Wild Ginger och Jimi Hendrix

Wild Ginger och Jimi Hendrix

Lördag 17 juni, 2006
postad av Neil 10:34

Jag är i Seattle. Hade en underbar middag igår kväll med mestadels det vilda gänget från Locus, för att inte tala om Eileen Gunn och hennes John, och Gardner Dozois, på Wild Ginger, och gick sedan till Science Fiction Museum och gjorde en kort presentation för "A Short Film About John Bolton". Jag hade inte sett den på några år och njöt av att se den med en publik som inte visste något alls om den.

Käre Neil, jag skulle vilja bli författare, men jag tvekar också. Enligt din uppfattning, kan någon som är nykterist och som inte dricker skriva något betydande? Det verkar som en dum fråga, men ibland får jag för mig att många författare gjorde detta förr i världen. Det verkar som om man måste respektera dessa konventioner för att bli en författare. Okej, det här är en dum fråga, men måste en författare verkligen vara en snobb eller vara ”vild”?
Tack Neil, Francesco från Fondi, nära Rom

Jag har ofta hört det sägas att det inte finns några dumma frågor, Francesco. Men den, om det inte är ett skämt, är ganska nära.

Du borde träffa några författare. Jag är rädd för att du kan bli besviken på flera sätt, men du kommer otvivelaktigt väldigt snabbt att sluta föreställa dig att vi är ”vilda”.

(Tja, det är vi, men det är mest i vår egen fantasi. Det är på det sättet vi får något skrivet. Var borgerlig och återhållsam i ditt liv så att du kan vara vild och obunden i ditt skrivande, som någon sa, ungefär.)

Och enligt min erfarenhet, de av oss som är vilda rumlare brukar inte hålla på så särskilt länge, för om vi gör det, på ett eller annat sätt, slutar vi att skriva, ibland för alltid.

...

Något senare.

Locus-brunchen gick av stapeln. (Jag serverade tyvärr inte omeletter. Det var värre än så.) Sedan Locus Awards, där Anansi Boys vann Best Fantasy Novel (vilket inte alls överraskade mig) och “Sunbird” vann bästa novell (som överrumplade mig totalt -- jag hade glömt att den ens var med i tävlingen). Locus Awards har fler röstande än Hugos eller Nebulas, som Charles N. Brown själv påminde oss om, strax innan han krossade MC Connie Willies lilla maskot från Hawaii till porslinsbitar, som en trind Jimi Hendrix iförd en hawaiiskjorta -- eller möjligtvis Pete Townsend -- om de brukade krossa små fula hula-huladansande porslinstatyer istället för elgitarrer.

En halvtimme innan jag är värd för Hall of Fame-prylen på SF museum.