14 augusti 2006

Vad min assistant gör

Lördag 12 augusti, 2006

Vad min assistant gör

Postad av Neil 18:33

Under åren har ganska många av er skrivit och frågat om vad Lorraine, min assistant, egentligen gör. (Vad det än är så har hon nu gjort det i ungefär 14 år.) Idag svängde hon förbi på väg till sitt andra jobb (hm, spela
fiol och sjunga). "Hallå," sa hon. “Kolla din e-mail. Jag skrev om hur det är att vara en personlig assistent.”

Jag kollade min mail. Jag läste det. Jag skrattade. Jag nickade med en viss mängd igenkänning. (Fast jag har bara flygit iväg på en resa till Tasmanien som hon fick organisera på egen hand, runt 1988, och jag tog inte med mig några som helst djur tillbaka.)

”Ska jag lägga upp det på
min blogg?" sa hon.

”Visst,” sa jag. Sedan, ”Vill du att jag ska lägga upp det på min?”

Hon sa att ja, det skulle hon faktiskt vilja, så här är den. Lorraines syn på världen...

En dag i en personlig assistents liv.

Vaknar. Kör till Chefens hus. Tänker för mig själv “alldeles för tidigt”. Gör te. Förbereder mig för att väcka Chefen för ett tidigt konferenssamtal med utländsk förläggare. Försöker väcka Chefen. Hittar något som liknar ett lik. Minns att Chefen lovade att “lägga sig tidigt” och vakna i gryningen som en lärka, pigg och redo för dagen. Inser att Chefen bara har sovit i en timme eller så.

Skakar om liket. Liket försöker tala. Liket misslyckas. Te, säger jag, om och om igen, i samtalston. Chefen tar sig till te, som står bredvid sängen, inget stort steg för de flesta, men ett stort för Chefen. Ber mig att hitta det senaste Stora Kontraktet för det senaste Stora Projektet, men jag är för smart för det tricket. Väntar till Chefen verkligen jobbar sig igenom morgonens email innan jag lämnar rummet.

Gör mer te. Börjar gå igenom posten, som kommer i en hinkliknande sak varje morgon. Kastar bort skräpet. Hinkliknande saken fortfarande full. Börjar öppna posten och sorterar i högar. Viktigt, Svartvita tryck av serier som är under arbete, Sättskepp av böcker som är under arbete, låda med mangos (förstå, om ni vill ha något av mig får en låda med mangos den förfrågan att hamna allra överst), kontrakt, begäran om citat, fanbrev, presenter från fans och vänner, Saker från redaktörer, förläggare och studios, CDs som folk har skickat och riktigt konstiga saker (see uppsats om
Topp 10 Saker man aldrig ska skicka till sin favoritförfattare) Lägger märke till en av CD-skivorna. Imponerad. Älskar hennes musik. Sätter in CD i spelaren. Oh, ja…

Dags för mer te till Chefen. Påminner honom om konferenssamtalet om tio minuter. Han frågar, kan man få lite frukost? Gör frukost. Snabbt. Ser till att Chefen tar samtalet, med mer te och och går ner med tiara för den delen av dagen som är känd som ”Prinsessan som sa Nej”.

E-mail. Massor av e-mail. Jag lovar mig själv att idag ska jag få ner det till under 500. Jag ska ha tålamod. Jag ska vara trevlig när jag krossar folks hopp och drämmar. Du har 130 nya e-mail, säger min dator hjälpsamt. Tja, det är tidigt, tänker jag, ingen fara. Kan inte riktigt ta tag i det förrän jag får åtminstone 200.

Kära assistent, vi vill bjuda in din Chef till vårt konvent nästa månad, nästa år, om tio år inleds många av dem med. Går inte, tyvärr, han är inbokad till år 2060. När han är 100. Tyvärr, säger Prinsessan som sa Nej.

Kära assistent, kan vi intervjua din Chef för vår hemsida, fanzine, tidning, stor tidning, tv-program, dokumentär? ”Kanske” säger jag till Washington Post, David Letterman och killen som gör en dokumentär om Väldigt Skumma Odöda Saker som Gillar Mangos (hallå, jag gillar Väldigt Skumma Odöda Saker och Mangos, första regeln, få assistenten på er sida)......

Till de som kommer från utländska förläggare säger jag, ”ni får en stor intervju, välj noggrant, det är allt ni får”. Chefen finns utgiven i över 40 länder. Jag undrar hur vi ska göra 40 intervjuer för hans nuvarande bästsäljande bok, den som kommer ut inom en månad och de två filmerna han jobbar med. Alla andra får träffa Prinsessan som sa Nej. (Ingen gillar henne. IM-populär.)

Kära assistent, jag skrev till dig för nästan en vecka sen och har inte fått svar på mina frågor, vad är problemet?
Jag får dagens första goda skratt.

Kära assistent,Jag är en uppåtsträvande författare-förläggare-redaktör-illustratör och vill väldigt gärna få in en fot och höra mig för om att få jobba med mr Gaiman, jag behöver inte få betalt, bara en soffa att sova på och jag känner att jag kunde vara till stor hjälp för honom och hans förläggare och kunde lära mig mycket genom detta. (hmmm...vi behöver faktiskt någon till trädgården. Men nej.)

