Och hon är tveksam till att flyga, om det skulle krävas

Söndag 22 oktober, 2006

Och hon är tveksam till att flyga, om det skulle krävas
Postad av Neil 10:06

Jag chattade med min vän Doktor Dan igår kväll, om vad jag skulle göra idag, och sura över de sex timmarnas körning jag måste göra för att ta mig till och från Madison när jag måste avsluta en artikel. Och Dan sa: ”Det är bara 45 minuter med flygplan,”och erbjöd sig att flyga ner mig i hans plan. (Dan flög mig över hela norra Minnesota och Wisconsin när jag gjorde research för American Gods.) Så jag får ett mindre äventyr på väg till Peter Straub och Gary Wolf och Orpheum.

”Om du bloggar om det här,” sa min assistent Lorraine, ”Kan du säga nåt om hur din assistent Lorraine emottog den här nyheten med fattning, när allt kommer omkring?” Med detta menar hon, tror jag, att hon har bestämt sig för, efter visst diskuterande, att inte göra en mänsklig barriär genom att ligga på startbanan för att förhindra att jag ska göra något så otroligt dåraktigt, och istället ska hon spendera resten av eftermiddagen med att på något magiskt sätt hålla planet uppe i luften. Lorraine är inte övertygad av plan även när det är som bäst och misstänker att någon en dag kommer att upptäcka att det är omöjligt att flyga.

Under tiden har ett par till recensioner av Fragile Things anlänt --http://www.baltimoresun.com/features/booksmags/bal-id.bk.fragile22oct22,0,4994869.story?coll=bal-artslife-books
där Victoria A. Brownworth sammanfattar,

Det särdrag som binder samman alla dessa väldigt olikartade berättelserna - det bisarra och det kysliga, det satiriska och det profana, utomjordingarna från yttre rymden och de litterära (och bokstavliga) rovdjure - är att de alla kommer från det väldigt mörkas värld. Läsare påminns om i de flesta berättelserna om den mästerlige hantverkaren som ännu inte är överträffad, Ray Bradbury, som Gaiman dedikerar den här boken till (och hans historia “October’s Chair”, där årets månader får liv, är en direkt hyllning till Bradbury.) Bradbury hade förmågan att växla mellan fantasy och sf, skräck och spökhistorier. Ingen som har läst honom glömmer klassiker som The Martian Chronicles (Gaiman gör en snygg variant på dem med ”Girls at Parties"), The Illustrated Man eller Something Wicked This Way Comes. Gaiman har samma förmåga att förflytta sig från en genre-inom-en-genre till en annan och inte överge läsaren som föredrar skräck före sf, fantasy före realism.

Det är en blandning av stilar och excentriska karaktärsteckningar i Fragile Things som gör att läsaren vill läsa en till, sen en till, som utomjordiska kanapéer på en Trekkiefest. Det här är gotiska historier av hög kaliber, och med Fragile Things, verkar Gaiman ha ännu en bestseller i varande.

och i Lexington Herald Leader säger Jim Grayson (bland annat),

Och då, när man börja tro att Gaiman bara dyker ner i en genre för den här delen och en annan för denna, kommer han med en dikt som The Day the Flying Saucers Came,
i vilken inte bara de flygande tefaten invaderar, men älvorna släpps ut, gudarna går ut i krig och maskinerna gör revolt. Försök att stoppa in den i ett fack.

Men trots alla deras fantastiska, otroliga eller skrämmande tillbehör är detta berättelser om människor. Vi läser om person så desperat uttråkade av sina liv att de kan testa vad som helst för ge lite krydda åt saker och ting. Om ynglingar som försöker övervinna sin tafatthet ställda inför den mest skrämmande varelsen: en tonårig flicka. Vi läser om kärlek och förluster och familjen och hemmet.
Och kanske mer än i hans tidigare böcker, men utan att försköna sig själv, får vi läsa om Neil Gaiman. Han säger att åtminstone en berättelse är självbiografisk, men flera andra ger en känsla av intimitet, de antyder att författaren har besökt de här platserna tidigare.

Och, här och där och på några oväntade ställe, läser vi om oss själva. Är det inte detta som betecknar “respektabel” litterär fiktion?

Båda recensionerna var trevlig läsning en söndagmorgon, men ganska frustrerande när ens huvud inte formar sakerna man försöker skriva om på det sätt man önskar att det skulle göra, och snart måste man sätta sig på ett plan och prata om skräck. (”Vill ni ha skräck…jag ska ge er skräck. Deadline är i morgon, det är vad jag kallar skräck…”)

Och ett par länkar till recensioner av Fragile Things som jag inte tror att jag har lagt upp -- här är Entertainment Weekly, -- och redaktören-författaren Gavin Grant för Booksense på http://bookpage.com/0610bp/fiction/fragile_things.html, och denna av David Hebblethwaite från Laura Hirds sajt New Review http://www.laurahird.com/newreview/fragilethings.html.

Och nästa vecka kanske jag äntligen får se ett en klippning (provisoriska effekter och musik, men antagligen i stort sett filmen som den blir) av Stardust. (http://www.stardustmovie.com/ men det finns inget nytt där än. Men snart.) Återkommer med en rapport när jag har sett den.