14 november 2006

Viktigt. Skicka vidare…

Måndag 30 oktober 2006

Viktigt. Skicka vidare…

postad av Neil 21:40

John M. Ford var nog den smartaste författare jag kände. Mestadels. Fast han gjorde en sak som inte var helt smart: han visste att han inte var frisk, men lämnade ändå inte efter sig ett ordenligt testamente, och därmed, i döden, överlät han inte sina litterära ägodelar på det sätt han tänkte sig när han levde, vilket har lett till sorg och oro bland de som stod honom närmast.

Han är inte den förste författare jag känner som inte tog hand om hans eller hennes postuma intellektuella egendom. Till exempel, jag kände en författare -- en jättebra författare -- skild från sin fru under de sista fem åren av sitt liv. Han dog utan att skriva ett testament, och hans partner, som förstod sig på och respekterade hans författande, blev utestängd, medan hans fru fick hela hans intellektuella egendom, och har inte, tycker jag, behandlat den så väl som den borde ha behandladts. Sånt händer, och det händer alltför ofta.

Det finns författare som glatt förklarar för världen att de inte skrev ett testamente eftersom de inte bryr som om vem som får deras jeans och gamla gitarr när de dör men som skulle få hysteriska anfall om de insåg hur mycket förtret deras böcker eller artiklar eller dikter eller låtar skulle orsaka deras kära (eller redaktörer, sammanställare av antologier eller fans) efter deras död...

Författare väntar med att skriva testamenten (tja, människor väntar med att skriva testamenten, och de flesta författare är antagligen människor). Vissa av oss tycker att det är självgott eller dåraktigt att låtsas som om någon skulle vara intresserade av deras böcker eller skapelser efter att de är döda. Andra tror i hemlighet att vi ska leva i all evigheter och att skriva ett testamente skulle vara att låta Döden få in en fot.

Andra skriver testamenten, men tänker inte efter och tar inte hänsyn till vad som händer med vår litterära egendom som en enskild sak från nyttjandet av våra näst bästa sängar, vilket innebär att inkompetenta eller ointresserade släktingar kan få ta hand om allt författaren har skrivit. Vissa av är helt enkelt lättköpta.

Allt det här störde mig, och det stör mig fortfarande.

Strax efter Mike Fords bortgång pratade jag med
Les Klinger om det. Les är advokat, och en väldigt skicklig sådan, och han är även författare. Jag träffade honom genom Michael Dirda, och Baker Street Irregulars (här är Les' Sherlockian hemsida).

Les insåg genast vad jag var ute efter, förstod min kampanj och skapade ett dokument åt författare. Särskilt den lata sortens författare, eller bara de som inte kommit för sig att träffa en författare, eller som tror att det en dag ska lösa sig självt, eller till och med de som aldrig har insett att de måste tänka på sånt här.
Det är en PDF-fil, som man kan, och borde, om du är en kreativ person, ladda ner den här:

http://www.neilgaiman.com/journal/SIMPLEWILL.pdf

Som Les säger, dina alternativ är:

1) Skriv av HELA dokumentet för hand, datera det, och signera det till sist. Det krävs inga vittnen.

2) Skriv in dokumentet, datera det, signera det INFÖR åtminstone två vittnen, som inte är från familjen eller omnämnda i testamentet, och låt varje vittne skriva under INFÖR DIG och de andra vittnena. Ännu bättre, gå till en advokat med det här formuläret och diskutera dina alternativ!

När det är sagt, det första alternativet, ett “egenhändigt skrivet testamente” är inte giltigt någonstans --
enligt Wikipedia, In the United States, unwitnessed holographic wills are valid in around 30 out of the 50 states. Jurisdictions that do not themselves recognize such holographic wills may nonetheless accept them under a "foreign wills act" if it was drafted in another jurisdiction in which it would be valid. In the United Kingdom, unwitnessed holographic wills are valid in Scotland, but not in England and Wales.

Så det andra alternativet är helt klart det klokaste.

Sprid det vidare. Skicka runt det. Och därefter, om du är författare, eller bara en författare på fritiden med bara ett par noveller utgivna, eller en enda tunn bok du inte tror att nån ska läsa eller vill ge ut på nytt, fyll i den. Skriv under den och datera den inför vittnen. Lägg den på ett säkert stället. Och sov lugnt med kunskapen om att du kan ha gjort någon som sammanställer en antologi, eller en kär person, i framtiden, lite lycklgiare och gjorde deras liv lite enklare.

(Eller ännu bättre, skriv ut det och ta med det till din egen advokat eller motsvarande juridisk person när du upprättar ett formellt dokument. Som Les säger, ta med det till en advokat och diskutera dina alternativ.)

Ni får gärna lägga upp det på era egna hemsidor, eller använd länken här ovan, eller länka till det här inlägget i bloggen -- det är http://www.neilgaiman.com/journal/2006/10/important-and-pass-it-on.html -- som innehåller all den här informationen.

(Samma sak gäller er konstnärer, fotografer, och låtskrivare, fast några få ord kanske måste ändras eller läggas till.)

[Redigerad för att tillägga, Les mall är lämplig för USA. Om ni bor utanför USA, gå och träffa en advokat -- ni kan ta med Les mall för att visa vad ni hade tänkt er. Och om du är en advokat som jobbar med egendomar i ett annat land och känner för att göra en mall, skicka den till mig och jag lägger upp en hemsida här där jag samlar alla.]