John M. Ford

John M. Ford
postad av Neil 08:44

Jag fick ett email från min vän Mike Ford -- författaren John M. Ford -- för ett par dagar sedan.

Email från Mike var alltid något underbart. Det här hette På tal om att avsluta saker och gick så här...

...en del av det literoida skräpet från Making Light. Anledningen till att jag skickade den första är nog uppenbart. De andra, vete tusan om jag vet.

1. Och det tilldrog sig efter en lång paus då dynga skottades, och varelserna som åt av från fiskarna i havet avreste för att göra samma sak för första gången på en månad, och de strömmade ut ur båten, och luktade på luften som inte luktade.

2. Varpå de mäktiga ödlorna, de som inte redan hade flåtts för att skapa bagage och stoppning, och som tidigt under resans gång hade ätit upp alla de läskiga Precambrianska sakerna, framträdde för att hitta platser planerade för utrotning.

3. Och Noah såg ut över världen, som var vidsträckt och tom och fuktig, och tänkte, tja, det är bäst att ta tag i det. Gott att världen är Tigris och Eufrates och landet däremellan och intet mer, annars skulle jag bli en utsliten patriark.

4. Och han betraktade sin fru, som hastigt gick därifrån för att samla in ett eller annat.

5. Och han betraktade sina döttrar, och upp mot himlen, och den blev inte mörk.

6. Okej, sade han, och till jungfruarna, Yoo Hoo.

7. Och när han närmade sig dem, kom där en slungad sten, som träffade honom i huvudet, och han såg upp igen, förundrad.

8. Och det kom en röst från bakom honom, som sade, ”Ursäkta, vän. Jag såg mig inte för. Namnet är Deukalion. Detta är väl marinan?”

9. Noah tittade mot rösten, och såg en annan båt, och den var stor, och hade ett promenaddäck och ett klinkbyggt skrov.

10. Och Noas själ var orolig.

11. Men innan han kunde ropa till Herren något om dåliga skämt, kom en annan röst och vände sig om och såg en ringa folkmassa.

12. Och de hade inga skägg, och bar sin avkomma på sina ryggar, och hade sina varor på saker i trä som de drog efter sig.

13. En av dem höjde sin hand och sa, ”Hej. Jösses, det var en i sanning lång landbrygga.

14. Och som om det inte var tillräckligt med underligheter, steg en stor best, som om det var en kvarleva, och sade, ”Har ni sett min mamma?”

15. Men en annan man, med mäktiga muskler och allt sådant, kom upp från ännu ett håll, och slet av bestens arm och slog honom medvetslös med den. Och krigaren sa att hans namn var Bee-Wulf, vilket kan översättas med Lupus och Vildhonung.

16. Och Noah gick till sina soner, Ham, Spam och Jay-Z, och han slet sönder deras klädnad, för hans egen var det enda varma på båten.

II Crossovers, 1:1-16

Denna, tja, är antagligen självförklarande i ljuset av den senaste tidens Litterära Händelser.

"Så, Poirot, den här gossen Betjeman är nån slags poet?”
”Ja, ’Astings. Till en viss del”
“Bra att det bara finns ett par misstänkta i det här fallet, då.”
”’Astings, för en man som tillbringar sin fritid med världens främste detektiv, är ditt mystiska sinne för evigt fast i vad man kallar neutral växel. Det är precis därför att det bara fanns två framstående levnadstecknare av Betjeman vid tiden för vår affaire d'acronyme som mysteriet är så fascinerande. Tänk om detta uppenbara döljer något som icke är uppenbart inom sin -- glöm det. Tänk om det var något inte inom -- vad kallade karl’n det för?”
”Stinkande träsk.”
“Ja, tänk om han inte levde upp till kärrets standard. Tänk om det i själva verket var Michael Moorcock?”
”Uh, jag vet inte--”
”Din antagare är sönder, ’Astings. Gnugga dina två små grå celler mot varandra i deras närande blandning av gin och IPA. Kan det inte ha varit John Clute?”
”Var inte han med i den där filmen med Jane Fonda?”
”Vissa dagar önskar jag bara att du spelades av Donald Sutherland.”
“Tja, om någon hade kunnat skriva det, då skulle jag ha kunnat göra det.”
”’Astings, jag har sett dig googla efter ’peosi’ och varit nöjd med resultatet. I min lista över misstänkta står du mellan le Voldemort och la V. C. Andrews."
”Jag må säga, åtminstone en av dem är döda.”
”Jag ’oppas bara kunna sälja mycket när jag är död. Voici, denna webbens stock. Kan inte denna litterära rudite-crudite ha skapats av det ondskefulla geniet Langford? Eller hans onda men mycket kortare och om möjligt smalare amerikanske tids-tvilling?”
”Jag är rädd för att du rör dig i Doctor Who-landet nu, Poirot. Och hursomhelst, var inte det amerikanska urverksodjurets onde tvilling den där snubben Mike Harrison?”
“Du ‘ar ‘olda ‘alanger, ‘Astings. Och du blir aldrig mer inbjuden till ett möte på Första Torsdagen.”

Och den här kan jag (artigt) ge Jo Walton skulden för, som sade något om att BBC använde en av mina dikter bland deras uppläsningar av 9/11-dikter. Jag skickade in denna som ett prov.

Hail, thou Bridge on the northerly Forth!
Twixt Queensferry South and Queensferry North
Bearing high traffic loads on an over-Firth courth.
And after the Tay, which was quite blown away
On a terrible, horrible, rather wet day
And the train out of Scotland was dunked in the bay
Still the builders did say, in their style gravely gay,
That double cantilevering pointed the way.
And so no further locals should fall in the drink,
They brought iron and steel and the oxide of zinc;
And thanks to the girder, the bolt, and the pin
Since the day it was built, it has not fallen in.

…men du vet, man inte riktigt parodiera den stackars mannen, på samma sätt som försök att simulera Riktigt Dålig Smörja av bra författare aldrig får till det.

Och jag nämnde att jag funderade på att göra en Novell när jag var klar med att skriva in den långa handskrivna Romanen. Just då, påminde Graham Sleight och Frah Mendehlson mig om att jag hade lovade dem just en sådan utgjutelse till Foundation #100. (Jag hade inte glömt detta, men trodde att jag sedan länge hade missat deras deadline.) Det är, som man kan vänta sig, ett underdånande gott sällskap -- Nalo, Margo Lanagan, Eileen Gunn, Andy Duncan, och så vidare.

Ja, rättstavare, ”underdånande” är ett ord. Det är det nu i alla fall.

Så det är bäst att jag Får Gjort Lite Saker.
Allt gott,
m.

Jag hade inte svarat, trots att jag hade tänkt göra det, och Mike verkade aldrig bry som om om jag gjorde det eller inte.

Och nu ska jag aldrig göra det, för jag fick just veta att Mike gick bort i morse. Och jag saknar redan min vän...