26 juni 2006

En snabbtitt

Fredag, 23 juni 2006

En snabbtitt

postad av Neil 10:48


Fick precis e-mail från redaktören Nick Lowe som berättar att Entertainment Weeklys artikel om Eternals kom ut idag. (Och att de tog bort junior-delen från Mr Romitas namn.) Och Nick frågade om jag kunde nämna seriebutiks-lokaliseraren (1-800-COMIC BOOK) för folk som vill ha ett ex av Eternals, men inte vet var de ska börja.

Fullt upp med att granska den brittiska och amerikanska utgåvan av FRAGILE THINGS samtidigt, och försöker se till att de är väldigt lika… (fast novellerna som redan getts ut i den brittiska utgåvan av Smoke and Mirrors kommer inte att finnas med i Fragile Things för att undvika förvirring). Argh, jag tar en snabbtitt på mailen...

Hej Neil,

Kan du förklara kopplingen mellan Alan Moores pornografiska seriebok och sajten du gav alla dina fans en länk till och varför den är “chockerande”? Jag tittade runt på sajten du länkade till och förstår inte hur en balettdansör/jazzgitarrist/välgörenhetsarbetare som gör sina egna kostymer är besläktad med Alan Moores sexbok.

Såvida inte du bara drev med en oskyldig person, vilket jag antar kan stämma, som en mobbare i highschool ungefär.

Jag lade märke till några av personerna på bild med honom i kostym och jag har sett liknande personer på dina signeringar. Jag tror inte att det är helt otänkbart att några av dessa personer finns bland dina fans och anhängare.

Jag undrade bara vad ditt syfte var med att posta den här länken.

Möjligtvis besvikna hälsningar,

David McHale

Hm. Länken handlar om ”kontroversiella” versioner av Peter Pan.

Jag tycker att Lost Girls är okontroversiell och inte det minsta chockerande, vad den än får utstå för kritik från tabloiderna de kommande månaderna (
här är artikeln från CNN och jag är säker på att The Sun, News of the World etc snart hänger på), och att den är mindre chockerande än en medelålders man som klär ut sig som Disney-versionen av figuren Peter Pan, och gör en hemsida som spelar ”When you wish upon a star” för dig vilket också självklart inte är något chockerande, men det var själva poängen.

Hemsidan om “Peter Pan” var populär på det där “har du sett det här-sättet” för ungefär fem år sedan, och jag log när jag såg att den fortfarande låg uppe på artikeln i Wikipedia. Jag tänkte att om den fortfarande fick mig att le, kunde den få andra att le. Vilket jag antar är syftet med den, eller ett av dem -- om du lägger upp en sån hemsida är du ingen ”oskyldig person”. Du inbjuder folk till att länka till den och reagera på den med munterhet eller glädje eller avsmak eller att tycka att den är charmig eller nåt. Jag tycker att den är lustig. Inställningen kan variera. (Jag vet inte hur du kom fram till en mobbare på highschool från det.) Men, ja, kopplingen du missade var Peter Pan.

Hej Neil-Jag var nyfiken på att se om du hade fått några svar på frågan om tryckfel i första numret av The Eternals:
http://comicfoundry.blogspot.com/2006/06/typos-are-eternal.html

Jodå. Det där är tryckfel. Fast det är inget i jämförelse med de vi fick i Sandman eller 1602. Sånt händer. Som tur är, uppfann Gud den samlade häftade utgåvan som ett sätt för oss att fixa de här sakerna.

Hej Mr. Gaiman,

Jag läste dina råd till den 23-årige författaren (‘tricia), om hur man ska hantera känslan av att känna sig som en kass författaren när man är så ung. Men vad gör man när man är 30? Jag har skrivit en roman som bara mina vänner vill läsa (kom ihåg, en av de vännerna är en bokredaktör på en stor amerikansk tidning), men som ingen agent eller utgivare vill ha att göra med?

Vad gör man när man har kört fast? Jag vill skriva, men ingen tidning vill anställa mig. Just nu är jag redaktör på en hemsida, men det kan knappt kallas för redigering. Jag skriver filmmanus och jag jobbar med andra prosaprojekt, men jag antar att det jag vill komma fram till är, borde det finnas en gräns där man måste säga ”nu räcker det. Det här leder ingenvart. Det är dags att sluta innan det här gör mer ont än vad jag klarar av”?

Jag har ansvaret för mina handlingar som författare, det vet jag, och jag har förslösat många chanser. Jag är nere och är inte säker på att uppmuntrande ord betyder något för mig just nu. De känns inte uppriktiga. Framgång över en natt kräver åratal av arbete, och jag har inte lyckats få till förarbete. Är det lönt att fortsätta med min dåraktiga mission?

med vänlig hälsning,
Christopher


Du kan ge upp om du vill. Det är okej. Världen går inte under. Fast jag är inte säker på vad att vara över 30 har med saken att göra. Några av mina favoritförfattare gavs knappt ut förrän de var i fyrtioårsåldern.

Ibland är det positivt att ingen vill ge ut din första roman. Jag är hemskt glad att ingen ville ge ut min. Det finns massor av utgivare och agenter där ute och jag misstänker att om jag hade skickat min första roman till mer än två utgivare så skulle någon till slut ha gett ut den. (Det här skulle inte ha varit positivt, men envisheten hade nog gett resultat.)

Att skriva noveller är ofta ett bra sätt att lära sig. Och upplevelsen att se en novell i tryck kan hålla dig igång ett tag -- och det finns helt klart en marknad för noveller där ute.

Men du kan också ge upp, om du mår bättre av det.

Damen bredvid mig på planet igår förklarade, när jag berättade att jag var författare, att hon efter att ha haft engelska som huvudämne drömde om att bli en framstående författare, men att hon försörjde sig istället, och att hon hoppades på att en dag få tillräckligt med tid för att skriva.

Och jag tänkte på Gene Wolfe som gick up 05.00 varje dag och skrev två sidor innan hann gick till jobbet och jag sa till henn att om hon ville bli författare borde hon skriva. (”Det är som de flesta jobb,” sa jag. ”Det är otroligt hur stor del som handlar om att bara dyka upp.” Men hon trodde inte på mig.)

Neil,
Såg först nu att Coraline
visas i Cork under en väldigt begränsad period - http://www.corkfestival.com/coraline.html En föreställning var idag 1600 (för sent nu) och det blir ytterligare två i morgon. Alla i Cork borde försöka se den och släpa med sig alla sina kinkiga släktingar.
Damien.


Skit också. Jag tänkte skriva nåt om det förra veckan. Ja. (jag vill också verkligen se den.) Om någon går och läser detta, hör av dig och berätta hur den är.
Den visas på Donegal Festival i juli.

Hej Neil,
Jag läser ofta din blogg och funderar ofta på att ställa en fråga, men kommer aldrig på något du inte har fått frågan om hur många gånger som helst. Sen ser jag att du gillar Boosh och har till slut vad jag hoppas är en helt ny fråga (och onekligen en ganska irrelevant sådan).
Vem är din favoritskurk i Boosh? Givetvis älskar vi alla The Hitcher, men jag känner att Spirit of Jazz och Evil Tree blir förbisedda på grund av detta.
Jag älskar dina böcker och ser fram emot allt nytt du har på gång.
Nu ska jag inte ödsla din tid längre. :)

Cheers,
Simon


Antingen Old Gregg (jag menar, ett sjömonster som är transvestit) eller Mr Susan, Mirrorworlds härskare, med sina 17 speglar.