En extremt inte spännande dag

Söndag 12 mars, 2006

En extremt inte spännande dag
Postad av Neil 15:59

Igår kväll såg Miss Maddy avsnittet hon missade i torsdags av “America’s Next Top Model” på en Tivo 6000 km därifrån, och det fick mig att le, mest för att jag aldrig skulle se nåt sånt för nöjes skull, men att se på det med henne, när hon täcker brevpapper med namnen på de tävlande som hon gillar, stryker över dem när hon inte gillar dem trots allt, ritar tummar bredvid dem när de inte blir utvalda eller blir ivägskickade, gör det på nåt sätt enormt underhållande.

Sen sov vi båda två i ungefär 14 timmar (tack gode gud) och vaknade upp och kände oss mänskliga. Jag tog med Maddy på en promenad ner till Covent Garden, köpte skort ill henne (ljusblå Converse high tops) och fish and chips och vandrade sedan upp till British Museum och drack en kopp te på gården. Jag visade henne Reading Room, och lyckades inte förklara varför det var så magiskt för mig, eller varför det var så obeskrivligt coolt och viktigt för mig att få mitt första kort till Reading Room (jag var runt 21 och ville läsa sällsynta texter av James Branch Cabell, och forska om Caspar Hauser, för, tror jag, en radiopjäs jag skrev). Hon godtog det hela och jag drog henne genom Egyptian Room och försökte förklara varför Rosettastenen var cool, men allra helst ville hon gå tillbaka till hotellet och prata med sina vänner på datorn. Jag köpte en ny mobiltelefon (en Nokia 6230i) i myllret av elektronikbutiker på Tottenham Court Road.

Nu har Maddy åkt iväg för att sova över hos sina kusiner och jag gör mig i ordning i hotellrummet för avsluta sista omgången av ett manus till en kortfilm jag skriver. I morgon har jag ett gäng intervjuer på morgonen, sen blir det lite Stardust-rollbesättning, sen ut till Pinewood.

Skägget har, beklagligt nog, förpassats till historiens avloppshål, men mitt hår har bestämt sig för att bara bli skummare för att gottgöra för det, och spretar nu åt flera håll samtidigt.

Det mest spännande jag gjorde idag var att lyckas med att kopiera telefonboken från min gamla till min nya. (Det mest spännande saken jag såg var Leigh Baulchs ursprungliga design av karaktärerna till SANDMAN från 1987, som han grävde fram till samlingen Absolute Sandman, tillsammans med min första teckning av karaktären, som jag gav till Leigh som referens då.) Eftersom det var en lugn dag då jag återhämtade mig från resan, var det all spänning jag behövde, och jag tvivlar inte på att det blir massor av spänning de kommande tre veckorna för att gottgöra för det…

(Från hotellrummet ovanför mig kommer ett ljud som låter exakt som någon som använder en fil för att såga sig ut från ett fängelse. Jag tänkte bara att ni ville veta det.)