tog han och Chelsea kontakt med mig angående en fängslande idé: kunde de skapa en affär online med saker kopplade till mig? Jag tänkte på det, och på alla saker jag sett folk som ville ha merchandise som inte existerar göra själva under åren (Cafe press t-shirts och musmattor med Sams I BELIEVE-tal från American Gods, hemgjorda Coraline-lunchboxar, Neverwhere-muggar och så vidare), och jag sa Ja -- det kan bli kul, och om inte annat får jag nog några gratismuggar.

Så det är glädje för mig att tillkännage att jag har sålt mig till slut, om än till personer jag tycker om. Just nu, som ni ser om ni beger er dit, existerar http://thegaimanstore.com/store.php som en slags kombination av platshållare och förfrågan om idéer. Jag vet inte vad folk ute i världen vill se på t-shirt och sånt, så Chelsea försöker ta reda på vad all ni tycker vore bra att ha på sig, dricka ur, hänga på er vägg, ta mer er i sänge eller begravas i. Vilka bilder, vilka citat, vilka saker. En kalender? Sockar? (Givetvis, om ni tycker att det inte borde finnas någonting alls så borde ni berätta det för Chelsea också, och då kan detta bli det kortaste och minst framgångsrika försäljningsförsöket sedan Samuel Pepys förlorade ett helt parti med ”Kyss mig -- jag överlevde pesten”-skämthattar, i en brand i ett lager på Pudding Lane.)

(Men föreslå inte Sandman-saker. Föreslå dem för DC Comics.)

...

Neil, jag läste ditt senaste inlägg där Captain Confederacy omnämndes. Jag begav mig till CC-bloggen, läste allt som fanns, och jag håller med om att den är hemskt anstötande och rasistisk. Jag är ingen reaktionär liberal; jag är en Svart kvinna som möter felaktiga beskrivningar av Svarta och andra färgade varje dag. Will Shetterly har rätt att använda sin konst som han finner för gott. Men, det är helt klart inte dumt att se den som rasistisk och stötande. Jag är ett av dina stora fan [a fan of yours*]men jag tror absolut inte att den här reaktionen är ett skämt, och jag hoppas att du inte ser det som ett sådan. Tack för din tid. Bonnie RichardsonChicago, IL

* Varför kan man inte använda en apostrof här?? Om ”yours” är possessivt, skulle det inte vara korrekt att säga ”your’s”??

Jag tror faktiskt det största problemet med att Will på nytt publicerar Captain Confederacy online, en sida per dag, istället för en utgåva i taget, är att det blir lättare att bryta ut det från sitt sammanhang (för, med en sida i taget, är det just den sidan man tolkar) och just nu bara läsa sida 9, gå till den sista rutan, och tolka den som obehagligt rasistiskt, sexistiskt nonsens. Vilket Captain Confederacy inte var -- för att uttrycka det enkelt, rasisterna var skurkarna, och det var ganska bra science fiction som utspelades i en värld där Sydstaterna vann och där många -- däribland den förste Captain Confederacy (den andre var svart, kvinna och, om jag minns rätt, fast det var länge sedan, gravid) -- kämpade för att ordna till saker som var ordnade eller annorlunda i vår version av historien.

Du borde kanske kommentera detta på Wills blog om det är specifika saker du har problme med. Han kommer säkerligen att svara.

När det gäller yours och your’s, liksom its och it’s, handlar det mest hur det används. Eftersom vi använder it’s för att representera ett förkortat “it is” och you’re för att representera ett förkortat “you are” undviker vi förvirring om vi inte ens försöker sätta en apostrof i de possessiva formerna av ”its” och ”your/yours”. Fast det är aningen motsägelsefullt och därför ger en googling på “your’s” ger oss över fem miljoner exempel på ställen där folk har försökt. (Who’s och whose är ett liknande fall, fast bara en googling gav mig bara 87 000 träffar på who’se.)

Eller som en snabb korrespondent förklarar, “its” är den possessiva formen av “it” precis som “his” är den possessiva formen av “he”. Pronomen får sina egna speciella possessiva ord på engelska och följer inte det vedertagna bruket för substantiv av att lägga till “’s” eller “s”. (Jag hade inte insett att den färdiga versionen av det här inlägget hade postats än.)

...

Ungefär hälften av sakerna som kommer in via min FAQ är från folk som säger att de gillade grejer, och det postas inte på bloggen för det är inte vad den är till för. Men den här gjorde mig glad, och hamnar här…


Mr. Gaiman,
Jag ville bara tacka dig för Anansi Boys. Jag hade fått ett exemplar i julklapp, men som läkarstudent hade jag ont om tid att läsa på fritiden och den förblev ett väldigt fin tillägg till min bokhylla i flera veckor. Jag kom hem igår eftermiddag efter en lång natt med jour på sjukhuset och kände att hela världen bestod av folk som skulle dö vad än jag eller någon annan gjorde, att medkänslan skulle tvingas ut ur mitt hjärta av samma cynism som läkarna jag jobbade med uppvisade, och förutom att vara en fattig, någorlunda blek variant av en läkarstudent var jag också en dålig, ganska så frånvarande variant av en far till min 6 månader gamla dotter.
Och då, när min dotter hade lagt sig för att sova igår kväll, bestämde jag mig för att jag behövde lite verklighetsflykt mer än ytterligare ett dystert kapitel om akut tubulär nekros. Jag hade två valmöjligheter för att fly verkligheten: de två flaskorna vin i skåpet eller Anansi Boys. Den här boken gav precis allt jag behövde igår kväll. Verklighetsflykt. Uppmuntran. Optimism. Glädje. Jag kände ett behov av att tacka dig för det.

Håll till godo. Jag är bara glad att det hjälpte.