En snabb från NorthWest Lounge

Fredag 16 december, 2005

En snabb från NorthWest Lounge
postad av Neil 16/12/2005 19:14:00

Mitt resande är nu nästan över (jag skriver det här i en lounge på NorthWest). Jag åkte till Cornwall över dagen och sen upp före gryningen och ut från Gatwick. Kom tillbaka till Amerika, och fastnade i fel stad på grund av en snöstorm, med en urladdad mobiltelefon och en veckas ackumulerad jetlag, så jag bestämde mig för att se det som något positivt istället för något negativt, så jag a) sov och sov och sov och b) gick och såg på King Kong (jag tyckte om inledningen, tyckte väldigt mycket om slutet och i mitten tittade jag hela tiden på klockan).

Är det meningen att alla dina noveller ska få mig att känna mig deprimerad efteråt? Det verkar som om ingen av dem har ett lyckligt slut, men det har dina romaner. Är det här avsiktligt?

Inte på det sättet att jag säger “Wow. En novell -- nu får jag möjligheten att göra folk deprimerade.” Men jag vet vad du menar -- den ackumulerade effekten av novellerna är inte en av ren glädje och fröjd, och personerna som dyker upp i novellerna tenderar att vara aningen mer sårade och skadade än de i romanerna. Likväl, det finns några lustiga och glada noveller.

Gatwick har slutat med separata avgångshallar för inrikesflyg och utrikesflyg.

Så vitt jag vet… de som kommer från utlandet till Gatwick och byter till ett flyg till en annan internationell destination behöver inte gå igenom engelska tullen och visa sina pass.

Så de tilldelar alla inrikes resenärer en streckkod som när man läser av den nära din gate tar fram ditt foto, så att de kan kolla att du fortfarande är du.

Tanken är att du inte kan ge ditt boardingcard till en internationell resenär som ännu inte gått genom tullen… Om du gjorde det skulle han aldrig behöva visa sitt pass etc. för att ta sig in i Storbritannien.[)amien

Andra gången var det där helt logiskt. Eller det skulle ha varit det om någon verkligen hade kollat upp något, och om vi inte hade gått nerför en kort korridor, där våra foton togs i ena änden och nån tog våra papper i andra änden. Men teoretiskt sett hade vi kanske kunnat ha hamnat fel.

Neil sa det här i sin blog:
”Förra gången jag fick riktig rampfeber var 1992, när min vän Polly Sampson tog upp mig på scenen före en konsert med Pink Floyd, och jag tittade ut över 70 000 mestadels tomma säten, föreställde mig att behöva prata med så många personer och blev helt förskräckt.”

Tre saker som är fel. Det är Samson, inte Sampson. Om han är hennes vän borde han väl kunna stava hennes namn rätt.Två… Pink Floyd turnerade inte 1992, de gjorde inte heller några konserter 1992, så hur kunde han stå på deras scen nån gång under 1992?
Tre… Polly Samson hade inget att göra med Pink Floyd på något sätt, personligen eller i arbetet 1992.

Den här felaktiga informationen måste tas bort.

Nu börjas det igen. Så blir det när jag litar på minnet istället för att undersöka saker -- ärligt talat, det är en av saker som gör den här bloggen älskvärd. Ja, den rätta Pollys namn är givetvis Samson, konserten i fråga var någon gång mellan 1992 när jag flyttade till USA och 1996 när jag var i London och filmade Neverwhere och gick på David Gilmore’s 50-årskalas. Förutom det, jag kollade just på (http://en.wikipedia.org/wiki/Hubert_H._Humphrey_Metrodome) och Minneapolis Metrodomes kapacitet är inte mer än 63,000. Nåväl. Även om det är lockande att gå tillbaka och rätta det, tycker jag att för något sådant, låter jag det vara som det är av historiska skäl, och hoppas att Pink Floyds fans som skulle tycka att mina misstag är anstötliga till slut hittar det här inlägget, och kan sova gott igen.

Hej,

En av mina vänner sa att du ska göra en signering i maj 2006 på Millepages, en bokhandel i Vincennes… Jag undrade bara om du visste det.

Dälf, som var på Fnac i Paris för två år (så länge?) sedan :)

Det är första gången jag hör talas om det. Jag tvivlar på att jag är i Frankrike i maj 2006.