hoppsan och naket

Fredag 9 juni, 2006

hoppsan och naket
postad av Neil 09:43

Jag är på fötter igen, tack. Fast jag tror inte att jag hinner med resan till Storbritannien som skulle bli av innan jag åker till Seattle nästa vecka.Vilket, med tanke på hur mycket jag rest de senaste månaderna, antagligen är något väldigt positivt.

Tack för intervjulänkarna - jag måste nog bli en sådan lyckost som du som får recensera vackra böcker som Lost Girls gratis.
Fast jag tycker att en NFSW (not safe for work) hade varit på sin plats för resten av sajten Suicide Girls - jag tryckte på knappen ’Första gången här? Information’ och hann inte riktigt trycka Alt F4 tillräckligt fort när tanken på min chef som ser skärmen när han kommer till jobbet med morgonkaffet slog mig.
Jag hatar att gnälla och vet att du är sjuk, men var tvungen att få sagt det.

Men själva intervjuerna är jobbsäkra. Jag tror att det bara är när man förirrar sig bort från intervjuerna, in i Suicide Girls inre värld, som man hittar all oanständigt blottade nakenheten. (Det var många år sedan jag förirrade mig från intervjuerna, och trodde att man var tvungen att vara en registrerad medlem för att verkligen få se tatueringarna och kurviga delarna.) Så mitt fel, och jag ber om ursäkt för det. Suicide Girls hemsida är, när det gäller intervjuer, webbens motsvarighet nu till vad Playboy var från 50-talet till 70-talet -- en otroligt antal samtal med ett förvånansvärt antal personer.

...

Jag lovade att nämna min kompis Cat Mihos's konstevent i LA på söndag. Det här är er inbjudan (http://i24.photobucket.com/albums/c32/kitty-9thlife/THISlil.jpg) och Cat hälsar att det verkligen är en fri bar, det kostar inget.

Chip Kidd gästbloggar på Powells --http://www.powells.com/blog/?author=59. Chip är en av mina favoritdesigners av böcker, och en romanförfattare och vältalig talare, och brukar tala alldeles för smart och begåvat för en enda person. Jag tycker att vi borde dela upp honom i bitar, som en sjöstjärna och se om varje bit växer till en mini-Chip.

Hej Neil. Jag har aldrig försökt ställa en fråga till dig förrän nu, för jag har aldrig vetat vad jag ska säga till dig, förutom att jag älskar dina böcker. Det här är inte riktigt en fråga, utan mer en... har du set det här? grej. Eftersom jag också är ett stort fan av David J ser jag att han återutger musiken han gjorde till ”V for Vendetta”...http://www.davidjonline.com/home.html

Jag tänkte bara att jag skulle informera dig och alla som läser din blogg att den snart finns tillgänglig igen.

Cheers,
Jocelyn

och som om det inte var tillräckligt

Tjena Neil,

The Ditty Bops korsar USA på cykel! Hurra för dem!
http://www.thedittybopsbiketour.blogspot.com/

Matt


Jag avgudar Ditty Bops och älskar deras musik, men jag har en hemsk känsla av att jag är skyldig dem en stor hög böcker som jag lovade att skicka till dem, men misstänker att det aldrig hände. (Gå och se dem. Fråga dem om det. Rapportera.)

Här är en liten video med Ditty Bops som jag tycker om http://www.warnerreprise.com/asx/dittybops_wishfulthinking_450-v.asx

Käre Mr. Gaiman,
Det här inte riktigt en fråga, men om du är det minsta intresserad ville jag berätta hur det går den första uppsättningen av Neverwhere. Vi, Savannah Actors Theatre, har precis flyttat in i vår sprillans nya lokal, som är en slags lagerlokal. Från början var den zonplanerad som en industri. Skådespelare och crew har sågat, hamrat, målat och hostat av sågspån nonstop den senaste i veckan när vi har förberett för invigningen. Neverwhere är den allra första föreställningen som produceras i lokalen. Det är väldigt spännande för oss alla och jag ville tacka dig för att du gav oss tillåtelsen, så att det ens är möjligt. Om du råkar vara i närheten av Savannah, Georgia mellan 22 juni och 1 juli, och kommer på en föreställning skulle det vara en ära för oss och vi skulle bli obeskrivligt stormförtjusta.
Med vänlig hälsning,
Eve (Door)

Jag vet inte om jag har möjlighet att komma -- men jag ska göra mitt bästa. (En googling ger oss mer information på http://svactorstheatre.livejournal.com/ och

Hej Neil,
Det är en fråga som ibland skapar en trevlig diskussion mellan mig och några vänner som kritiserar dina verk, jag hoppas att du kan svara mig.

Frågan gäller mängden referenser - till litteratur, musik, mytologi och så vidare - som du lägger in i dina serier och romaner. För mig är det väldigt intressant och underhållande att upptäcka usprunget till alla dessa referenser: ibland är det enkelt, ibland inte. ”Kritikern” säger att det är svårt att första vad du verkligen vill säga.

Egentligen ger du ingen förklaring till dessa referenser, varken i fotnötter eller i appendix eller i någon annan form. Det verkar som om du inte bryr dig om huruvida läsarna kan eller inte kan sätta sig in i dem.
Varför har du valt detta?

Tack.
Clizia

Jag tycker att referenser till andra saker i berättelser är en bonus -- de kan ge struktur och resonans och ibland humor och magi. Men jag tycker också att berättelser ska fungera som berättelser för någon som kommer till dem som inte vet ett dugg -- (tja, kanske inte något alls).

Och för den delen, om folk kommer tillbaka till berättelserna senare och vet mer än de gjorde första gången, finner de ibland att berättelserna har förändrats och växt under tiden de har varit borta.