född till att strula

Måndag 6 november, 2006

född till att strula
postad av Neil 14:38

Tände en väldigt liten brasa igår, och såg hur gnistorna flög uppåt.

Några frågade om tryck av Charles Addams teckning Boiling Oil -- de säljer dem fortfarande på sajten New Yorker cartoonbank, just nu på den här länken.

Hallå Neil,

Jag hoppas få något utgivet en dag. På grund av några olyckliga händelser i mitt liv, är jag jag extremt beskyddande när det gäller min familjs privatliv (såväl som mitt eget). Allt jag skulle ge ut skulle (förhoppningsvis) inte associeras med mitt riktiga namn (jag skulle använda en pseudonym). Är det möjligt att vara en välkänd författare, som du själv, och förbli helt anonym? Jag pratar om extrem anonymitet -- inga kort, framträdanden, tillfällen att bli fotograferad, ingen information någonstans om mina barn, etc.

Tack,

Anonym australiensare

Det är inte omöjligt, men för att lyckas skulle du behöva att planera långt i förväg, beroende på hur anonym du vill vara. Det är antagligen enklast att genomföra om ingen bryr sig om vem du är. Ju mer framgångsrik du blir, desto mer måste du planerar i förväg (vart går pengarna från förläggaren? Vem är checken utställd på? Vilket namn och adress står på registeringsblanketten för upphovsrätten?)

Kan man komma undan med att inte ha ett författarfoto, signeringar etc? Ja, fast du måste kanske skriva bättre för att gottgöra det som förläggare kan uppfatta som ett problem. (Men om boken är bra, gör det inget för dem, fast du måste kanske skriva svar på intervjufrågor och så vidare…)

Du kanske borde studera karriärerna och de hemliga identiterna hos personer som Thomas Pynchon, Richard Bachman, James Tiptree Jr. Och J.T. Leroy (som jag brukar blanda ihop med brittiske Westernförfattaren J.T. Edson, lite pinsamt), för att inte tala om Lemony Snicket, och kom ihåg att, för att citera Ben Franklin, tre kan bevara en hemlighet om två av dem är döda.

Hej Neil! Jag har tänkte fråga dig detta ett tag: vad tycker du om caben? Hur är den jämfört med din gamla Mini? Du är den enda jag känner till som har haft båda, och jag leker med tanken på att köpa en cab, så jag vill höra din recension. Mary Roane (saknar Chicago efter det senaste inlägget)

Det finns några avigsidor med Mini Convertible -- det saknas bagageutrymme, och sikten bakåt är begränsad. Fördelarna består mest av att trycka på knappen som öppnar taket och sen låtsas att man är i en japansk robotfim, och av att köra runt i Miami med suffletten nere. Jag har börjat leka med idén om att skaffa något större för att hämta specerier med eller att köra till Chicago i, vilket jag inte tänkte på med min gamla Mini. Jag undrar hur länge det dröjer innan vi får se en Mini Traveller (eller Minis likvagn).

Mr Gaiman, jag har hört att du en gång (oavsiktligt) sköt en raket mot Gene Wolfes huvud på Guy Fawkes Day. Eftersom det är 5 november idag tyckte jag att det var passande att fråga om detta är sant? Är det det?~Kat

Ja. (På en Guy Fawkes-fest för ungefär 13 år sedan sköts en raket ganska nära Genes huvud, fast nu minns jag inte om det i själva verket var jag som tände på stubinen. Otroligt nog har Gene kommit på alla Guy Fawkes-fester jag har haft sedan dess, fast -- de hålls då och då, inte varje år -- och han verkade njuta av uppmärksamheten och inte ha något emot att han precis undvek en snabb död, vilket visade, enligt mig, att Gene Wolfe är en av de sista gentlemannaäventyrarna.)

(Redigerat för att tillägga att även om Gene första gången råkade ut för fyrverkerier efter World Fantasycon 1993, påpekar min vän Medge att han och Justin Ackroyd åkte ända från Australien för att avfyra den Ökända Dödsraketen mot Genes huvud på Guy Fawkes-festen efter World Fantasycon 2002.)

...

Och slutligen, en stjärnbeströdd recension i Publishers Weekly, av ljudboken STARDUST, inspelad http://www.neilgaiman.com/journal/2006/01/stardust-audio.html

Thristran Thorn blir kär i stadens vackraste flicka och ger henne ett dåraktigt löfte: han säger att han ska hitta den fallande stjärnan de båda såg svepa över natthimlen. Hon säger att hon ska gifta sig med honom om han hittar den, så han ger sig av och lämnar sitt hem i Wall, och beger sig till det farofyllda felandet, där allt inte är som det verkar. Gaiman är känd för sin fantasirika kvickhet, helgjutna språk och vilt fantasifulla handlingar, och Stardust är inget undantag. Gaiman silvertungade berättande ger produktionen liv. Som gamla tiders barder, är Gaiman lika skicklig på att berätta historier som att skriva de, och hans trevliga britiska brytning känns helt perfekt för materialet. Gaimans prestation är en utomordentlig insats - om ändå alla författare kunde läsa sina egna böcker lika bra. Ljudboken innehåller också en kort, informativ och trevlig intervju med Gaiman om hur han skrev boken och hans arbete i ljudboksstudion.