Får ett brev från min bästa vän som frågar vad jag har för mig idag. Krossar folks hopp och drömmar säger jag. Jaså, skriver hon tillbaka, det vanliga. En annan brevvän frågar om vi kan gå ut någon gång. Jag undrar passivt vad det betyder.

(Under mailfasen borde jag påpeka att telefonen inte har slutat ringa en enda gång.)

Chefen är klar med konferenssamtalet och jag ger honom en lista över samtal att ringa. Han låter mig veta att katterna har kissat på opassande ställen. Jag ber om ursäkt och tar ansvar för katternas blåsor och tar ett samtal med katterna. Hallå, säger jag, ni har de fina kattlådorna, varför kissarna ni runt dörrarna? Katterna säger, för att ni stänger dörrarna. Jag säger, för annars kissar ni i rummen. Håller mig på avstånd. Gräla aldrig med en katt.

Bokar med Filmfolk Möten för Chefen att åka på den kommande veckan. Bokar bil till flygplats, bil till hotell, hotellets bilservice för att åka på möten den kommande veckan. Bokar möten: Frukost, Kaffe, Lunch, Kaffe, Drinkar, Middag, Drinkar för folk i viktighetsordning. Förundras över att Chefen inte är fet och flyter iväg.

I ett av de ebb och flod vi hamnar i lyckas jag och Chefen fly huset och ta en promenad runt trädgården. Trevlig trädgård, trevlig promenad. Tar med notebook, alltid. Nu har jag saker att göra om jag blir uttråkad. Jag klagar inte, jag gillar trädgården. Hotar växterna med sekatör om de inte börjar växa bättre och ställer mig i dålig dager.

Jag åker till speceriaffären, posten, banken, trädgårdsbutiken och fixar några riktigt underliga elektroniska prylar vars syfte jag aldrig kommer att förstå.

När jag är hemma igen hör jag Chefen på telefon med Vän med Familj i Stan. Jag hör Chefen säga, Visst, kom ut ikväll på middag och sov över, jag måste åka till England i morgon bitti, men det är lugnt. Vänta, säger jag, och utelämnar det faktum att jag inte vet något om resan till England, vi tar det i tur och ordning. Hur Många och Vad Äter de? Åker tillbaka till speceriaffären, hittar sängar och lakan. NU...

Vad menar du, Chefen, åker du i morgon? Aha. Just det. Säger han. Regissören behöver mig i studion. Fick precis veta. Åh, jag måste åka via Tasmanien. Visst.


Ordnar flyg från Mellanvästern till Tasmanien, hittar hotell med transport och bokar flyg till England och hotell och tillbaka hem fyra dagar senare. Har ett kort samtal med Chefen om morgondagens flyg. Jag berättar för honom igen att flygen inte väntar på honom, de är fasta och åker utan honom. Chefen tycker att detta är lustigt. Igen. Påminner Chefen om att han åker till LA dagen efter han kommer tillbaka från England.

Chefen tar med sig en Tasmansk Djävul hem. Läser på om hur man tar hand om en Tasmansk Djävul. Chefen berättar för mig att Tas har rivit sönder soffan. Tar ansvar för Tas klor. Skjuter Tas. Vet att om Chefen frågar var Tas är, kommer telefonen att ringa och han kan glömma det i flera dagar.

Telefonen ringer. Åh, säger jag, han är här. Uh, åh, älskade er senaste film. Så trevligt med en Oscar.

Kollar e-mail. Så ska det se ut. Siffror jag verkligen kan sätta tänderna i. Brev från gudalik författare som frågar om Chefen har möjlighet att vara Stormästare Över Allt den 30:e april, han säger att han kan om han är ledig. Visst, säger jag, han har inget förutom Påskhelgen när han är Gudalik Mästare över Allt vid den Viktigaste Saken i Hela Världen. Påskhelgen, minns jag från ifjol, är tidigt i april. Kopierar chefen. Får mail tillbaka från Chefen. Får veta att påskhelgen flyttar varje år och är nu den 30:e april. Tusan också. Skriver brev och kastar mig själv på mitt svärd.

Att vara en personlig assistent är som att skjuta från höften. Du måste var snabb, du måste vara redo. Om det går snett, och det kommer det att göra, så får du ta skulden. Om det går bra så är det positivt för det är så det ska vara. Jag vet emellertid att jag är uppskattad. Min Chef har ett underbart humör och är en av de snällaste personer jag någonsin har träffat. Jag vet att allt jag gör är väldigt väldigt viktigt. Han har berättat det för mig, många gånger.

Jag ligger i min säng och önskar att jag hunnit med allt jag velat och går igenom mina olika påståenden för morgondagen. Jag ska få ner mina mail till under 500. Jag ska binda upp tomaterna. Jag ska vara vänlig, lustig och försöka att ta mig till gymet.

Sedan slås jag av två väldigt sanna enkla, och djupsinna saker och ler.

Jag älskar verkligen mitt jobb. Och...

Tacka gudarna att jag inte är lika upptagen som min Chef.