Varför jag inte är en restaurangkritiker…

Tisdag 27 juni, 2006

Varför jag inte är en restaurangkritiker…
postad av Neil 07:55

Så jag hade två av mitt livs bästa måltider i New Orleans. Måltiden på Cafe Adelaide var en av de tre bästa restaurangupplevelser jag någonsin haft. Och sedan, två dagar sedan, på Delachaise, hade jag en av de bästa matstunder jag kan minnas. Poppys make Chris är kock, och jag får sällan träffa honom (och jag gillar honom) så när Poppy berättade att han inte kunde äta med oss eftersom han skulle jobba den kvällen föreslog han att vi skulle äta där han lagar mat, och låta honom utfodra oss. Och det gjorde vi.

The Delachaise är en lång bar, formad som en restaurangvagn på ett tåg, och Chris var all personal i köket. Helt ensam. Vilket innebar att måltiden var den bästa mat jag har fått som tillagats och serverats av en enda person (om ni förstår vad jag menar). Vi hade tur på så vis att barkunderna ännu inte hade dykt upp på allvar och de andra som åt hade i stort sett ätit upp när vi kom tid, och vi satt i ett bås nära köket.

Man kan säga mycket om att låta skickliga kockar utfodra dig, om du litar på dem. De gör sitt bästa för att imponera på dig och om du har tur blir du imponerad. Det skulle vara svårt för mig att välja ut en favoriträtt bland de dryga dussinet rätterna (ingen för stor) som Chris kom ut med på söndag kväll -- tomaterna i BLT-stil var utomordentliga, dippen med granatäpplen som jag inte minns namndet på var förbluffande, hällefrundan-med-sockermajs var en otroligt matig blandning av konsistenser och smaker, den förjbudna ris-grejen var en njutning, de två sopporna i en skål - gazpacho-rostade kalla tomatsoppan var i stort sett perfekt, och desserterna och ostarna kom i en strid ström (och alla var ljuvliga, särskilt den lilla mjuka osten och honungsgrejen med rosmarin). Åh, och vi började med pommes frites med två såser. Sataysåsen... Åh, sataysåsen...

Det är väldigt bra att jag inte bor i New Orleans. Jag skulle snabbt bli förbluffande knubbig.

Jag träffade också många av Poppys katter och angreps av hennes flamingo.

ALA var kul, det jag såg av det -- det jag såg mestadels var arbetet framför mig i mitt hotellrum, tyvärr. Jag gick till utdelningen av AlexAwards, och liksom de andra fyra i panelen höll jag ett kort tal. Till skillnad från dem, glömde jag helt och hållet bort att säga något om själva boken som vann priset (vilket den här gången var Ananasi Boys. Förra gången jag vann, var det Stardust). (Men jag berättade för dem om förra gången jag var på ALA.)

Jag gick också på (som en i publiken) en panel för bibliotekarier om serieromaner, vilket gav mig en distinkt känsla att, om jag hade varit en bibliotekarie och inte visste något om utbudet av serieromaner och hade gått till paneldiskussionen för att få information, så hade jag fått intrycket att de flesta serieböcker är manga. Vilket kändes som en otjänst för det stora utbudet av serieböcker där ute -- panelmedlemmarna var väldigt välinformerade och välartikulerade, men endast Jackie Estrada med hennes inledande tal om vad som fanns tillgängligt verkade prata om något som inte var manga. Och när en japansk bibliotekarie reste sig och fågad eom det fanns några andra mer respektabla serieböcker än den manga som älskas av pojkar som panelen hade pratat om, berättade de för henne om den bildande manga som du fanns tillgänglig i USA, som om det inte fanns någon annan bildande eller facklitterära serieböcker tillgängliga. Goda avsikter men, sittande i publiken, kändes det lite inskränkt. Jag kände på samma sätt som om de bara hade pratat om serier om superhjältar. Bra, men jag hade hoppats på mycket mer.

Suw gjorde mig uppmärksam på den mest bisarra spam hon nånsin fått: http://chocnvodka.blogware.com/blog/_archives/2006/6/27/2058856.html

Som medskapare av Dread Sigil Odegra, skulle jag också gärna vilja ha
"...matchande illustrationer from oberoende källor. Än så länge har jag sett en orm i basreleif, en primitiv bläckteckning, och en skriftlig beskrivning som liknar Odegra vid Londons motorväg M25, men jag skulle verkligen vilja ha mer input, helst från en historisk källa, eller en bluff som är så välgjord att den kan tas för historisk.”

Hej Neil!

Jag behöver din hjälp. Jag är volontär på 826LA (www.826LA.org), i Venice, CA, och vi behöver hjälp med att hitta några konstnärer som kan hjälpa till med vårt läger English Language Learner som vi har nu i sommar.Programmet är utformat för barn vars andra språk är engelska. Under programmet gör barn flera olika projekt så att de kan förbättra sin engelska på alla sätt.
Ett av projekten vi vill göra handlar om serieböcker! Vi vill hjälpa barnen att skapa sin egen superhjälte.
Problemet är att vi inte har några konstnärer som kan få fram superhjältar som ser hyfsade ut på kort tid. Jag har försökt få kontakt med lokala serietecknare, men har inte hittat något mer än en e-mailadress. Jag undrar om du kan ta med detta i din blogg och be tecknarna i Venice, CA eller i SoCal-området om hjälp.
Vi uppskattar all hjälp. Tack för din tid.

-Jeremy
www.826LA.org

Nu har jag nämnt det -- och jag säker på att några av de andra ställena där serietecknare gärna nämner det också.